söndag 31 januari 2010

LOVSÅNG OCH TILLBEDJAN

Herren, vår Gud, är en konung i makt och i ära



*1. Herren, vår Gud,
är en Konung i makt och i ära.
Kom, alla folk,
att vårt eviga lov honom bära!
Himmel och jord
bärs av hans kraftiga ord,
allt han sitt hägn vill beskära.

*2. Pris vare Herren,
som allting så härligt bereder,
som oss har skapat
och blickar i nåd till oss neder,
som i vår nöd
skänker oss välfärd och bröd
och sitt beskydd kring oss breder.

*3. Herren, vår Gud, vare lov,
som en Far för oss blivit,
som för vår synd har sin Son
uppå korset utgivit,
som på vår jord
leder med Ande och ord
dem som åt Kristus sig givit.

*4. Herren, vår salighets Gud,
må vi prisa och tjäna!
Kraften är hans
och all vishet och ära allena.
Pris ske hans namn,
att han oss vill i sin famn
alla med Kristus förena.

Text: Joachim Neander 1680 (30 år), Zacharias Topelius 1869 (51 år), bearb.
Musik: Stralsund 1665

Min Gud, när jag betänker



1. Min Gud, när jag betänker

vad du har gjort för mej,
vad nåd du städs mej skänker,
jag får ju allt av dej,
då blir jag hjärtligt glader,
då lockas lovet fram:
jag tackar dej, min Fader,
jag tackar dej, Guds Lamm.


2. Du döden för mej smakat,
du mina synder bar,
och över mej du vakat
i alla mina dar.
Vad hade av mej blivit
om du ej handlat så?
Om du ej nåd mej givit
jag måst i döden gå.

3. Nu är jag redan salig
och går till himmelen.
Jag njuter fröjd otalig
i Gud, min bäste vän.
Han själv skall mej bevara,
hans nåd är alltid ny,
och hotar någon fara
till honom får jag fly.

4. O, skulle jag då sörja
som har en sådan Gud?
Nej, hellre må jag börja
att höja lovets ljud.
Ja, Herren vill jag prisa:
hans nåd och trofasthet
skall bli min nya visa
uti all evighet.

Text: Nils Frykman 1876 (34 år), ngt bearb.
Musik: Ur Hemlandssånger 1877

Jag älskar dej, Jesus, jag vet du är min


1. Jag älskar dej, Jesus, jag vet du är min,
och trots vad jag är i mej själv är jag din.
Du frälst mej från döden och hjälper ännu,
och ingen, nej ingen har älskat som du.

2. Av evighet, Jesus, du älskat mej först,
och se, av all kärlek din kärlek är störst.
Till döden på korset den sträcker sej ju
och ingen, nej ingen har älskat som du.

3. Och sist i det hem du av nåd mej berett,
vars härlighet än intet öga har sett,
skall lovsången ljuda långt bättre än nu,
att ingen, nej ingen har älskat som du!

Text:
(=PoS1987 nr 646) William Ralph Featherston 1862 (16 år), övers. Lina Sandell 1895 (63 år), ngt bearb.
Musik: Adoniram Judson Gordon 1872 (36 år)

Vem är en sådan Gud som vår



1. Vem är en sådan Gud som vår?
Var finner man hans like?
Hur hög och underbar han står
mitt i sitt allmaktsrike,
när han med kraften i sitt ord
har skapat himmel, hav och jord,
ja, allt som rörs och lever!

2. Och detta Herrens storverk var
fullkomligt, gott och härligt,
men ack, en dag av lögnens far
det skövlades förfärligt!
Då blev det ont, som förr var gott,
och genom Adams fall och brott
har världen syndig blivit.

3. Men vi behöver ej förgås,
ty Gud är mänska bliven
och i hans liv och död för oss
är evig lösen given.
"Fullbordat", ropte han till slut:
så strök han hela skulden ut.
Den detta tror är salig.

4. Ja, salig såsom Adam själv
och lika ren som Eva
han tvagen är i nådens älv
och får i Kristus leva.
Så har han en befriad själ
till skänks av sin Immanuel,
sin Skapare och frände.

5. Så sjunge den som salig är
och glad i tron kan sjunga,
så sjunge hela himlens här
och varje mänskotunga
dig, Jesus, evigt lov och pris,
att du på så fullkomligt vis
från döden oss har frälsat!

Text: v. 2-5 trol. Anders Carl Rutström, (nr 2 i Sions Nya Sånger, "En punkt i evighetens längd"), v. 1 möjl. O Ahnfelt (först publ. i Ahnfelts sånger), ngt bearb. A.H. 2009
Musik: Finsk melodi, alt. Jan-Olof Kulander 1993 ("När dagen fylls av fågelsång")

Jag vill tacka Herren av hela mitt hjärta



Jag vill tacka Herren
av hela mitt hjärta,
förtälja alla dina under
och lovsjunga ditt namn.
Jag vill tacka Herren
av hela mitt hjärta
och vara glad och fröjdas i dej.
Halleluja!

Text: Psalt. 9:2-3

O store Gud



1. O store Gud, när jag den värld beskådar
som du har skapat med ditt allmaktsord,
hur där din visdom väver livets trådar
och alla väsen mättas vid ditt bord
//: då brister själen ut i lovsångsljud:
o store Gud, o store Gud ://

2. När jag hör åskans röst och stormar brusa
och blixtens klingor springa fram ur skyn,
när regnets kalla, friska skurar susa
och löftets båge glänser för min syn
då brister själen ut...

3. När sommarvinden susar över fälten,
när blommor dofta invid källans strand,
när trastar drilla i de gröna tälten
vid furuskogens tysta, dunkla rand,
då brister själen ut...

4. När jag i Bibeln skådar alla under
som Herren gjort sen förste Adams tid,
hur nådefull han varit alla stunder
och hjälpt sitt folk ur livets synd och strid,
då brister själen ut...

5. När tryckt av synd och skuld jag faller neder
vid Herrens fot och ber om nåd och frid,
och han min själ på rätta vägen leder
och frälsar mig från all min synd och strid,
då brister själen ut...

6. När en gång alla tidens höljen falla
och jag får skåda det jag nu får tro,
och evighetens klara klockor kalla
min frälsta ande till dess sabbatsro
//: då brister själen ut i lovsångsljud:
Tack, gode Gud, tack, gode Gud! ://

Text: Carl Boberg 1885 (26 år), ngt bearb
Musik: Svensk folkmelodi, tryckt 1889 i Sanningsvittnet

Hela världen, prisa Herren



*1. Hela världen, prisa Herren,
fröjdas nu av hjärtans grund!
Kom från orter när och fjärran,
ni som står i hans förbund.
Tjäna Gud med lust och fröjd,
låt er sång nå himlens höjd.

*2. Han är den som oss har skapat
till sitt folk, till sina får,
frälsat det som var förtappat
och är den som med oss står,
som till slut vill föra in
oss i himlaglädjen sin.

*3. Tacka honom i hans portar,
lovsjung i hans tempelgård,
samlas hit från alla orter,
prisa den om oss har vård.
Han oss nådig är och blid,
trofast intill evig tid.

Text: J Franck 1653 (35 år) efter Psalt. 100, Jakob Arrhenius 1691 (49 år), Jesper Svedberg 1694 (41 år), bearb. För versionen i 1986 års psalmbok, se Hela världen fröjdes Herran.
Musik: Troligen svensk 1676

Du vår Herre



*1. Du, vår Herre, du, vår Herre,
du vår Herre och Gud,
du är värdig, värd att motta
pris och ära och makt.

*2. Ty du skapat hela världen,
du vår himmelske Far.
Genom kraften i din vilja
blev den till och står kvar.

*3. Helig, helig, helig är du,
du som härskar och bär,
du som varit, du som kommer,
du som alltid är.

Text: De tjugofyra äldste och de fyra väsendena (Upp. 4:11,8)
Musik: Okänd

Kom, låt oss prisa vår Herre och Gud



Kom, låt oss prisa vår Herre och Gud,
sjunga hans ära med lovsångers ljud!
Alla folk skall lova vår Gud!

Text: Psalt. 67:4-6
Musik: 3-stämmig kanon

GUD FADER, SON OCH ANDE: TREENIGHETEN

Lov, ära och pris



*1. Lov, ära och pris,
dig, vår Fader och vän,
som alltid oss älskat
och älskar oss än.
Halleluja, din är äran,
halleluja, amen!
Halleluja, din är äran,
väck oss alla igen!

*2. Lov, ära och pris,
dig, Guds heliga Lamm,
som bar våra synder
på korsträdets stam.
Halleluja, din är äran...

*3. Lov, ära och pris,
dig, vår Hjälpare god,
som vittnar om Jesu
försonande blod!
Halleluja, din är äran...


4. Ja, väck oss igen,
med din kärlek oss tänd,
så att var och en av oss
till någon blir sänd.
Halleluja, din är äran...

Text: William Paton Mackay 1863 (24 år), övers. Jonas Stadling 1880 (33 år), ngt bearb. 1986, med övers. av v. 4 A.H. 2010
För en kortare version, se 1986 års psalmbok nr 10.
Se engelska texten, "Revive us again", på Hymnaonline.
Musik: John Jenkins Husband 1815 (55 år)


Sångens författare, skotten William Paton Mackay, utbildade sej till läkare i Edinburgh. Men efter att ha kommit till tro (jfr Mackays vittnesbörd) blev han pastor i den presbyterianska kyrkan och gav i 30-årsåldern ut sin mest omtyckta och omtryckta bok: Grace and Truth Under Twelve Aspects, som även översattes till svenska ("Nåd och Sanning") med förord av D. L. Moody.

Redan tidigare, som helt nyomvänd, hade Mackay dock skrivit ovanstående mycket populära sång, som i den anglosaxiska världen är känd under rubriken Revive us again, eftersom varje strof i originalet avslutas just så (den femte och sista strofen börjar även så). I den hittills dominerande svenska versionen har dock denna bön om väckelse och förnyelse kommit bort, liksom de två sista stroferna.

Men fjärde häftet av Sånger till Lammets lof (Sånger sjungna af Ira D. Sankey), utgivet på C.A.V. Lundholms förlag i Stockholm, innehöll som nr 129 en mycket fri om- och tilldiktning av Mackays sång (Lova Herren, min själ, ty nu allt han gjort väl, 10 strofer!), där dock refrängen är fullständigt trogen originalet: "Halleluja, din är äran, halleluja, amen! Halleluja, din är äran, väck upp oss igen!" Och här har psalmen "restaurerats", dock med fyra strofer istället för originalets fem.

Du för vars allmaktsord



1. Du för vars allmaktsord
mörkret från öde jord
förr tvangs att fly,
se, än är jorden skum,
öde är månget rum;
sänd evangelium,
låt dagen gry.

2. Du vid vars kärleksglöd
framgick ur natt och död
skapelse ny,
du som gav blinda ljus,
löste ur fångahus,
stillade stormens brus,
låt dagen gry.

3. Ande av ljus och liv,
åter en pingstvind giv,
väckelse ny.
Låt dina vingars slag
höras ännu i dag,
töcknen från jorden tag,
låt dagen gry.

*4. Heliga Treenighet,
som ej av skiften vet,
eviga ljus,
bjud genom vågors svall,
starkt som basuners skall,
vida kring världen all
ditt: "Varde ljus!"

Text: (=SvPs1986 nr 19) John Marriott 1825 (45 år), August Michael Posse 1887 (30 år)
Musik: John Bacchus Dykes 1868

Helige Fader, kom och var oss nära



1. Helige Fader,
kom och var oss nära.
Låt oss förnimma
kraften av din lära.
Du som kan giva
mer än vi begära,
hör oss, o Fader.

2. Jesus, var när oss,
du som dog för alla.
Frälsning beskär oss,
hör, vi dig åkalla.
Led oss och bär oss
att vi ej må falla.
Du är vår starkhet.

3. Helige Ande,
som i sanning leder,
himmelska duva,
sänk i dag dig neder.
Helga, välsigna
varje själ som beder.
Amen, ja, amen.

Text: Jacob Thimoteus Jacobsson 1889 (49 år)
Musik: Johann Cruger 1653

Vår Fader, låt ditt starka ord



1. Vår Fader, låt ditt starka ord
ta makten på vår jord!
Ja, kom och se din örtagård
som full av tistlar står!
Visst finns din gröda där,
men o så tunn den är!
Så lite den din kraft har känt
i ord och sakrament!

2. Kom, Jesus, du som frälsa vill
och se hur det står till!
Av döpta vimlar Norden än,
men tron, var brinner den?
Vad hjälper det vi vet
vad du för världen led,
när vi ej satan står emot
i tro på vad du gjort!

3. O helge Ande, du vår skatt,
dej ber vi dag och natt
om samma tro och samma kraft
som dina vittnen haft,
då kristenheten stod
med stark och stadig rot,
med frukt som alla kunde se
- o Herre, låt så ske!


Text: H A Brorson, övers. A.H. 1989, 2007
Musik: Ludvig Mathias Lindeman

Allena Gud i himmelrik



*1. Allena Gud i himmelrik
må lov och pris tillhöra
för all den nåd han kärleksrik
med oss har velat göra.
Han jorden skänkt stor fröjd och frid.
Så låt oss alltid glädjas vid
Guds nåd och goda vilja.

*2. O Jesus Krist, Guds ende Son,
du såg vår nöd och fara.
All himlens glans du avstod från,
att oss till räddning vara.
Du med ditt blod, din bittra död
befriar oss från synd och nöd.
Förbarma dig, o Jesus.

*3. O helge Ande, gör mig from,
förnöjd och oförfärad.
Gör hjärtat till en helgedom,
där Gud i allt blir ärad.
Giv stöd, giv tröst i all vår brist,
och hjälp oss tro på Jesus Krist
i dag och alltid. Amen.

Text: (=SvPs1986 nr 18) N Decius (Tech) 1526, A Pederson 1529, Övers. 1567, Johan Olof Wallin 1816, bearb. Musik: Gammalkyrklig / N Decius 1539

FADERN VÅR SKAPARE OCH UPPEHÅLLARE

Säg, vem har skapat blommorna

1. Säg, vem har skapat blommorna,
blommorna, blommorna?
Säg, vem har skapat blommorna?
Gud i himmelen!

2. Säg, vem har skapat stjärnorna,
stjärnorna, stjärnorna?
Säg, vem har skapat stjärnorna?
Gud i himmelen!

3. Säg, vem har skapat fåglarna,
fåglarna, fåglarna?
Säg, vem har skapat fåglarna?
Gud i himmelen!

4. Säg, vem har skapat dej och mej,
dej och mej, dej och mej?
Säg, vem har skapat dej och mej?
Gud i himmelen!

5. Tack, gode Gud för blommorna,
stjärnorna, fåglarna!
Och tack att du har skapat mej,
Gud i himmelen!

I en djup, oändlig skog



1. I en djup, oändlig skog,
svart av moln, där åskan slog,
gick ett litet barn en gång
dagen lång.

2. Ja, den dagen var så lång,
himlen mörk och skogen trång.
Barnet i sin ensamhet
gick och grät.

3. Grät och tänkte: Aldrig mer
jag min Faders boning ser.
Här i mörker, köld och nöd
blir jag död.

4. Just då så förtvivlat var
molnet vek - och solen klar
glänste fram, och i dess ljus
Faderns hus.

5. Allt var nu på stunden gott.
Allt stod nu som förr det stått.
Samma hem och samme far
- allt var kvar.

6. Så, Guds barn, går ofta du
djupt i mörker, kanske nu,
vet ej vart du kommen är,
vart det bär.

7. Men så visst som Gud är kvar
och en evigt trofast far,
skall du än få ljus och tröst
vid hans bröst.

Text: Carl Olof Rosenius
Musik: Oscar Ahnfelt

Kärlek från vår Gud




1. Kärlek från vår Gud
flödar till oss ut
som en källa, frisk och ren.
I dess vatten klart,
stilla, underbart
glimmar livets ädelsten.

2. Kärlek från vår Gud
som en smyckad brud
kommer ljuvlig till oss ner.
Öppna blott din famn,
kom i Jesu namn!
Himlens glädje den dig ger.

3. Kärlek från vår Gud
är det stora bud.
Intet större finns än den.
Bliv däri alltid,
och du har Guds frid,
ty Gud själv är kärleken.


Text: (=SvPs1986 nr 29b) Jens Nicolai Ludvig Schjörring 1854 (29 år), övers. 1900, ngt bearb. 1986
Musik: Johan Peter Emilius Hartmann 1876 eller H S Thompson o 1850

Fördolde Gud och ursprungskälla



1. Fördolde Gud och ursprungskälla
till allt i himmel och på jord.
Vi ser dig styra än och ställa
med makten i ditt blotta ord.
Men outgrundlig är din sed:
än måste allt din vilja följa,
och än tycks du din allmakt dölja
- du vänder allting upp och ned.

2. Ett obegripligt kungavälde
din allmaktshand på jorden för.
Men vi blev häpnast, när det gällde
vad här med dina barn du gör,
då vi med undran skåda fått,
hur du gudomligt oss ledsagar.
Att det är bäst, vad dig behagar,
vi först i efterhand förstått.

3. När något vidrigt sig tilldrager
och hotar med förskräckligt slut,
strax det all ro ifrån oss tager,
ty vi kan ej se vägen ut.
Men händer det att allt går till
så väl och vackert som oss lyster,
då är vi nöjda och förtröstar
på dig så mycket som vi vill.

4. Ett tålamod förutan ände,
Förbarmare, med oss du har.
Vi felar utan återvändo,
men du förblir dock den du var.
Din nåd och tuktan är ju ett.
Fast de så helt olika smakar,
så har du, när vi ser tillbaka,
ment lika väl med ljuvt och lett.

5. Vår käre Far, vårt allt i alla,
du är densamme alla dar.
Inför din tron ska nederfalla
allt det som liv och anda har.
Men i din hand är redan nu,
då vi ska ta dig helt på orden,
all makt i himlen och på jorden.
För evigt prisad vare du!

Text: Anders Carl Rutström 1759 (37 år), bearb. A.H. 1991, 2007
Musik: Folkmelodi ("Så hav nu, själ, ett muntert sinne"), alt. A.H. 1998

Så älskade Gud världen all


1. Så älskade Gud världen all,
att han utgav sin ende Son,
att var och en som på honom tror
skall få ett evigt liv.

2. Ty däri består kärleken,
ej att vi hade älskat Gud,
men däri att han har älskat oss
och givit oss sin Son.

3. Ja, däri har Guds kärlek stor
blivit uppenbar för oss,
att till försoning för all vår synd
han sände oss sin Son.

4. Han sände till oss Jesus Krist
att på honom vi skulle tro,
att genom honom vi leva må
och älska för hans skull.

Text: Betty Ehrenborg-Posse 1856 (38 år), ngt bearb.
Musik: Loys Bourgeois (41 år), Geneve 1551/1856

Han håller hela världen i sin hand


1. Han håller hela världen i sin hand,
han håller hela världen i sin hand,
han håller hela världen i sin hand,
han håller hela världen i sin hand.

2. Han håller sol och måne i sin hand,
han håller sol och måne i sin hand,
han håller sol och måne i sin hand,
han håller hela världen i sin hand.

3. Han håller ung och gammal i sin hand,
han håller ung och gammal i sin hand,
han håller ung och gammal i sin hand,
han håller hela världen i sin hand.

4. Han håller dej och mej i sin hand,
han håller dej och mej i sin hand,
han håller dej och mej i sin hand,
han håller hela världen i sin hand.

Blott en dag





1. Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
vilken tröst, vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min Faders händer.
Skulle jag, som barn, väl ängslas då?
Han som bär för mig en faders hjärta
giver ju åt varje nyfödd dag
dess beskärda del av fröjd och smärta,
så av möda som behag.

2. Själv han är mig alla dagar nära,
för var särskild tid med särskild nåd.
Varje dags bekymmer vill han bära,
han som heter både Kraft och Råd.
Morgondagens omsorg får jag spara,
om än oviss syns min vandrings stig.
"Som din dag, så skall din kraft och vara",
detta löfte gav han mig.

3. Hjälp mig då att vila tryggt och stilla
blott vid dina löften, Herre kär,
ej min tro och ej den tröst förspilla
som i Ordet mig förvarad är.
Hjälp mig, Herre, att vadhelst mig händer
taga ur din trogna fadershand
blott en dag, ett ögonblick i sänder,
tills jag nått det goda land.

Text: Lina Sandell-Berg 1865, 1872 (33, 40 år), ngt bearb.
Musik: Oscar Ahnfelt

O, jag ser min Faders hand






1. O, jag ser min Faders hand
i naturens under,
hör i vågens skvalp mot strand
och i åskans dunder
samma röst, vars allmaktsord
ropat himmel, hav och jord
//: fram ur tomma intet ://

2. Varje kryp i jordens stoft,
himlens stjärneskara,
skogens susning, blommans doft,
rymderna de klara,
alla vittnar: Gud är stor.
Ja, i skapelsen han bor
//: stor som ingen annan ://

3. Skyar, stjärnor, blommors prakt
kan dock inte frälsa.
Jord och hav har inte makt
att med frid oss hälsa.
Gud tog människogestalt,
dog på korset, löste allt
//: som av synden bundits ://

4. Att förlåtelse han gett,
domen på sej tagit,
att från död till liv han lett,
till sitt hjärta dragit,
är det största av allt stort
en allsmäktig Gud har gjort
//: och förblir det största ://


Text: August Storm, d. 1914, bearb. 2015
Musik: Henry Nordin 1961 (28 år), publ. med tillstånd

Jag slipper sörja, för Gud är här



1. Jag slipper sörja, för Gud är här,
han sörjer själv för mitt vara.
Och mej och bördan han ständigt bär
i dagar mulna och klara.
En morgondag har jag inte sett,
min gårdag redan är fjärran.
Vad jag behöver har han berett,
och se: idag hjälper Herren!

2. Är Gud min far, varför sörja då?
Sitt barn han aldrig förglömmer.
Han visar vägen som jag ska gå
fast han i molnet sej gömmer.
En morgondag har jag inte sett...

3. Han är en Fader så underbar,
av sorg jag slipper gå bunden.
För minsta fågel han omsorg har,
för minsta sippa i lunden.
En morgondag har jag inte sett...

4. Visst är jag lycklig för än en dag
och glad för den som är fjärran.
När sparven kvittrar, så sjunger jag,
ty se: i dag hjäper Herren.
En morgondag har jag inte sett...


Text: K-G Sjölin 1920 (63 år), ngt bearb.
Musik: K-G Sjölin

O, må vi Herrens godhet högt beprisa




1. O, må vi Herrens godhet högt beprisa,
för alla under som han med oss gjort,
för all den nåd han velat oss bevisa
och dagligen bevisar oss alltfort.

2. Hans kärlek är oss redan uppenbarad
i allt som omger oss på denna jord.
I ende Sonen dock än mer förklarad
den strålar mot oss i hans eget ord.

3. Hur spårar vi ej fadershjärtat redan
i Herrens skapelse, så skön och rik
med allt till barnets gagn och fröjd - och sedan,
vem är i trofast omsorg honom lik?

4. Vem är, som vakar över allt och alla?
Vem håller alla sina verk vid makt,
så minsta sparv ej kan till jorden falla
förutan honom, såsom själv han sagt?

5. Han uppehåller allt, och allt han leder,
de tusen stjärnors och planeters gång,
men ock till stoftets mask han skådar neder
och lyssnar till var liten fågels sång.

6. O, skulle han då ej långt mera sörja
för barnet, som han fostrar i sin famn?
Och skulle vi då inte alla börja
att glada sjunga om hans stora namn?

7. Ja, dig, o Herre, vare pris och ära
för all din godhet, all din ömma vård,
för att din hjälp beständigt är oss nära,
för att du vakar över hem och gård.

8. O, håll oss alla i din sanna fruktan
på lydnadens och livets smala stig,
till dess du med din nåd, din vård och tuktan
oss fostrat för ett evigt liv med dig!

Text: Lina Sandell-Berg 1889 (57 år)
Musik: O Ahnfelt ("Tänk när en gång")

Min själ nu love, prise Herren



1. Min själ nu love, prise Herren
för all hans kärlek, trohet, nåd!
Fast underlig, fördold och fjärran
han mej har synts i sina råd,
jag ser dock nu ett himmelrike
av idel nåd och trofasthet,
ett fadershjärta utan like
från evighet till evighet!

2. Fördolda är väl Herrens vägar,
men nåd och trohet tecknar dem.
Bland mänskors barn han vandra plägar,
liksom en fader i sitt hem.
Fast deras fall han måste sörja,
han dock dem älskar, huld och god.
Till barn han skapat dem från början,
till barn han köpt dem med sitt blod.

3. Förlorat barn är Faderns smärta.
Han själv det söker, ropar så:
"O giv mig dock, mitt barn, ditt hjärta!"
Och lyssnar, nalkas det, o då
blir fröjd i hela fadershuset,
blir ock i barnets hjärta fröjd,
ty barnens frid och fröjd i ljuset,
Guds kärleks ljus, är lyckans höjd.

4. Om också över stormig bölja
vår svaga farkost måste gå,
skall också vreda vågor skölja
in överallt, vår själ ändå
en djup, en salig frid åtnjuter
i tron, en Herrens ljuvlighet,
ty Frälsaren oss själv omsluter
med evig nåd och trofasthet.

5. Och färgar solen våra dagar,
en jordisk lyckas blida sol,
och skimrets makt vår blick försvagar
och drar den bort från resans mål,
då skall Guds Andes inre tuktan
i kärlek lägga på oss band.
O, håll oss, Herre, i din fruktan,
till dess vi nått det goda land!


Text: C O Rosenius 1851 (35 år), ngt bearb A.H. 2007
Musik: Negro spiritual ("I am a poor, wayfaring stranger), alt. "Ni mänskobarn som här i världen" eller också "Polare" av I. Johansson

JESUS VÅR HERRE OCH FRÄLSARE

Ditt namn, o Jesus, upphöjt är



1. Ditt namn, o Jesus, upphöjt är
högt över alla namn.
Himmel och jord dig hyllning ger,
vårt hopp, vår trygga hamn.
Vi har ju blott ett enda hopp,
vi har blott ett försvar,
men det är nog att Jesus dog
och att för oss det var.

2. Ditt namn åt syndare förvisst
till frälsning givet är,
det borttar syndens skuld och skam
och frid till hjärtat bär.
Vi har ju blott ett enda hopp...

3. Ditt namn den svage skänker mod,
det liv åt världen bragt.
Du varje boja lossa kan
och krossar satans makt.
Vi har ju blott ett enda hopp...

4. Om bara alla ville se
din kärlek underbar,
de skulle smaka få den nåd
du mig bevisat har.
Vi har ju blott ett enda hopp...

5. O vilken nåd att jag ditt namn
får prisa till min död,
och vittna om hur du, Guds Lamm,
kan frälsa från all nöd.
Vi har ju blott ett enda hopp...

Text: Charles Wesley
Musik: John Bacchus Dykes

Se, Jesus är ett tröstrikt namn





1. Se, Jesus är ett tröstrikt namn
och i all nöd vår säkra hamn.
Vi genom Jesus får Guds nåd
och finner på det bästa råd.

2. Guds ende Son, o Jesus huld,
förlåt oss all vår synd och skuld.
Vår nöd du ser och hjälpa kan,
du som är både Gud och man.

3. Av dig är all rättfärdighet,
av dig all frid och salighet.
Den som till dig har satt sin tröst,
han blir ifrån allt ont förlöst.

*4. Dig vare pris för livets ord,
för dopets bad och nådens bord!
Din frid oss här i tiden giv
och efter döden evigt liv.

Text: B Förtsch 1609, H Ausius 1641, Jakob Boethius 1694, bearb 1819 och ngt bearb 1986 (=SvPs42)
Musik: Strasbourg 1545

Herre, till vem skulle vi gå



Herre, till vem skulle vi gå?
Herre, till vem skulle vi gå?
Du har det eviga livets ord,
och vi tror och förstår
att du är Guds Helige.

Text: Simon Petrus Jonas son
Musik: Tore Karlsson 2008 (82 år)

Låt mej få höra om Jesus





1. Låt mej få höra om Jesus,
skriv i mitt hjärta vart ord!
Sjung för mej sången så dyrbar,
skönaste sång på vår jord,
sången som änglar i natten
sjöngo för herdar en gång:
Ära ske Gud i det höga,
frihet från bojornas tvång!
Låt mej få höra om Jesus,
skriv i mitt hjärta vart ord!
Sjung för mej sången så dyrbar,
skönaste sång på vår jord.

2. Säg mej det åter och åter
hur på vår jord han gick kring
frestad, föraktad och ringa,
ägande själv ingenting.
Synderna mina dem bar han,
smärtorna tog han på sej,
redo att hela och hjälpa,
redo att uppoffra sej.
Låt mej få höra om Jesus...

3. Låt mej få höra om korset,
kvalen och smärtan han led.
Visa mej graven i berget,
där man hans kropp lade ned.
O, vilket under av kärlek!
Det var för mej som han dog,
det var för mej som han uppstod.
Herre, min Gud, det är nog!
Låt mej få höra om Jesus...

Text (=SvPs1986 nr 46): Fanny Crosby-van Alstyne ("Tell me the story of Jesus") 1880 (60 år), Karl Larsson 1904 (36 år)
Musik: Sweney John R 1880 (43 år)

Jesu kärlek är så underbar



Jesu kärlek är så underbar,
Jesu kärlek är så underbar,
Jesu kärlek är så underbar,
kärlek så underbar!
Så hög, jag kan ej nå över den,
så djup, jag kan ej nå under den,
så vid, jag kan ej nå utom den,
kärlek så underbar!

Vi har nu i himlen en överstepräst



1. Vi har nu i himlen en överstepräst,
och gärna förbarmar han sej.
En sådan ju passar för syndare bäst,
en sådan ju passar för mej.

2. Ack, skulle jag själv komma fram inför Gud,
för evigt jag borta då blev,
ty jag har ju syndat och brutit hans bud,
den lag i vårt hjärta han skrev,

3. den lag som han sedan på Sinai gav
och sände från himmelen ned,
att visa oss alla sin helighets krav
och att han av synden blir vred.

4. Vår överstepräst, han tog på sej att stå
som medlare för oss hos Gud,
att själv under lagens förbannelse gå
och hålla de brutna Guds bud.

5. Ett fullkomligt offer för oss han frambar,
o djup av Guds eviga råd!
Fullkomligt för evigt det offret ju var.
Så är vi då frälsta av nåd!

6. Så är han den nya och levande väg,
som in genom förlåten går.
Är detta ej saligt, o syndare, säg?
Till Herren vi komma nu får.

7. Själv frestad i allting just lika som vi,
fast utan all synd i sin själ,
han kan oss i frestelsestunden stå bi
och fostra och hjälpa så väl.

8. Så har vi förvisso en överstepräst,
och gärna förbarmar han sej.
En sådan ju passar för syndare bäst,
kan han då ej passa för dej?


Text: Clara Ahnfelt, bearb. 1986, 2008
Musik: Oscar Ahnfelt

Du som med Guds fred mej hälsar

Du som med Guds fred mej hälsar,
jag som felar, du som frälsar,
du med svar och jag med rop,
du med nåden, jag med skammen,
jag med bönen, du med amen
- o så väl vi går ihop!


Text: Chr. Reichelt, övers. A.H. 1993, 2007

Den store läkaren är här



1. Den store läkaren är här,
den kärleksfulle Jesus.
Hans budskap liv och hälsa är,
så lyssna då till Jesus!
Ljuvaste ton i änglars musik,
ljuvaste namn som gör dej rik,
ljuvaste sång som ingen är lik:
sången om Herren Jesus.

2. Han är det heliga Guds Lamm,
den törnekrönte Jesus,
som bar vår synd på korsets stam,
så sjung om Herren Jesus!
Ljuvaste ton i änglars musik...

3. Förlåtelse för allt du får
i tron på Herren Jesus,
så gå till himlen i hans spår
och kronan vinn hos Jesus!
Ljuvaste ton i änglars musik...

4. Bekymmer, tvivel måste fly
för frälsarnamnet Jesus.
Var dag den fröjden är som ny
att höra namnet Jesus.
Ljuvaste ton i änglars musik...

5. Du broder, stäm i sången in
och prisa namnet Jesus!
Du syster, Frälsaren är din,
sjung även du om Jesus!
Ljuvaste ton i änglars musik...

6. Och även barnen, stora, små
som älskar namnet Jesus,
får mitt i sångarskaran stå
och prisa Herren Jesus.
Ljuvaste ton i änglars musik...

7. Och då till sist kring Lammets tron
vi samlas hos vår Jesus,
vi sjunger i en högre ton
om Jesus, Herren Jesus.
Ljuvaste ton i änglars musik...


Text: W Hunter 1859 (48 år), E Nyström 1875, bearb. A.H. 2007

Musik: J H Stockton

När världens hopp förtvinat stod



1. När världens hopp förtvinat stod,
likt blomman mitt i sanden,
rann upp så klar en hälsoflod,
gav kraft och mod
åt kvalda mänskoanden.

2. Det Jesus var, som huld och god
blev oss en livets källa.
Vi fann i Jesu liv och blod
den hälsoflod
som gör oss evigt sälla.

3. Han ljuset är och sanningen,
han vägen är och livet.
Den honom söker finner än,
ja, just åt den
som beder skall bli givet.

4. I världen han den ende är
som trösta kan och liva
den själ som syndaångern tär
och som begär
i honom salig bliva.

5. Han genom hela livets dag
utsträcker sina händer
till syndare, och med fördrag
där tron är svag
han veken återtänder.

6. Han som en herde för sin hjord
allt vad oss fattas giver:
sin Ande, salighetens ord,
sitt rika bord,
och alltid trofast bliver.

7. Vad skulle Herren göra mer
att fallna mänskor frälsa?
Han för oss strider, segern ger,
vår längtan ser
och är vårt liv, vår hälsa.

8. Låt oss som dina barn få bo
hos dig och alltid njuta
kraft av ditt ord till hopp och tro,
till själens ro,
tills vi vår färd skall sluta.

9. Du är i lidandet vårt stöd,
o kärlek utan like.
Du för oss genom sorg och nöd
och kval och död
till härlighetens rike.


Text: Samuel Johannes Hedborn 1813 (30 år), ngt bearb.
Musik: Johannes Rhau 1589

Samme Jesus

1. Samme Jesus, samme Jesus
som en dag vid Sykars brunn
ber samariskan om vatten
för sin egen torra mun,
men som låter nåden flöda
som en livsström stark och klar,
se, han är ännu densamme,
ja, densamme som han var.

2. Samme Jesus, som i kärlek
till den arme mannen ser,
till den man som sjuk och spetälsk
vid hans fötter ligger ner,
samme Jesus, som då säger:
"Ja, jag vill! Nu blir du ren",
står än färdig att förlåta,
frälsa, hela var och en.

3. Samme Jesus, som om natten
under vågens vilda sång
närmar sej den lilla båten
på Gennesaret en gång
och som säger till de skrämda:
"Var ej rädda, det är jag!" -
se, med samma fridens hälsning
nalkas han oss än i dag.

4. Samme Jesus, som till kvinnan
som man för till honom fram,
för att han skall henne döma,
säger mild men allvarsam:
"Inte dömer heller jag dej,
gå och synda inte mer!" -
samme Jesus, samme Jesus
ännu samma nåd oss ger.

5. Samme Jesus, som av sorgen
själv sej så uppfyllas lät,
att vid graven i Betania
han en gång själv stod och grät,
samme Jesus, som när modern
grät i Nain vid sonens bår,
gav den döde livet åter,
sorgens tårar än förstår.

6. Samme Jesus, som på korset
för vår synd lät offra sej,
samme Jesus, samme Jesus
älskar ännu dej och mej.
Samme Jesus, som nu alltid
i Guds åsyn för oss står,
är i evighet densamme,
ja, i dag liksom i går.


Text: Lina Sandell 1873 (41 år)
Musik: Folkmelodi

ANDEN VÅR HJÄLPARE OCH TRÖSTARE

Icke genom någon människas styrka

//: Icke genom någon människas styrka
eller kraft ska det ske ://
utan genom min Ande, säger Herren,
utan genom min Ande.
Icke genom någon människas styrka
eller kraft ska det ske.

Text: Sakarja 4:6
Musik: Leif Larsson, Svante Myrén 1968 (24 resp. 23 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan melodin inte publiceras här än]

Du som från gudomsskötet går



1. Du som från gudomsskötet går
att mänskor återföra
till Gud ifrån fördärvets spår
och syndens makt förstöra,
kom, helge Ande, fyll mitt bröst,
mitt hjärta rena, stäm min röst
att dina under sjunga.

2. O gode Ande, led du mig
till sanningen och livet!
Skriv i mitt hjärta vad av dig
i livets ord är skrivet.
Styrkt av din kraft, ledd av din nåd,
jag vill ditt kärleksfulla råd
i ord och gärning prisa.

Text: Johan Åström 1816 (49 år), ngt bearb 1986.
Musik: Strassburg 1545, Johann Cruger 1653

Kom, helige Ande, jag beder



1. Kom, helige Ande, jag beder:
kom, öppna mitt hjärta för dej.
Du som i all sanning oss leder,
fullborda din gärning i mej.

2. När ångest och längtan vill bränna
och samvetet ej ger mej ro,
o lär mej då Kristus att känna,
på honom förtrösta och tro.

3. Jag kan inte slita de banden
som vållar mej jämmer och skam
om du inte tar mej vid handen
och för mej till Frälsaren fram.

4. Blott du kan ånyo mej föda
att inte för evigt jag dör.
Så kom att mej helt genomglöda,
i anden mej brinnande gör.

5. Ej falskhet och synd kan du lida
och bor ej i avgudahus,
så kom i mitt hjärta att sprida
ditt heliga, straffande ljus.

6. Ja, kom att regera därinne
med kärlekens levande lag;
mej fyll med ditt himmelska sinne
och helga mej dag efter dag.

7. O kom att från synden mej skilja,
från onda begär gör mej fri.
Förena mej så med Guds vilja,
att ett jag med honom må bli.

Text: Lilly Lundequist 1889 (42 år), ngt bearb.
Musik: Tysk folkmelodi

Det skall ej ske med mänsklig makt





1. Det skall ej ske med mänsklig makt,
men genom Anden, har du sagt.
Oss, Herre, med din Ande stärk,
ty skört och svagt är mänskors verk.

2. Vår kraft och makt förgår med hast;
vårt eget verk snart åter brast.
Av död och grav ej Anden vet,
hans verk står fast i evighet.

3. Han sanningen på denna jord
befäster med sitt allmaktsord.
Oss med din Ande föd till liv
och oss hans vapenrustning giv.

4. Han värnar kyrkans gamla hus,
så det består i stormens brus,
med dopets bad och korsets ord
och bröd och vin på nådens bord.

5. Det skall ej ske med mänsklig makt,
men med din Ande, har du sagt.
Så ber vi: töm oss på allt vårt
som är för skrymmande och hårt.

6. Och fyll oss med din Ande god,
giv med din högra hand oss mod
och skapa av oss, Herre kär,
ett Andens hus, en Andens här.

Text: Gustav Jensen 1902 (57 år), övers. A.H. 1991, 2010
Musik: Omkring år 1000, Erfurt 1524, Wittenberg 1533, alt. A.H. 1991 (21 år)

Du helge Ande, sanne Gud




1. Du helge Ande, sanne Gud,
lär världen all din kärleks bud,
att hålla Herren Jesus kär
och älska vad hans eget är.


2. Predika du om Jesu död

som hela världen frälst ur nöd.
Ja, vittna för var själ därom
att hon är Jesu egendom.

3. Säg världen som i mörkret går
att all dess synd däri består
att den ej vill på Jesus tro
och ej hos honom söka ro.

4. Lär världen rätt den hemlighet,
att den har full rättfärdighet,
blott därför att Gud själv blev man
och oss med blodet återvann.

5. Ge världen verklig insikt om
den nådefulla frihetsdom,
då varje mänska dömdes fri
från satans makt och slaveri.

6. Hugsvala var bedrövad själ,
så att den mår hos Jesus väl.
Ge rädda hjärtan tröst och mod
att se sin frälsning i hans blod.

7. Led alla dem som vilse går,
så att de alla vägen når,
som Jesu kärlek banat har,
när han ett offer för oss var.

8. Ge hela Herrens menighet
sann kärlek och sann enighet,
så vi som frälsta syndare
varann i Jesus börjar se.


9. Låt glädjen av den nåd vi fått
uppmuntra oss att göra gott!
Låt Jesu frid oss fägna mer
än all den frid som världen ger.

10. I Jesu namn nu lär oss rätt
att tro och be på barnasätt,
tills vi Gud Fader, Son och Dig
får sjunga lov evinnerlig!

Text: Magnus Brynolf Malmstedt, bearb. A.H. 1992, 2007
Musik: Folkmelodi från Sköldinge (=Det finns en väg till himmelen)

Kom, helge Ande, sanne Gud



1. Kom, helge Ande, sanne Gud,
Treenighetens sändebud,
vår skrämda själs hugsvalare
och Jesu blods förklarare.

2. Kom, skynda hit, ty utom dig
vår ande aldrig bärgar sig
för mörker, olust, köld och död
- blås upp med nådens vind vår glöd.

3. Kom, Helge Ande, du vår tröst,
och lägg oss intill dina bröst.
Giv spenabarnen, hulda mor,
en droppe av din källa stor.

4. Ledsaga oss, vi dig vill be,
du som är vår förmyndare,
till nådastolen var minut
intill vår korta levnads slut.

5. Förknippa oss och sammansmält,
ja, gör ditt arma husfolk sällt.
Giv oss ett hjärta och en själ,
oss alla låt i dig må väl.

6. Vi har nu alltför länge gått
på var sitt håll och illa mått.
Församla dina fosterfår
kring nådens bord i detta år.

7. Ja, helga duva, låt oss få
inunder dina vingar stå,
och låt oss ha vårt liv i dig
vart våra öden vänder sig.

8. Vi prisar och tillbeder dig,
ja, din församling fröjdar sig.
Gud Fader, Son och helig And´
är ett med oss i blodets band.

Text: Anders Carl Rutström (ur Sions Nya Sånger), bearb. A. H. 2007
Musik: "Se, Jesus är ett tröstrikt namn", alt. A.H. 1989

Kom du helige Ande, min Tröstare god



1. Kom du helige Ande, min Tröstare god,
och mitt hjärta slut in i din frid.
Med din himmelska eld kom och liva mitt mod,
var min hjälp under prövningens tid.
Var om dagen mej nära i molnstoden sval,
låt din skugga omhägna min själ.
När om natten jag går

genom dödsskuggans dal,
låt då eldstoden skydda mej väl.

2. Gud ske pris, att i dej jag en hjälpare fått,
som var dag och var stund hos mej är
och i allt vill ta del, båd´ i stort och i smått,
som mej möter på vandringen här.
Kom och gör för min själ både viktigt och sant
allt vad Jesus har sagt, och att jag
har dej fått som bekräftelse, vittne och pant
till förlossningens härliga dag.

3. Kom i glädje och sorg, kom i lust och i nöd
till mitt hjärta med sanningens ord.
Låt mej njuta till tröst detta himmelska bröd
som här bjuds mej av nåd vid ditt bord.
Och vadhelst du än ger
och vadhelst du än tar,
låt det ske till mitt eviga väl.
Håll i liv och i död mej på blodsgrunden kvar,
göm i klippan, den brustna, min själ.


Text och musik: Joel Blomqvist

Lammets folk och Sions fränder



1. Lammets folk och Sions fränder,
lilla hop av köpta får,
som till himlens arveländer
ofta törnestigar går,
Salems barn och Guds församling,
lilla skepp och klena hjord,
som i världen är en främling
och ett mål för våld och mord,

2. du dig skattar dock lycksalig
och ditt öde aldrig tungt.
Frälsaren, med nåd otalig,
är din sällhets medelpunkt.
Låt ock honom detta vara,
han allena är det värd.
Sedan är det ingen fara
med ditt liv och hädanfärd.

3. Ljuvligt månde nu oss falla
under livets träd vår lott.
Herren, Herren, allt i alla,
är vårt tempel och vårt slott.
Där har fågeln funnit näste,
svalan funnit har sitt bo,
skrämda flyktingen sitt fäste,
trötta trälen sabbatsro.

4. Tro och älska, det är saken!
Allt på kärlek kommer an.
Kärleken uppfyller lagen,
tron ej annat göra kan.
Den som tror skall salig bliva,
den som älskar livet får.
Gode Jesus, värdes giva
att din kärlek om mig rår!

5. Ja, på denna helga grunden,
nu med dig, min Gud och man,
göre Anden mig förbunden
och oss alla med varann.
Låt, som grenarna i stammen,
oss tillsammans trivas väl.
Jesus, låt i alla lammen
bli ett hjärta och en själ!


Text: Anders Carl Rutström 1767 (46 år), ngt bearb.
Musik: Okänd

KYRKAN

Ditt ord, o Jesus, skall bestå

1. Ditt ord, o Jesus, skall bestå,
ditt rike kan ej falla.
Hur vilt än otron rasa må
och syndens vågor svalla,
du har ändå för evig tid
i full rättfärdighet och frid
ett härligt rike grundat!

2. Visst kan det synas, Herre kär,
som skulle det gå under.
Visst stormar det än här, än där,
som bävade dess grunder.
Men nej, det endast synes så
- ditt rike står och skall bestå
när jord och himmel faller.

3. Om moln och töcken samlas här
omkring din tron, vad mera?
Rättfärdighet dess fäste är,
och du, du skall regera
från evighet till evighet,
då andra rikens härlighet
om några år försvinner.

4. Det segra skall, ditt korsbanér,
trots alla mörkrets makter,
och samla folken fler och fler
från jordens skilda trakter,
på det ditt namn må bliva stort,
liksom ditt lov, från ort till ort,
allt intill världens ände.

5. Ditt helga rike är dock ej
av denna världen, Herre,
och aktas ej av världen, nej,
den ser det ej, dessvärre.
Den ser de kristnas skröplighet
men aldrig deras härlighet
och deras konungs ära.

6. Pris vare dig, o Jesus kär,
du Konung utan like,
att jag, så arm och svag jag är,
fått syn på detta rike,
att jag får, evigt glad och fri,
som präst och kungabarn däri,
om dina under sjunga!


Text: Lina Sandell 1863, 1867 (31,35 år), ngt bearb. A.H. 2008
Musik: Oscar Ahnfelt 1861 (48 år)

Guds kyrkas liv är jordens största under



1. Guds kyrkas liv är jordens största under!
När världens forntidsformer snabbt förgår
är Kristus i all evighet densamme
och fast som klippan hans församling står.
När världens välden tornas upp och störtar,
går kyrkan fram mot sin fullkomnings vår.

2. Så kommer dagen då allt hat ska smälta
som is och snö för sommarsolen kär.
Då faller drakens makt och grymma välde,
då segrar de som Lammets tecken bär.
Med jubel ska de skörda vad de sådde,
och saligt skåda Herren som han är.

3. Å sköna hopp! Ja, sanna, säkra löfte
från den som gjort det stora målet klart.
Är natten lång och full av kamp och mörker,
se, morgonstjärnan strålar underbart!
Det är Guds eget ord: Här ska du prövas,
men lyft ditt huvud! Se, jag kommer snart!

Text: Ronald Fangen 1942 (47 år), övers. A.H. 2010
Musik: Henry Smart (1813-79), alt. Anfinn Öien 1967 (=SvPs 1986 nr 524 "Är dagen fylld"]
[Av upphovsrättsliga skäl kan den senare melodin inte publiceras här än].