söndag 29 november 2015

Din Konung kommer, Sion, träd




1. Din Konung kommer, Sion, träd
med glädje till hans möte!
Hans väg med palmers grenar kläd
och jubla vid hans sköte!
Ja, han som förr bebådad var
till världens frälsning kommit har.

2. Saktmodig han sitt intåg gör,
han skriar ej och ropar.
Hans röst man ej på torgen hör
och ej bland yra hopar.
Han nalkas ej med larm och prakt,
fast allt är honom underlagt.

3. Han kommer ej som stormens brus,
som jordskalv ej och låga.
Men lik den stilla vindens sus
hans stämma nu hörs fråga:
"Vill du få ro? Vill du bli min?
Får jag i hjärtat komma in?"

4. Ja, kom med frid i våra bröst,
sträck ut din milda spira,
du Konung rik på nåd och tröst,
vars ankomst vi vill fira.
Till dej nu våra böner går:
Välsigna du vårt kyrkoår!

Text: Carl David af Wirsén, ngt bearb.

lördag 28 november 2015

Korset är de kristnas broder





1. Korset är de kristnas broder,
törnebusken rosens moder,
mörka moln ger grönska god.
Guldet skall av hammarn smidas,
druvan under pressen vridas,
//: mänskan lära tålamod ://

2. Ljust och mörkt i världen blandas,
lätt och tungt man ömsom andas,
lust och jämmer följs här åt.
Här är fröjd och sorgetimma,
solsken växlar om med dimma,
//: glada leenden med gråt ://

3. Varför vill jag då på jorden
sitta jämt vid glädjeborden?
Om jag vill bli Jesus lik,
bör jag fostran väl fördraga
utan att i otid klaga,
//: ty hans kärlek gör mej rik! ://

Text: Olof Kolmodin, bearb.
Musik: Tysk

söndag 15 november 2015

Korsets väg vi ser dej gå





1. Korsets väg vi ser dej gå,
tålig mitt i nöden.
Att vi skulle livet få,
ger du dej i döden.
Ej du flyr från kval och ve,
ej de dina glömmer,
när i mörkt Getsemane
smärtans kalk du tömmer.

2. När den bittra korsets stig
blodig du ses vandra,
du i kärlek innerlig 
tänker blott på andra.
Med din genomstungna hand
våra band du lossar,
frälsar oss från ormens tand
och hans huvud krossar.

3. Från ditt kors du ser, trots kval,
världens öknar blomma,
och till himlens fröjdesal
hednaskaror komma.
Bortom graven ser du ljus,
brustna band och snaror,
hemma i din Faders hus
fullt av frälsta skaror.

4. Jesus, jag dej likna må,
hjälp mej att dej följa
korsets väg med törnen på,
genom dödens bölja.
Lär mej offra, Herre kär,
kämpa, be och vaka.
Jag vill vara där du är,
glädjas och försaka.

5. När jag här i mörker går,
låt min ande skåda
genom tron den ljusa vår
dina löften bådar.
Jaga undan mörka skyn,
otrons kalla dimma,
låt i skön profetisk syn
skördefälten glimma!

Text: Nils Hylander 1906 (45 år)
Musik: Johann Crüger

lördag 14 november 2015

Förgäves ropar den redan dömde


 



1. Förgäves ropar den redan dömde
om någon lindring i all sin nöd,
fast här om lycka och frid han drömde,
den drömmen slutat med evig död.
Han nu kan aldrig ur djupet fara
till frälsta skaran i himlen opp,
ty se, befäst då ett svalg ska vara,
som ej ger rum för en skymt av hopp.

2. Men lugn som Abrahams trygga sköte
ska mången Lasarus vila där,
som efter nöd gått sin ro till möte,
fast han var glömd och föraktad här.
Han redan här hade i sitt hjärta
en himmelsk frid, ty han svarat ja
på Herrens kallelse, och hans smärta
är nu förbytt i halleluja.

3. Men ve, ur djupet den själen klagar,
som nu sitt purpur, sin ära mist,
som här förspillt sina nådedagar
och här föraktat sin Herre Krist.
Ett nej är ropet som ännu ljuder,
ett nej, ur pinan blott än ett nej
och nåd ej Herren nu längre bjuder,
ty när han bjöd den, man ville ej.

4. Hur är det nu, har du hopp om livet?
Är du försonad med Herren Gud?
När blev åt Jesus ditt svar väl givet?
Tänk om du saknar hans bröllopsskrud?
O svalget vidgas alltmer, ty redan
sej skiljer livets och dödens stråt.
Än finns det väg mellan dem - men sedan
för tid och evighet skils de åt.

5. Du här kan vandra kring hela jorden
fritt över haven du segla må,
du här kan lyssna till nådesorden
och här kan du dem ur hågen slå.
Men där i ändlösa evigheten,
ack, där är valet ej längre ditt,
ty där ej erbjuds den saligheten
som du försköt, när den bjöds dej fritt.

6. Så hör idag hur dej Jesus ropar,
hör hur han kallar dej ömt vid namn!
Med kärlek än han dej överhopar
och går emot dej med öppen famn.
Än är ej svalget befäst, än ljuder
hans röst, som gärna dej frälsa vill,
men kom, ja, kom medan Herren bjuder,
nu må du svara ditt "ja" därtill!

Text: Clara Ahnfelt 1863 (45 år), ngt bearb.
Musik: K-G Sjölin, alt. folkmelodi tr. 1894

Han är slagen och förkastad





1. Han är slagen och förkastad,
fast han själv oskyldig är.
Skulden är på honom lastad,
all vår synd han tåligt bär.
Det är Kristus, livets Herre,
länge väntad till vår jord,
Davids Son, likväl hans Herre
och av evighet Guds ord.

2. Har det någonsin i tiden
funnits smärta lika stor?
Han blir hånad när han lider,
överges av vän och bror.
Många vill hans börda råga,
ingen hindrar det som sker.
Men det svåraste är plågan
från de slag Rättvisan ger.

3. Om du straffets vidd ej fattar,
inte inser vad du fått,
om du synden underskattar,
lyft din blick - se här dess mått!
Mänskosonen, Herrens Smorde,
en ohygglig börda bär.
Se på Offret, vad han gjorde
för att du så älskad är!

4. Vi får syndens straff nu slippa,
den har sonats av Guds Lamm.
Kristus är vår frälsnings klippa,
vi vill upphöja hans namn.
Till vår tillflykt vi nu ilar,
där förlåtelse vi får.
Den vars hopp på Kristus vilar
aldrig skall förlorad gå.

Text: Thomas Kelly (1769-1855) "Stricken, smitten and afflicted", övers. Katarina Eliasson 2007 som har upphovsrätten, se lbk.cc/Media/Sånger (publicerad här med tillstånd). 
Musik: Paderborn 1850

Gud, en syndare jag är





1. Gud, en syndare jag är,
full av synd och ont begär.
Ja, ditt öga rent och klart
ser hur synden uppenbart
över huvudet mej går,
så jag ingen vila får.

2. Ja, en syndare jag är,
men du har mej ändå kär.
Du vill ingen mänskas död
men att alla i sin nöd
ska från synden vända om,
ja, du ropar till oss: "Kom!"

3. Jag mej böjer vid din fot,
ropar under bön och bot:
"Gud, var nådig emot mej!
Trots min synd förbarma dej!"
Skamsen slår jag ögat ned,
dömd av samvetet som sved.

4. Du som våra synder bar
har till syndaren ett svar:
du ett ord om frid och fred
i mitt hjärta andas ned
och i tro på detta ord
går jag hem rättfärdiggjord.

Text: Elias Blix, sv. övers. A.H.
Musik: Thomas Hastings

tisdag 10 november 2015

Han kommer, vår Jesus, välsignade tröst





1. Han kommer, vår Jesus, välsignade tröst!
Den saliga dagen är nära,
då vi skall få höra hans ljuvliga röst
och skåda hans anlete klara.
Se, brudgummen kommer! O sov ej, o brud!
Tänd lampan och skynda att möta din Gud!
Så bjuder den manande rösten.

2. Minuterna ilar, se, skuggorna flyr,
snart natten den långa skall ändas.
Det ljusnar i fjärran, se, morgonen gryr,
den eviga dagen snart randas.
Se, brudgummen kommer! O sov ej, o brud!
Tänd lampan och skynda att möta din Gud!
Så bjuder den manande rösten.

3. Ja kom, Herre Jesus, kom snart som du sagt!
Din ankomst med fröjd vi förbidar!
Kom snart att förstöra all fiendens makt,
att ensam på jorden regera!
Välkommen, välkommen, vår konung och Gud!
Välkommen, välkommen att hämta din brud
till dig i den eviga glädjen!


Text och musik: Joël Blomqvist

söndag 8 november 2015

Förlora ej korset ur sikte



Alt. melodi:



1. Förlora ej korset ur sikte,
så lyder det varnande ord
bland bruset av människoröster
och stormarnas dån på vår jord.

2. Vad än som vill komma emellan
och skymma det undan för dej,
o, lämna det strax, låt det fara,
hur skönt det må vara i sej.

3. Låt blicken ej glida åt sidan,
ty vägen till livet är smal
och irrbloss till höger och vänster
dej lockar i tusendetal.

4. Förlora ej korset ur sikte,
för därmed förlorar du allt
och dagen blir mörk såsom natten
och livet tar dödens gestalt.

5. Förlora ej korset ur sikte, 
skall frälst du en gång hinna fram.
Förlora ej blicken på Jesus,
Guds blödande, heliga Lamm.

6. Se uppåt, se uppåt till honom,
ty endast den blicken ger frid
och stadga åt vacklande stegen
och seger i bättringens strid.

7. Ja, kraft att stå fast mitt i striden
trots känslan av svaghet och brist
och mod att i striden förbida
Guds löftens fullbordan till sist.

8. Var dag som du börjar din vandring,
ta med dej de orden på nytt:
förlora ej korset ur sikte,
tills natten för evigt har flytt.

Text: Lina Sandell (enligt Oscar Lövgren), ur tillägg till "Från fädernas tid", ngt bearb.
Musik: "Till österland vill jag fara" alt. melodi från Väckelsångs socken ("väckelsesång från Väckelsång").

Frid, verklig frid



Alt. koral:



1. Frid, verklig frid, 
bland jordens synd och strid?
Ja, Jesu blod ger hjärtat ro och frid.

2. Frid, verklig frid, 
bland jäktande bestyr?
På Jesu viljas väg all oro flyr.

3. Frid, verklig frid, 
när allt känns svårt och tungt?
Vid Jesu hjärta, där är stilla, lugnt.

4. Frid, verklig frid, 
där vänner inte är?
Ja, Jesus oss och våra kära bär.

5. Frid, verklig frid, 
när okänd framtid gryr?
Vi känner Jesus, han vår farkost styr.

6. Frid, verklig frid, 
i dödens mörka trakt?
Ja, Jesus kuvat döden och dess makt.

7. Det är oss nog: 
snart slutar jordens strid
och Jesus kallar oss till evig frid.

Text: Edward H Bickersteth 1875 (50 år), övers. Anna Ölander, bearb. 2013
Musik: Orlando Gibbons, alt. George T Caldbeck, alt. Axel Södersten

Framåt, framåt går ett tåg




1. Framåt, framåt går ett tåg,
växande som havets våg:
genom djungler och savanner
Afrika bär skaror fram,
Jesu kärlek dem har vunnit,
dragit dem till korsets stam.

2. Framåt, framåt går ett tåg,
växande som havets våg:
se, från Indien och Kina
går av människor en flod
till hans kärleks hav, det djupa,
till försoning i hans blod.

3. Framåt, framåt går ett tåg
växande som havets våg:
Mellanösterns morgonländer
liksom kvällens Västerland
ser på nytt hur folk sej lämnar
i hans kärleksfulla hand.

4. Framåt, framåt går ett tåg,
växande som havets våg:
folk från midnattsljusa vidder
och från fjärran, isig pol,
byter hjärtats långa vinter
mot hans kärleks sommarsol.

5. Framåt, framåt går ett tåg
växande som havets våg
för att alla en gång mötas
där i ljuset vid Guds tron -
vilket jubel, vilket möte,
vilken salig lovsångs ton!

Text: Jacob Wakefield McGill ca 1896 (68 år)
Musik: Edward Husband

lördag 7 november 2015

Endast i Gud har min själ sin ro




1. Endast i Gud har min själ sin ro,
han är min fasta borg.
Endast hos honom jag trygg kan bo
under all nöd och sorg.
Larmar än fiender runt omkring,
är jag av världen dömd,
fruktar jag likväl för ingenting,
då jag i Gud är gömd.

2. Endast i Gud har min själ sin ro,
han är min tröst, mitt allt.
Endast åt Herren i ödmjuk tro
har jag min väg befallt.
Han är min klippa, mitt säkra hopp,
ej skall jag vackla mer.
Han är min hjälp under livets lopp,
ej han mej överger.

3. Saligt det är under livets strid
att ha sin ro i Gud.
Saliga stunder av ljuvlig frid
skänker han här sin brud.
Endast i Gud hela dagen lång
har jag mitt lugna bo,
tills han mej hämtar från jordens tvång
hem till sin sabbatsro.

Text: Eric Bergquist efter amerikansk förlaga
Musik: Okänd

fredag 6 november 2015

Du som kom att oss försona






1. Du som kom att oss försona,
världen ger dej törnets krona,
men du ser jag ville vira
rosor för att korset sira,
ge mej, Jesus, mod därtill!


2. Vad har dej hos Gud bedrövat?
Vad såg du hos oss som strövat
bort från dej och dina vägar,
så att du oss nu förplägar
med ditt offer, livets bröd?

3. Jo, din kärlek, het som glöden,
är långt starkare än döden.
Mycket hellre ger än tar du,
därför in i döden bar du
i vårt ställe all vår skuld.


4. Men hur ska jag kunna skyla
hjärtats hårdhet och dess kyla? 
Ja, hur ska jag tacka värdigt
för det verk som du gjort färdigt,
för din kärlek och din nåd?


5. Jo, ditt blod är livets källa,
och ur den skall ständigt välla
kraft, som kan var klippa välta,
värme, som kan isen smälta,
nåd, som tvår mitt hjärta rent.


6. Under tårar jag dej beder
att du genom hjärtat leder
floden som kan klippor välta,
floden som kan isberg smälta,
all min blodskuld skölja bort.


7. Du vars liv för mej är givet,
låt i dej mej älska livet,
så för dej mitt hjärta bankar,
så att du i mina tankar
är dess djupa sammanhang!

8. Om jag än som strån ska falla,
om än hand och bröst blir kalla,
tar du ej ditt ord tillbaka:
aldrig ska jag döden smaka,
du har tagit syndens lön.

9. Ja, jag tror på korsets gåta!
Du kan frälsa och förlåta!
Stå mej bi mot satans lister,
ta min hand när ögat brister,
säg: Vi går till paradis!

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1837 (54 år) fritt efter Arnulf av Löven (1200-talet) "Salve mundi salutare"
Musik: Caspar Christian Hoffman 1878 

När frid som en flod strömmar fram på min väg





1. När frid som en flod strömmar fram på min väg,
när sorger som havsböljor slår,
vad än som mej sker har du lärt mej att tro:
det är väl, det är väl med min själ.
Det är väl med min själ.
Det är väl, det är väl med min själ.

2. Fast Satan mej frestar och prövning mej når,
må denna försäkran stå fast:
att Kristus grep in i min hjälplöshet svår
då han utgöt sitt blod för min själ.
Det är väl...

3. O väldiga nåd att med visshet få tro:
min synd, inte delvis men helt,
är spikad till korset och frigjord jag får
prisa Herren vår Gud med min själ!
Det är väl...

4. Må Kristus då vara mitt liv och mitt hopp.
När dödsflodens stränder jag når 
jag slipper försmäkta; i liv och i död
ska du skänka din frid till min själ.
Det är väl...

5. Vår Gud har berett sina kära ett hem
i himlen, där frigjord från grav
jag en gång når målet, hör änglarnas sång.
O välsignade hopp för min själ!
Det är väl...

6. Välkommen du dag, då jag slipper få tro,
då slöjor ej hindrar min blick!
Basunen ska ljuda och Herren vi ser.
Även då är det väl med min själ.
Det är väl... 

Text: Horatio G Spafford ("It is well with my soul"), övers. Johan Åström (publ. med tillstånd)
Musik: Philip Paul Bliss

Det susar genom livets strid






1. Det susar genom livets strid
en fläkt av himmelrikets frid,
en klang av harpotoner.
En aning fyller varje bröst
och stilla ljuder Andens röst
i jordens alla zoner.
O mänsklighet, ställ dörr´n på glänt;
det är advent, det är advent!

2. Han kommer hit, en Mänskoson,
ur Faderns rike fjärran från
och gästa vill vår boning.
Han kommer ned till jordens grus
med himlens kärlek, nåd och ljus
och bjuder oss försoning.
Ett sken är nu i öster tänt;
det är advent, det är advent!

3. Hur hög, hur ljus är ej hans gång!
Han kommer vid en jubelsång
med toner underbara.
Du trogna hjärta, över dej
nu vita vingar sänker sej
att skydda i all fara.
Till jorden Gud sin Son har sänt;
det är advent, det är advent!

4. Han kommer ljuvlig, vit och röd,
som junisol i morgonglöd
och hälsar ömt de sina.
Så öppna nu ditt hem och hus
och låt hans rika, fulla ljus
i alla fönster skina!
Guds ansikte till oss är vänt,
det är advent, det är advent!
 

Text: Carl Boberg, bearb. A.H. 2014
Musik: David Ahlberg

Det var nittionio gömda väl





1. Det var nittionio gömda väl 
i Guds trygga fårahus, 
men ett gick bort, nästan frös ihjäl 
långt bort ifrån liv och ljus, 
långt borta i marken vild och hård, 
//: långt bort ifrån herdens milda vård :// 

2. "Du har nittionio hemma här, 
Herre, är det inte nog?" 
"Nej detta får", sade herden kär, 
"långt bort ut i öknen drog, 
och vore än vägen brant och svår, 
//: jag söker i öknen upp mitt får" :// 

3. Men hur djup var den flod, där Herren gick,
och hur mörk den natten var, 
då vilsna fåret han återfick, 
ej någon förnummit har. 
Dess rop mitt i öknen hörde han 
//: och sargat och döende han det fann :// 

4. "Hur blev vägen färgad så röd av blod 
uppåt bergen, Herre kär?" 
"Det göts av herden, som sökte god 
ett får som gått vilse där." 
"Hur sargades då din hand, så säg?" 
//: "Av törnena vid den mörka väg." :// 

5. Och från berg och från dal mot himlens höjd 
nu ett rop av jubel går: 
"Här måste firas med lust och fröjd,
jag fann ju mitt vilsna får!" 
Och änglarnas sång ger återljud: 
//: "O fröjdas - en själ är förd till Gud!" ://

torsdag 5 november 2015

Både natt och dag






Både natt och dag
änglar vakar över mej, o Gud.
Både natt och dag
änglar vakar över mej.

1. Jag till sängs mej lägger ner 
- änglar vakar över mej, o Gud -
om beskydd och frid jag ber
- änglar vakar över mej.
Både natt och dag...

2. Med din kärlek fyll vårt hus 
- änglar vakar över mej, o Gud -
väck mej med ditt morgonljus
- änglar vakar över mej.
Både natt och dag...

3. Dör jag före morgonen
- änglar vakar över mej, o Gud -
ta mej hem till himmelen
- änglar vakar över mej.
Både natt och dag...

4. Om jag får ännu en dag
- änglar vakar över mej, o Gud -
led mej efter ditt behag
- änglar vakar över mej.
Både natt och dag...


måndag 2 november 2015

Det skedde för mej



1. Det skedde för mej,
att Gud i vårt kött uppenbarade sej,
att himlarnas Herre på jorden blev träl,
helt fattig och plågad för syndares väl;
det undret, min Jesus, ju skedde för mej.
Nu tackar jag dej!

2. Det skedde för mej,
att här du har vandrat och uppoffrat dej.
Du ofta av kärlek dej arbetat trött
men blev dock föraktad och illa bemött.
Din lydnad och möda, den gäller för mej.
Nu tackar jag dej.

3. Det skedde för mej
att översteprästerna fängslade dej.
Att du av Pilatus till korset blev dömd
har gjort att min synd blev förlåten och glömd.
Din plågsamma smälek ger ära åt mej.
Nu tackar jag dej.

4. Det skedde för mej,
att syndares händer marterade dej.
Din ångest, din pina och blodiga sår,
som du så saktmodigt och tåligt utstår,
ger rening och hälsa tillfyllest åt mej.
Nu tackar jag dej.

5. Det skedde för mej
att du till ett syndoffer helgade dej.
Vart salighetsord av din heliga mun
gör klart att du vann i försoningens stund.
Allt har du i döden beseglat åt mej.
Nu tackar jag dej.

6. Det skedde för mej,
att du såsom uppstånden visade dej
med märken i sida, i fot och i hand,
och sedan for upp till vårt fädernesland.
Allt detta din Ande betygar för mej.
Nu tackar jag dej.

Text: Magnus Brynolf Malmstedt, bearb. A.H. 2013
Musik: A. B-n


M B Malmstedt:

Den skönaste ros har jag funnit





1. Den skönaste rosen jag funnit,
som än ibland törnen upprunnit:
vår Jesus, den störste av alla
som fötts sedan Adam sågs falla.

2. Alltsedan vi miste vår ära
att frukt som Guds avbild få bära,
sågs ondskan förvilda, föröda,
och vi blev i synderna döda.

3. Och uppfylld av törne blev jorden
och glömda av folken de orden
som mänskan av Herren sej lärde
att finna den fröjd hon begärde.

4. Då framsköt en ros ibland törne,
som Herren oss lovat tillförne.
En doftande, hälsosam ånga
den spred över länderna många.

5. Och där denna ros utan like
förvandlar oss, där är Guds rike!
Där blomstrar Guds kyrka med ära
och himmelska frukter kan bära. 

6. Nu världen av fröjd borde sjunga
sin lovsång med jublande tunga,
men många har ännu ej funnit
att rosen i världen upprunnit.

7. Du tistelomgärdade sinne
som inte kan se den därinne,
kom ut och var med, så du känner
hur ljuvlig den är för Guds vänner.

8. Ja, böj i Getsemane ner dej,
se, han som dej frälsade ber dej!
Där han för din räddning fick blöda,
där finner du rosen den röda.

9. Min ros ska mej pryda och smycka,
min ros är min glädje och lycka,
ger motgift mot onda begären,
ger sötma som inget i världen.

10. Må världen mej bort från sej driva,
må törnena slita och riva,
må hjärtat förtvina och brista,
men aldrig min ros vill jag mista.

Text: Hans Adolph Brorson, övers. Johan Michael Lindblad, bearb. A.H. 2012
Musik: Medeltida, alt. Oscar Ahnfelt

söndag 1 november 2015

Aldrig nånsin Herrens vänner




1. Aldrig nånsin Herrens vänner
mött varann en sista gång!
Fast vi skils och vemod känner
sjunger vi en hoppfull sång.

2. Får vi aldrig mera bedja
här tillsammans, du och jag,
i Guds stora helgonkedja
får vi ses på Herrens dag.

3. Om vi än med smärta bringar
kära vänner vårt farväl,
i Guds himmel åter klingar
välkomstord från själ till själ.

4. Fast vi skils och vemod känner,
sjung med livlig klang vår sång:
Aldrig nånsin Herrens vänner
mött varann en sista gång!

Text: Jens Nicolai Ludvig Schjørring 1866 (41 år)

Bröder och systrar, nu skils vi en stund





1. Bröder och systrar, nu skils vi en stund. 
Far då med Jesus i nådens förbund 
frimodigt var sina vägar! 

2. Lev av Guds ord, i ert innersta brinn, 
släpp inte synden och världen dit in, 
Jesus låt hjärtana äga! 

3. Amen, ja, amen ska vara vår sång, 
sjungas med fröjd under livsdagen lång 
högt av Guds vänner tillsammans. 

4. Lammet, ja, Lammet med märken och sår 
äran och priset i evighet får: 
amen, halleluja, amen!

Text: v. 1-2: Peder Sörensen 1852 (34 år), v. 3-4: Frederik Boye 1750 (35 år)
Musik: Dansk 1867

Det är ett fast ord





1. Det är ett fast ord, i alla skiften
väl värt att hela sin tillit ge,
att Jesus Kristus kom hit i världen,
han kom att frälsa just syndare.

2. Och är bland syndare jag den störste,
jag sjunger ändå på barnavis:
barmhärtighet även mej bevisats
igenom Jesus, Gud vare pris!

3. Vår Herre Jesus är själv oss nära,
han verkar, vem kan förhindra det?
Den eld på jorden han kom att tända
skall härligt brinna i evighet.

4. O Herre Jesus, kom med din Ande,
blås liv i benen som ligger här
på marken döda och har förtorkat -
kom, skänk dem livet, o Jesus kär!

5. Låt himlen rämna och kom som regnet
hit ner till jorden så torr och hård!
Låt ödemarken snart härligt blomstra
och gör av öknen en örtagård.

6. Lägg stora skaror till dina fötter
och lär dem känna vad du vill ha!
Ja amen, amen, ditt namn ske ära,
dej tillhör riket. Halleluja!

Text och musik: Joël Blomqvist, ngt bearb.

Allt vad ni ber om





1. "Allt vad ni ber om, 
så säger Jesus,
allt ni ber Fadern om i mitt namn,
det ska jag göra, 
för att min Fader
ska prisas, äras i Sonen blott."

2. Så hjälp mej, Jesus,
i tro ta vara
på detta härliga löftesord
och ständigt komma,
som barnet kommer,
till älskad mor
varje stund på nytt.

3. Hjälp mej att aldrig
då gömma undan
det där som trycker
mej allra mest,
det där som tycks mej
bli allra svårast,
det där som vållar
så mycket strid!

4. Vad är omöjligt
för dej, o Herre,
och vad förmår du
ej göra, du?
Du bjuder havet
och det blir stilla,
och smärtan lägger 
sej på ditt bud.

5. Så lär mej bedja
och vänta svaret
och vara stilla
i tron hos dej,
tills jag fått skåda
en skön fullbordan
av varje löfte 
du givit mej!

Text: Lina Sandell, bearb.
Musik: Joël Blomqvist