söndag 31 januari 2010

På Golgata kors min Frälsare led

1. På Golgata kors min Frälsare led
förbannelsens död för mej.
Sitt hjärtblod han gav att vinna min själ
till krona och brud åt sej.
Vid Golgata kors förlossning jag fann,
ur uppstunget bröst livskällan upprann.
Och domaren själv mitt skuldoffer var
och synden på korset upp han bar.

2. Mitt skuldbrev blev fäst på korsträdets stam
och öppen till himlen jag ser
en levande väg, pris vare Guds Lamm,
ty förlåten är ej mer.
På Golgata kors med Kristus jag dog,
mitt straff och min dom på korset han tog.
Med Kristus jag korsfästs. Vad jag än gör,
med Frälsaren lever jag och dör.

3. Vid Golgata kors från världen jag dog
och vandrar som främling här.
Jag lever ej mer, men Kristus mitt liv
och döden min vinning är.
Mitt liv är fördolt med Kristus i Gud
och själv han mej klätt i blodtvagen skrud.
Den huldaste omsorg har han om mej,
och ansvaret tog han helt på sej.

4. Jag tryggar mej vid min Frälsares död
och sluter mej intill hans sår.
Där är mej den bästa delen beskärd,
hans härlighet ej förgår.
Med påskalammsblod min själ är bestänkt,
i blodskällans våg det gamla är dränkt.
Fördärvaren går mej arme förbi,
och då är jag salig, frälst och fri!

5. Som överstepräst vid himmelens tron
min Jesus sej framställt har.
Han längtar, han vill att hela mitt liv
skall bliva hans bönesvar.
Som överstepräst han framställer sej
vid allmaktens tron att bedja för mej.
Som svar på hans bön jag vandra nu får
mot himmelens fröjd varhelst jag går.


Text: Henric Schager 1905 (35 år), bearb.
Musik: A L Skoog 1890

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar