söndag 31 januari 2010

Visste naturen att världarnas Herre



1. Visste naturen att världarnas Herre
låtit sej föda i krubba och stall,
alla dess alster, så större som smärre,
skulle sej fröjda med himmelen all.
Lummiga ekar och dalar och lunder,
skuggrika parker på bördiga fält
skulle då lyssna till frälsningens under:
//: Skaparen uppslår på jorden sitt tält ://

2. Visste min cittra att Gud i en linda
ligger och sover så sött som ett barn,
visste min harpa Gud låtit sej binda,
vilar i krubban på hö och på skarn,
själva de stämde sej, började klinga,
lockande alla att höra sitt ljud,
starka cymbalen sej själv skulle tvinga,
//: spela för himlen och lova vår Gud ://

3. Kände den blinda och lomhörda världen
fröjden därav att Guds Son blivit född,
aldrig den sökte sin glädje i flärden,
aldrig den vore så trög och förströdd,
utan då tänkte båd´ gamla och unga:
glädjen i snarorna dåraktig är,
men när nu Jesus löst hjärta och tunga
//: ljude hans lov både fjärran och när' ://

4. Märk vem som kommer att världen försona:
himmelen öppnas och Gud stiger ned!
Frihet och seger och rike och krona
gives med Sonen, se, Gud är ej vred!
Se hur de rika välsignelsens floder
släcker förbannelsens frätande glöd!
Märk vad det gäller att Gud blir vår broder,
//:löser från skulden,dess dom och dess nöd://

5. När jag den hemlighet rätt överväger:
Herren blir född och stängs in i ett rum
- fastän han snart ingen viloplats äger -
tanken blir matt, och min tunga blir stum.
Samlar jag än alla krafter i själen,
stilla till slut i förundran jag står.
Gud böjer ner sej och upphöjer trälen,
//: höghet, som ingen i världen förstår ://

6. Se hur de äldste för tronen nedfaller,
häpnande här vid Guds vägar och råd!
Hör, hur den himmelska lovsången skallar,
när för oss arma förkunnas Guds nåd!
Lyssna, då änglarnas saliga skara
stämmer sin harpa att fira vår fest!
Skulle vi inte av hjärtat då svara:
//: var nu välkommen, vår himmelske gäst! ://

7. Kom då, min Jesus, välkommen till jorden,
att i mitt ställe fullborda Guds lag,
så jag bland helgon får sitta vid borden,
Herre, en gång på fulländningens dag.
Du har ju tecknat mej på dina händer,
därför jag vet att jag rättsligt är fri,
lever på nåd och hur allting sej vänder
//: vet att för evigt jag lycklig skall bli ://



Text: Haquin Enroth 1768 (46 år), bearb. A.H. 2007
Musik: Leonard Höjer 1868 (53 år)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar