söndag 17 januari 2010

Är färden något stormig



1. Är färden något stormig -
det går ju hem ändå!
Och når jag bara hemmet
skall jag min vila få.
Ty hur det är och kännes
med överträdelsen,
den väger ej upp gåvan:
den käre Frälsaren!

2. Att synden överflödar
och ofta stör min ro,
det får jag nogsamt känna,
det slipper jag att tro.
Men märk, att nådegåvan
dock gäller mycket mer,
ty synden är borttagen,
som jag i Ordet ser.

3. Vi har ju alla syndat
och dött när Adam dog,
men genom denne Ene
har vi fått övernog,
ty det som genom Adam
har kommit över oss
har Kristus själv borttagit
- nu slipper vi förgås.

4. Och jag får lov att fröjdas
i Gud, min Frälsare,
som så har älskat världen
och dött för syndare.
Han lever, jag får leva
i tid och evighet.
Det är vad jag behöver,
det bästa som jag vet.

5. Upprättelsen är större
än fallet, Gud ske pris!
Och fastän jag vet intet
är Gud allena vis
och skall nu inte döma
och kräva mej igen
för skulden som betalats
av Sonen, Frälsaren.

6. Visst har vi skäl att fröjdas
och fira jul i tron,
ty Gud har inte skonat
sin egen käre Son.
Han är vår rätte Fader
- och trots vår uselhet
hans hjärta är detsamma,
förändras ej för det.

7. Han vet vad du behöver
och tänker jämt därpå.
Han ömt och strängt dej fostrar,
din arvsrätt visas så.
Om än han sej fördöljer
har han dej lika kär,
du barn och medarvinge
som nu i Kristus är.

8. Guds underliga ledning
går ändå därpå ut
att du skall frälsas, leva
och få ett saligt slut.
Var honom underdånig
i trons enfaldighet,
och allt blir väl, blott Kristus
är din rättfärdighet.


Text: Anders Nilsson 1895 (46 år), ngt bearb. A.H. 2008

Musik: Folkmelodi

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar