söndag 3 februari 2013

Havens hav är nådens hav




1. Havens hav är nådens hav, 
över grus och gräs och grav 
svallar vindens mjuka brus, 
väller sommarns sken och ljus.

2. Och mot havet sjunger den 

starka älv, som om igen 
vaggar släktena till ro 
som i grus och grifter bo.


3. Herrens hav är kring vår ort. 
Här har himmelen sin port. 
Boken öppnas, livets älv, 
solen som är Kristus själv.


4. Herrens hav är gränslös nåd. 
Ytterstfors i Herrens råd 
skänkts oss till ett heligt rum, 
rikt av evangelium.


5. Släcks en gång vår sommar ut, 
nådens hav har intet slut. 
På dess strand i himlens land 
samlas vi av Herrens hand.

Text: Tore Nilsson (1919-1998)
Musik: Joël Blomqvist

Tänk, vilken underbar nåd av Gud



1. Tänk vilken underbar nåd av Gud,
att du får vara hans sändebud
och till den döende världen gå
för att hans kärleks säde så.
Gå, gå, såningsman, gå,
gå, gå, såningsman, gå
ut att den ädla säden så:
gå, gå, såningsman, gå!

2. Får du ej främst uti ledet stå,
verka Guds verk i det tysta då.
Herren som i det fördolda ser
blott efter trohet lön dej ger.
Gå, gå, såningsman, gå...

3. Tröttna då ej att Guds ord så ut.
Kärlekens möda får lön till slut.
Om än med tårar du nu får så,
ska du med jubel skörda få.
Gå, gå, såningsman, gå...



Text: Eric Bergquist (Onkel Eric) 1898 (43 år)
Musik: Eric Bergquist 1898

lördag 5 januari 2013

Lovsjung vår Herres Jesu kärlek



1. Lovsjung vår Herres Jesu kärlek, 
som trofast intill korsets död 
för oss har utstått hån och smälek, 
ja, avgrundskvalens hemska nöd. 
O Jesus, hjärtans Jesus kära, 
till dej vi frambär tack och ära. 

2. Här är det sanna livets källa, 
som flödar starkt i evighet, 
som gör oss outsägligt sälla, 
uppfyllda med Guds salighet. 
Hur ljuvt att alla sorger glömma, 
sej i Guds kärleks famn få gömma. 

3. Så vill jag din, min Jesus, bliva
i liv och död, allenast din. 
Ack, låt din Ande djupt få skriva 
din kärlek i mitt hjärta in. 
Så skall min ande och min tunga 
i evighet ditt namn lovsjunga. 

4. Lär mej att till din kärleks ära 
uppoffra mej med liv och allt, 
att troget bliva vid din lära 
och i den kärlek du befallt. 
Så vill jag dej, min Jesus kära, 
ett evigt lov och pris frambära.

Text: Fredrik Gabriel Hedberg 1847 (36 år), ngt bearb. (=finl.sv.psb 1986 nr 299:1,4-6)
Musik: Dmitri Bortnianski 1822 (71 år)







Från när och fjärran nu som förr



1. Från när och fjärran nu som förr
vi hör om skördar för Guds rike. 
Gå inte då förbi vår dörr, 
du Gud, i kärlek utan like! 
Fullborda ock på oss ditt råd, 
besegra ock vårt överdåd 
med din nåd! 

2. Giv åt din torra vingård här 
ett nådens regn, som förr du givit! 
Du vet hur stor vår vanmakt är, 
du ser hur mäktig världen blivit. 
Så kom då, käre Herre, snart 
och låt oss se vår fara klart, 
uppenbart. 

3. Du som förmår att göra mer 
än vi kan bedja eller tänka, 
bryt alla otrons fästen ner 
och må du nya hjärtan skänka! 
Ja, kom med stark och väldig hand 
och lossa alla syndens band 
i vårt land! 

4. Och ger du oss en pingstvind än 
och är en sökningstid oss nära, 
så låt oss ej förspilla den, 
men vad vår frid tillhör få lära. 
Ja, öppna våra ögon då, 
att vi din Andes verk också 
må förstå. 

5. Låt oss ej fåfängt bedja om 
din helge Andes stora gåva! 
Till allas våra hjärtan kom, 
att vi dig snart må glada lova! 
Ja, amen, se, vi tror därpå 
att vad du lovat skall bestå! 
Ske alltså!

Text: Lina Sandell
Musik: Ur Pilgrimsharpan

Jag är främling, jag är en pilgrim



1. Jag är främling, jag är en pilgrim,
blott en afton, blott en afton bor jag här.
Försök ej hindra mej, jag vill följa
Guds folk på väg genom sand och bölja!
Jag är främling, jag är en pilgrim,
blott en afton, blott en afton bor jag här.

2. Resemåltid i hast jag äter,
som ett ilbud, som ett ilbud stannar ej.
Jag står omgjordad kring mina länder,
har vandringsstaven i mina händer;
resemåltid i hast jag äter,
som ett ilbud, som ett ilbud stannar ej.

3. Lammets blod har mitt dörrträ tecknat,
mej beseglat, mej beseglat, jag är hans.
Ej syndens surdeg jag mer vill smaka,
iväg jag hastar, ser ej tillbaka.
Lammets blod har mitt dörrträ tecknat,
mej beseglat, mej beseglat, jag är hans.

4. Lammets måltid mej saligt hugnar
som en försmak, som en försmak av hans ro.
Med skodda fötter ur träldomsbandet
jag går att finna det goda landet.
Lammets måltid mej där ska hugna
i en evig, i en evig fröjd och ro.

5. Jorden har ej den ro jag söker,
nej, jag längtar, nej, jag längtar till Guds stad.
Där gråter ingen, där slutar nöden.
Där bor ej synden, dit når ej döden.
Jorden har ej den ro jag söker,
nej, jag längtar, nej, jag längtar till Guds stad.

6. Gode herde, blott ett jag beder:
följ och led mej, följ och led mej alltid du.
Så glad jag ilar nu till ditt möte,
till dess jag vilar uti ditt sköte!
Gode herde, blott ett jag beder:
följ och led mej, följ och led mej alltid du!

Text: Mary Dana-Shindler, sv. övers. Carl Olof Rosenius, ngt bearb. 
Musik: Oscar Ahnfelt

torsdag 3 januari 2013

Vadhelst här i världen bedrövar min själ




1. Vadhelst här i världen bedrövar min själ,
med Jesus och ordet det alltid blir väl.
Och om jag ej känner min lycka alltid,
i tron på Guds ord har jag ändå Guds frid.
Ack, saliga ro
på Jesus få tro
och äga Guds ord i sitt bo!

2. När synden förskräcker och ängslar min själ,
jag litar på ordet och Jesus likväl.
Min synd är mot Jesus som gnista mot hav,
den slocknar, försvinner i djupaste grav.
Ack, saliga ro...

3. När frestelsens stormar för mäktiga blir,
visst fäller jag modet, men ordet förblir:
Du, Gud, är min fulla rättfärdighet än,
min seger, min styrka, jag säger igen:
Ack, saliga ro...

4. När livet blir mörkt, jag är ängslig och svag,
jag skyndar till ordet, och där blir det dag.
Om andra syns rika och jag dem ej lik,
jag skådar i ordet, och där är jag rik!
Ack, saliga ro...

Text: Agatha Rosenius, ngt bearb.
Musik: Oscar Ahnfelt