lördag 30 januari 2010

Mänska, löp ej oförväget

1. Mänska, löp ej oförväget,
stanna, tänk, vart färdas du?
Är det inte angeläget
göra upp sin räkning nu?
Vad ska väl en gång bli av
när du först invid din grav
blir ur syndasömnen vaken
och får se att du är naken?

2. Vilket mörker ljusa dagen
mänskan nu har råkat i!
Ack, så mången blir bedragen
av den ondes lismeri,
så att även mörkrets träl
tror sej må otroligt väl,
tills han ut ur uselheten
rusar in i evigheten.

3. Tänk, vad ängslan en gång bliver
då när döden bryter in
och på väggen hastigt skriver:
mene, tekel, ufarsin,
ropar: "syndare, nu kom
fram att svara för Guds dom,
denna stunden, denna dagen
skall din själ från dej bli tagen!"

4. Hedningar på sista dagen,
som på havets öar bor,
som knappt vetat ens av lagen,
inget om vad kristna tror,
de till slut ska träda fram
och fördubbla deras skam
som nog gärna kristna hetat
men av hjärtats tro ej vetat.

5. Kära själ som hör på detta,
vet att det går aldrig väl
mot sin evighet fortsätta
med en insövd syndasjäl.
Fall för Jesu fötter ned,
bed om nåd, om liv, om fred!
Tar du inte dej till vara,
får du själv för detta svara.


Text: Ur Sions Sånger (1700-talet), bearb.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar