Havens hav är nådens hav

1. Havens hav är nådens hav, 
över grus och gräs och grav 
svallar vindens mjuka brus, 
väller sommarns sken och ljus.

2. Och mot havet sjunger den 
starka älv, som om igen 
vaggar släktena till ro 
som i grus och grifter bo.


3. Herrens hav är kring vår ort. 
Här har himmelen sin port. 
Boken öppnas, livets älv, 
solen som är Kristus själv.


4. Herrens hav är gränslös nåd. 
Ytterstfors i Herrens råd 
skänkts oss till ett heligt rum, 
rikt av evangelium.


5. Släcks en gång vår sommar ut, 
nådens hav har intet slut. 
På dess strand i himlens land 
samlas vi av Herrens hand.

Text: Tore Nilsson (1919-1998)
Musik: Joël Blomqvist

Tänk, vilken underbar nåd av Gud

1. Tänk vilken underbar nåd av Gud,
att du får vara hans sändebud
och till den döende världen gå
för att hans kärleks säde så.
Gå, gå, såningsman, gå,
gå, gå, såningsman, gå
ut att den ädla säden så:
gå, gå, såningsman, gå!

2. Får du ej främst uti ledet stå,
verka Guds verk i det tysta då.
Herren som i det fördolda ser
blott efter trohet lön dej ger.
Gå, gå, såningsman, gå...

3. Tröttna då ej att Guds ord så ut.
Kärlekens möda får lön till slut.
Om än med tårar du nu får så,
ska du med jubel skörda få.
Gå, gå, såningsman, gå...


Text: Eric Bergquist (Onkel Eric) 1898 (43 år)
Musik: Eric Bergquist 1898