lördag 14 november 2015

Förgäves ropar den redan dömde


 



1. Förgäves ropar den redan dömde
om någon lindring i all sin nöd,
fast här om lycka och frid han drömde,
den drömmen slutat med evig död.
Han nu kan aldrig ur djupet fara
till frälsta skaran i himlen opp,
ty se, befäst då ett svalg ska vara,
som ej ger rum för en skymt av hopp.

2. Men lugn som Abrahams trygga sköte
ska mången Lasarus vila där,
som efter nöd gått sin ro till möte,
fast han var glömd och föraktad här.
Han redan här hade i sitt hjärta
en himmelsk frid, ty han svarat ja
på Herrens kallelse, och hans smärta
är nu förbytt i halleluja.

3. Men ve, ur djupet den själen klagar,
som nu sitt purpur, sin ära mist,
som här förspillt sina nådedagar
och här föraktat sin Herre Krist.
Ett nej är ropet som ännu ljuder,
ett nej, ur pinan blott än ett nej
och nåd ej Herren nu längre bjuder,
ty när han bjöd den, man ville ej.

4. Hur är det nu, har du hopp om livet?
Är du försonad med Herren Gud?
När blev åt Jesus ditt svar väl givet?
Tänk om du saknar hans bröllopsskrud?
O svalget vidgas alltmer, ty redan
sej skiljer livets och dödens stråt.
Än finns det väg mellan dem - men sedan
för tid och evighet skils de åt.

5. Du här kan vandra kring hela jorden
fritt över haven du segla må,
du här kan lyssna till nådesorden
och här kan du dem ur hågen slå.
Men där i ändlösa evigheten,
ack, där är valet ej längre ditt,
ty där ej erbjuds den saligheten
som du försköt, när den bjöds dej fritt.

6. Så hör idag hur dej Jesus ropar,
hör hur han kallar dej ömt vid namn!
Med kärlek än han dej överhopar
och går emot dej med öppen famn.
Än är ej svalget befäst, än ljuder
hans röst, som gärna dej frälsa vill,
men kom, ja, kom medan Herren bjuder,
nu må du svara ditt "ja" därtill!

Text: Clara Ahnfelt 1863 (45 år), ngt bearb.
Musik: K-G Sjölin, alt. folkmelodi tr. 1894

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar