söndag 8 februari 2009

1 DU OMSLUTER MEJ PÅ ALLA SIDOR / och du håller mej i din hand. / Du omsluter mej på alla sidor / och du håller mej i din hand.
Text: Psaltaren 139:5

2 GLADA VI NU HALLELUJA VILL SJUNGA, / lekfulla jublar nu hjärta och tunga. / Herren oss hjälper, vår hunger han mättar, / synden förlåter och bördorna lättar.
2. Allt som har anda ska lovsjunga Herren, / jubla från morgonen ända till kvällen. / Vägen och livet i Kristus vi funnit, / döden och satan har han övervunnit.
3. Ångrande syndare rikt han benådar, / håller bestämt vad i ordet han lovar. / Till sina älskade barn vill han ha oss, / hur ska han någonsin kunna bedra oss?
*4. Tack, Fader vår, som oss löste ur banden, / evigt högtlovad med Sonen och Anden. / Du som har varit och är utan ände, / tack att ditt ansikte du till oss vände!
Text: Johann Agricola, N.F.S. Grundtvig, övers. A.H. 1991. Musik: Ludvig Mathias Lindeman

*3 HELIG, HELIG, HELIG, HERRE SEBAOT. / Helig, helig, helig Herre Sebaot. / Hela jorden är full av din härlighet, / hela jorden är full av din härlighet, / hela jorden är full av din härlighet. / Ära vare Gud!
Text: Jesaja 6:3 Musik: Nolene Prince 1976

4 /: HERREN ÄR MIN STARKHET OCH MIN LOVSÅNG :/ /: Han blev mej till frälsning :/ Herren är min starkhet och min lovsång.
Text: Psaltaren 118:14 Musik: Eva Pettersson 1972

5 JAG SER DIN RIKEDOM / trots törnet i din krona. / Du kläder markerna i blom / och vaggar fågelbona.
2. Du sydde liljans dräkt / och matar korpens ungar / och vårdar jordens hela släkt / av tiggare och kungar.
3. Åt mig du också skänkt / allt gott som du har kunnat, / och mer än här jag drömt och tänkt / i himmelen mig unnar.
4. Var morgon du mig väckt, / var kväll hos dig jag slutar. / Och när vart jordiskt hopp är stäckt, / mot dig jag tryggt mig lutar.
5. Om ock min sång är spröd / och ofta här försvagas, / den stiger dock ur natt och nöd / tills evigheten dagas.
Text: Tore Nilsson 1949 (30 år) Musik: Alvar Byström

6 KOM, LÅT OSS PRISA VÅR HERRE OCH GUD, / sjunga hans ära med lovsångers ljud. / Alla folk skall lova vår Gud.

*7 LOV, ÄRA OCH PRIS, dig, vår Fader och vän / som alltid oss älskat och älskar oss än. //: Halleluja! Din är äran! Halleluja! Amen! ://
*2. Lov, ära och pris, dig, Guds heliga Lamm, / som bar våra synder på korsträdets stam! / Halleluja...
*3. Lov, ära och pris, dig, vår Hjälpare god, / som vittnar om Jesu försonande blod! / Halleluja... Text: W P Mackay 1863 (24 år), J Stadling 1880, ngt bearb. Musik: J J Husband omkring 1820

8 LOVA HERREN, LOVA HERREN / över hela jordens ring! / Tacka honom, ty hans godhet / tränger på oss runt omkring! / Allt vad liv och anda har / prise högt sin Gud och Far!
2. Han har skapat jord och himmel, / havet och vad däri är. / Så det lilla som det stora / han på sina skuldror bär. / Lova honom varje stund, / prisa Gud av hjärtats grund!
3. Men av allt som Gud har skapat / mänskan honom kärast är. / O du underbara kärlek, / som jag helt ej fattar här, / dig jag vill på barnavis / sjunga ära, lov och pris!
4. Ty så älskade Gud världen, / han om mänskan var så mån / att han oss till liv och frälsning / gav i döden ut sin Son. / Därför sjunger vi med fröjd: / Ära vare Gud i höjd!
Text: Joel Blomqvist 1879 (39 år) Musik: Joel Blomqvist 1879

9 LOVA HERREN, MIN SJÄL, / lova Herren, min själ / och förgät ej vad gott han dej gjort, / och förgät ej vad gott han dej gjort.
Text: David (Psalt. 103:2) Musik: Göte Strandsjö 1968

10 LOVEN GUD MED GLÄDJESÅNG / uti hans helgedom, / och i fästet av hans makt / lovsjungen Herranom. / Loven honom, allt vad anda har, / giv åt Gud din lovsång ren och klar / för hans kärlek, allom uppenbar. / Sjung hans pris. Halleluja!
2. Loven för hans gärningar, / hans stora härlighet. / Hyllen med en värdig sång / hans höga majestät. / Loven honom...
3. Loven med basuners ton / och cittrors, harpors ljud, / ja, till puka, strängaspel / och flöjt lovsjungen Gud. / Loven honom...
4. Loven med cymbalers klang, / välljudande och klar. / Allt lovsjunge Herren Gud, / allt, allt vad anda har. / Loven honom...
Text: A L Skoog Musik: A L Skoog

11 MIN GUD, NÄR JAG BETÄNKER / vad du har gjort för mig, / vad nåd du städs mig skänker / jag får ju allt av dig / då blir jag hjärtligt glader, / då lockas lovet fram: / jag tackar dig, min Fader, / jag tackar dig, Guds Lamm.
2. Du döden för mig smakat, / du mina synder bar, / och över mig du vakat / i alla mina dar. / Vad hade av mig blivit / om du ej handlat så, / om du ej nåd mig givit / jag måst i döden gå.
3. Nu är jag redan salig / och går till himmelen. / Jag njuter fröjd otalig / i Gud, min bäste vän. / Han själv skall mig bevara, / hans nåd är alltid ny, / och hotar någon fara / till honom får jag fly.
4. O, skulle jag då sörja / som har en sådan Gud? / Nej, hellre må jag börja / att höja lovets ljud. / Ja, Herren vill jag prisa: / hans nåd och trofasthet / skall bli min nya visa / i tid och evighet.
Text: Nils Frykman 1876 (34 år), ngt bearb. Musik: Ur Hemlandssånger 1877

*12 NU LOVSJUNG HERRENS NAMN! / Kom, alla jordens länder, / förena er med oss / och sjung med lyfta händer, / ty väldig över oss / är Guds barmhärtighet / och fast hans sanning står / i tid och evighet.
*2. Halleluja! I Gud / vår lovsång strömmar samman / på alla jordens språk. / Halleluja och Amen! / Ett högt Halleluja / för frälsning och för frid, / och Amen, ty all makt / är hans för evig tid.
Text: Psalt. 117, M B Landstad, övers. A.H. 1991 Musik: J Cruger 1647 ("Nu tacka Gud, allt folk")

13 O STORE GUD, när jag den värld beskådar / som du har skapat med ditt allmaktsord, / hur där din visdom väver livets trådar / och alla väsen mättas vid ditt bord, //: då brister själen ut i lovsångsljud: / o store Gud, o store Gud ://
2. När jag hör åskans röst och stormar brusa / och blixtens klingor springa fram ur skyn, / när regnets kalla, friska skurar susa / och löftets båge glänser för min syn / då brister själen ut...
3. När sommarvinden susar över fälten, / när blommor dofta invid källans strand, / när trastar drilla i de gröna tälten / vid furuskogens tysta, dunkla rand, / då brister själen ut...
4. När jag i Bibeln skådar alla under / som Herren gjort sen förste Adams tid, / hur nådefull han varit alla stunder / och hjälpt sitt folk ur livets synd och strid, / då brister själen ut...
5. När tryckt av synd och skuld jag faller neder / vid Herrens fot och ber om nåd och frid, / och han min själ på rätta vägen leder / och frälsar mig från all min synd och strid, / då brister själen ut...
6. När en gång alla tidens höljen falla / och jag får skåda det jag nu får tro, / och evighetens klara klockor kalla / min frälsta ande till dess sabbatsro, //: då brister själen ut i lovsångsljud: / Tack, gode Gud, tack, gode Gud! ://
Text: Carl Boberg 1885 (26 år), ngt bearb Musik: Tryckt 1889

14 SJUNG LOVSÅNG, ALLA LÄNDER / och prisa Herrens namn. / Sjung lovsång, alla länder / och prisa Herrens namn.

15 UPP, ALLA TING SOM GUD HAR GJORT, / hans härlighet att prisa! / Det minsta av hans verk är stort / och kan hans allmakt visa.
2. Om alla kungar gick på rad / i all sin makt och vilja, / de kunde dock det minsta blad / ej sätta på en lilja.
3. De minsta gräs i dal och skog / och högt på bergets hjässa, / var skulle jag få visdom nog / att rätt beskriva dessa?
4. Vad skall jag säga när jag går / på sköna sommarängar / och fågelsången örat når / som lek på harposträngar?
5. Vad ska jag säga när jag ser / så många munnar gapa / när jag i vattnet kikar ner? / O tänk vad Gud kan skapa!
6. Vad ska jag säga när jag opp / mot solens rike kisar? / Den vida rymden, ljusets lopp / Guds stora kraft bevisar.
7. Vad ska jag säga, när jag ser / hur skönt mej Gud har danat? / Fastän jag är en nypa ler / har jag hans storhet anat.
8. Vad ska jag säga? Gud är här / fast inte orden räcker. / O Gud, så stor din visdom är! / Din godhet lovsång väcker!
*9. Upp, alla som på jorden bor! / Slå era stämmor samman: / Halleluja, vår Gud är stor! / Och himlen svarar: Amen!
Text: v. 1-6, 8-9 Hans Adolf Brorson 1734 (40 år), v. 7 samt övers. A.H. 1989, 2007 Musik: tjeckisk 1576/M Praetorius 1610

16 /: VILKEN MÄKTIG GUD VI HAR, / vilken mäktig Gud vi har :/
2. Han har skapat dej och mej...
3. Han har sänt oss Frälsaren...
4. Han oss gett sin Ande god...
5. Han oss leder med sitt ord...
6. Han är värdig lov och pris...

17 /: Å Å Å Å VAD GUD ÄR GOD MOT MEJ :/ Å å å å vad Gud är god mot mej, / aldrig ska jag glömma vad han gjort för mej.
1. Han hör mej när jag beder, vad Gud är god mot mej, / sitt bord för mej bereder, vad Gud är god mot mej, / till himmelen mej leder, vad Gud är god mot mej, / aldrig ska jag glömma vad han gjort för mej. / Å å å å vad Gud är god mot mej...
2. Sej själv han inte skonat, vad Gud är god mot mej, / min synd på korset synden sonat, vad Gud är god mot mej, / mej med sej själv försonat, vad Gud är god mot mej, / aldrig ska jag glömma vad han gjort för mej. / Å å å å vad Gud är god mot mej...
3. Han älskar hela världen, vad Gud är god mot mej, / i sina händer bär den, vad Gud är god mot mej, / oss ger ett mål för färden, vad Gud är god mot mej, / aldrig ska jag glömma vad han gjort för mej. / Å å å å vad Gud är god mot mej...

18 L: ÄRA ÅT GUD I HÖJDEN / och frid på jorden / bland människor som han älskar. / F: Vi lovar dig, vi välsignar dig, / vi tillber dig, vi prisar och ärar dig, / vi tackar dig för din stora härlighet. / Herre Gud, himmelske konung, Gud Fader allsmäktig, / Herre, Guds enfödde Son, Jesus Kristus, / Herre Gud, Guds Lamm, Faderns Son, / du som borttager världens synder, / förbarma dig över oss. / Ty du är allena helig, du allena Herre, / du allena den högste Jesus Kristus, / med den helige Ande, i Guds Faderns härlighet. / Amen.

19 DU HELIGA TREENIGHET, / högtlovad i all evighet, / Gud Fader, Son och Ande, kom / med allt som Ordet vittnar om.
2. Min Skapare, stå du mej bi, / min Jesus, gör från synd mej fri, / min Tröstare, hos mej förbliv / med dina gåvor, med ditt liv.
3. Välsigna och bevara mej / och upplys mej med nåd från dej. / Ditt ansikte nu till mej vänd / och mej din frid i hjärtat sänd.

20 LYCKLIGA BARN SOM HAR GUD TILL SIN FAR, / lyckliga de barnen som har en sådan far. / Lyckliga barn, lyckliga barn, / lyckliga barn som har Gud till sin far.
2. Lyckliga barn som har Jesus till bror, / lyckliga de barnen som har en sådan bror. / Lyckliga barn, lyckliga barn, / lyckliga barn som har Jesus till bror.
3. Lyckliga barn som har Anden till pant, / lyckliga de barnen som har en sådan pant. / Lyckliga barn, lyckliga barn, / lyckliga barn som har Anden till pant.
4. Lyckliga barn som har himlen till hem, / lyckliga de barnen som har ett sådant hem. / Lyckliga barn, lyckliga barn, / lyckliga barn som har himlen till hem.

21 VÅR FADER, LÅT DITT STARKA ORD / ta makten på vår jord! / Ja, kom och se din örtagård / som full av tistlar står! / Visst finns din gröda där, / men o så tunn den är! / Så lite den din kraft har känt / i ord och sakrament!
2. Kom, Jesus, du som frälsa vill / och se hur det står till! / Av döpta vimlar Norden än, / men tron, var brinner den? / Vad hjälper det vi vet / vad du för världen led, / när vi ej satan står emot / i tro på vad du gjort?
3. O helge Ande, du vår skatt, / dej ber vi dag och natt / om samma tro och samma kraft / som dina vittnen haft, / då kristenheten stod / med stark och stadig rot, / med frukt som alla kunde se /- o Herre, låt så ske!
Text: H A Brorson 1764? (70 år), övers. A.H. 1989, 2007 Musik: Ludvig Mathias Lindeman 1871 (59 år)

22 FÖRDOLDE GUD OCH URSPRUNGSKÄLLA / till allt i himmel och på jord. / Vi ser dig styra än och ställa / med makten i ditt blotta ord. / Men outgrundlig är din sed: / än måste allt din vilja följa, / och än tycks du din allmakt dölja / - du vänder allting upp och ned.
2. Ett obegripligt kungavälde / din allmaktshand på jorden för. / Men vi blev häpnast, när det gällde / vad här med dina barn du gör, / då vi med undran skåda fått, / hur du gudomligt oss ledsagar. / Att det är bäst, vad dig behagar, / vi först i efterhand förstått.
3. När något vidrigt sig tilldrager / och hotar med förskräckligt slut, / strax det all ro ifrån oss tager, / ty vi kan ej se vägen ut. / Men händer det att allt går till / så väl och vackert som oss lyster, / då är vi nöjda och förtröstar / på dig så mycket som vi vill.
4. Ett tålamod förutan ände, / Förbarmare, med oss du har. / Vi felar utan återvändo, / men du förblir dock den du var. / Din nåd och tuktan är ju ett. / Fast de så helt olika smakar, / så har du, när vi ser tillbaka, / ment lika väl med ljuvt och lett.
5. Vår käre Far, vårt allt i alla, / du är densamme som du var. / Inför din tron ska nederfalla / allt det som liv och anda har. / Men i din hand är redan nu, / då vi ska ta dig helt på orden, / all makt i himlen och på jorden. / För evigt prisad vare du!
Text: Anders Carl Rutström 1759 (37 år), bearb. A.H. 1991, 2007 Musik: Folkmelodi ("Så hav nu, själ, ett muntert sinne"), alt. A.H. 1998

23 I EN DJUP, OÄNDLIG SKOG, / svart av moln, där åskan slog, / gick ett litet barn en gång / dagen lång.
2. Ja, den dagen var så lång, / himlen mörk och skogen trång. / Barnet i sin ensamhet / gick och grät.
3. Grät och tänkte: aldrig mer / jag min faders boning ser. / Här i mörker, köld och nöd / blir jag död.
4. Just då så förtvivlat var / molnet vek, och solen klar / glänste fram - och i dess ljus / faderns hus.
5. Allt var nu på stunden gott, / allt stod nu, som förr det stått: / samma hem och samme far, / allt var kvar.
6. Så, Guds barn, går ofta du / djupt i mörker, kanske nu, / vet ej vart du kommen är, / vart det bär.
7. Men så visst som Gud är kvar / och en evigt trofast Far / skall du än få ljus och tröst / vid hans bröst.
Text: Carl Olof Rosenius 1849 (33 år) Musik: Oscar Ahnfelt

24 JAG SLIPPER SÖRJA, FÖR GUD ÄR HÄR, / han sörjer själv för mitt vara. / Och mej och bördan han ständigt bär / i dagar mulna och klara. / En morgondag har jag inte sett, / min gårdag redan är fjärran. / Vad jag behöver har han berett, / och se: idag hjälper Herren!
2. Är Gud min fader, vad sörja då? / Sitt barn han aldrig förglömmer. / Han visar vägen som jag ska gå / fast han i molnet sej gömmer. / En morgondag har jag inte sett...
3. Han är en fader så underbar. / Varför av sorger gå bunden? / För minsta fågel han omsorg har, / så ock för sippan i lunden. / En morgondag har jag inte sett...
4. Visst är jag lycklig för varje dag / och glad för den som är fjärran. / När sparven kvittrar, så sjunger jag, / ty se: i dag hjäper Herren. / En morgondag har jag inte sett...
Text: K-G Sjölin 1920 (63 år) Musik: K-G Sjölin

25 O, JAG SER MIN FADERS HAND / i naturens under, / hör i vågens skvalp mot strand / och i åskans dunder / samma röst, vars allmaktsord / bragte himmel, hav och jord / fram ur tomma intet, / fram ur tomma intet.
2. Varje kryp i jordens stoft, / himlens stjärneskara, / skogens susning, blommans doft, / rymderna de klara, / alla vittnar: Gud är stor! / Ja, i skapelsen han bor / stor som ingen annan, / stor som ingen annan.
3. Skyar, stjärnor, blommors prakt / kan dock inte frälsa. / Jord och hav har inte makt / att med frid oss hälsa. / Gud tog människogestalt, / dog på korset, löste allt / som av synden bundits, / som av synden bundits.
4. Att förlåtelse vi fått / och från synden tvagits, / att från död till liv vi gått, / till Guds hjärta dragits, / det är störst av allt vi sport / en allsmäktig Gud har gjort, / och det blir det största, / och det blir det största.
Text: August Storm, d 1914, ngt bearb. Musik: H Nordin 1961

26 SÄG, VEM HAR SKAPAT BLOMMORNA, blommorna, blommorna? / Säg, vem har skapat blommorna? / Gud i himmelen!
2. Säg, vem har skapat stjärnorna, stjärnorna, stjärnorna? / Säg, vem har skapat stjärnorna? / Gud i himmelen!
3. Säg, vem har skapat fåglarna, fåglarna, fåglarna? / Säg, vem har skapat fåglarna? / Gud i himmelen!
4. Säg, vem har skapat dej och mej, dej och mej, dej och mej? / Säg, vem har skapat dej och mej? Gud i himmelen!
5. Tack, gode Gud för blommorna, stjärnorna, fåglarna! / Och tack att du har skapat mej, / Gud i himmelen!

27 UR STOFTET BLEV, I HERRENS HAND / en livets källa väckt, /vars ådra sig till alla land / har droppvis delt och sträckt / och många tusen ådror sett, / ja, strömmar än båd´ vitt och brett //: och gett oss kropp och själ ://
2. Jag tänker på det ögonblick, / ett skäl till fröjd och hopp, / då jag i moderlivet fick / en mänsklig själ och kropp. / Ty då blev verkställt Guds beslut. / Det var för mig en stor minut //: då jag fick kropp och själ ://
3. Blev stoftet så i Skaparns hand / förvandlat snart och väl, / hur mycket mer än stoft och sand / är nu min kropp och själ, / sen Faderns kärleks överflöd / och ende Sonens blod och död //: satt värde på min själ ://
4. Min kropp och själ var aldrig min, / Gud har mig skapt och köpt. / O Herre, vare jag då din, / så visst som jag är döpt. Så visst som du var död för mig, / så överlämnar jag åt dig //: min ande, kropp och själ ://
5. O Herre, är det ditt beslut / att evangelium / till alla folk skall föras ut, / så låt mig ej bli stum, / men skänk mig glädje, kraft och mod / för dig att offra liv och blod, //: ja, offra kropp och själ ://
6. Pris, ära, lov, halleluja / och starkhet, Gud, vår Gud! / Av mun och hjärta må du ta / ett lovets offer nu! / Jag tackar dig, min Fader god / för Andens pant och Jesu blod //: och för min kropp och själ ://
Text: Anders Carl Rutström? (Sions Nya Sånger 12), bearb. A.H. 2007 Musik: Folkmelodi

28 DITT NAMN, O JESUS, UPPHÖJT ÄR / högt över alla namn. / Himmel och jord dig hyllning ger, / vårt hopp, vår trygga hamn. / Vi har ju blott ett enda hopp, / vi har blott ett försvar, / men det är nog att Jesus dog / och att för oss det var.
2. Ditt namn åt syndare förvisst / till frälsning givet är, / det borttar syndens skuld och skam / och frid till hjärtat bär. / Vi har ju blott ett enda hopp...
3. Ditt namn den svage skänker mod, / det liv åt världen bragt. / Du varje boja lossa kan / och krossar satans makt. / Vi har ju blott ett enda hopp...
4. Om bara alla ville se / din kärlek underbar, / de skulle smaka få den nåd / du mig bevisat har. / Vi har ju blott ett enda hopp...
5. O vilken nåd att jag ditt namn / får prisa till min död, / och vittna om hur du, Guds Lamm, / kan frälsa från all nöd. / Vi har ju blott ett enda hopp...
Text: Charles Wesley

29 DU SOM MED GUDS FRID MEJ HÄLSAR, / jag som felar, du som frälsar, / du med svar och jag med rop, / du med nåden, jag med skammen, / jag med bönen, du med amen / - o så väl vi går ihop!
Text: Chr. Reichelt, övers. A.H. 1993, 2007

30 HAN VAR RIK, MEN BLEV FATTIG FÖR MIN SKULL. / Jag var fattig, men han mej gjorde rik. / O min Frälsare huld / som betalat min skuld! / Jag var fattig, men han mej gjorde rik.
31 HAR DU HÖRT OM LILLA BARNET där i staden Betlehem, / som blev tillbett utav änglar och av österns vise män, / hur han växte och i templet med all vishet lärt Guds lag? / Jag är glad, ja, glad att säga: han är likadan idag! / Han är likadan idag, han är likadan idag, / söker än förlorade, / frälsar ännu syndare, / ja, han är likadan idag!
2. Har du hört för dej berättas hur han gick på stormigt hav / till de sina där de fruktade i djupet få sin grav, / hur de vreda vågor lade sej, ty så var hans behag? / Jag är glad, ja, glad att säga: han är likadan idag! / Han är likadan idag...
3. Har du hört om Herren Jesus, hur han än på Golgata, / ja, på korset i sin kärlek även bad för bödlarna, / fast han led av törnekronan, hårda spikar, gisselslag? / Jag är glad, ja, glad att säga: han är likadan idag. / Han är likadan idag...

32 HERRE, TILL VEM SKULLE VI GÅ? / Herre, till vem skulle vi gå? / Du har det eviga livets ord, / och vi tror och förstår / att du är Guds Helige.
Text: Simon Petrus Jonasson Musik: Tore Karlsson 2008 (80 år)

33 JAG HAR EN VÄN, SOM ÄLSKAR MEJ / så högt att han lät offra sej / i korsets död på Golgata. / Mitt hjärta, sjung halleluja! / Halleluja, jag har en vän, / som leder mej till himmelen. / Han hela vägen med mej går, / och av hans hand jag kronan får.
2. Jag har en vän, en mäktig vän, / som har sin tron i himmelen. / Han råder över alla land, / på höjd, i dal, på sjö och strand. / Halleluja, jag har en vän...
3. Men denne vän så hög och stor / han även i mitt hjärta bor / och fyller det med salig fröjd, / att jag kan sjunga glad och nöjd: / Halleluja, jag har en vän...
4. Vad gör det då om jag är svag / och ofta mörk min prövningsdag? / Så länge Jesus är min vän / jag lycklig är och sjunger än: / Halleluja, jag har en vän...
5. O broder, stäm i sången in, / ty denne vän är också din! / Om du ej är så from du vill, / hans nåd för dej dock räcker till. / Halleluja, jag har en vän...
Text: Nils Frykman 1890 (48 år), ngt bearb. Musik: Nils Frykman 1890

34 Omkväde: JAG HAR EN VÄN, SÅ KÄRLEKSFULL OCH TÅLIG, / av alla vänner han mej älskar mest, / och lika varmt, fast jag är kall och dålig. / Av alla vänner denne vän är bäst.
1. Han har min arma själ så dyrt förlossat / ifrån förbannelse och synd och död. / Den gamle ormens huvud har han krossat, / befriat mej från syndafallets nöd. / Jag har en vän...
2. Fast Adams fall i varje lem jag känner / är allting återställt av Kvinnans Säd. / Fast syndens gift i samvetet mej bränner, / mitt skuldebrev är fäst vid korsets träd. / Jag har en vän...
3. Så är jag friköpt. Ingen dom mej fäller, / ty min försvarare är Jesus Krist. / Hans död och blod långt mer än synden gäller, / hans liv och renhet skyler all min brist. / Jag har en vän...
4. Ja, min rättfärdighet däruppe sitter / på Faderns högra hand, på himlens tron, / och fienden, fast ondskefull och bitter / kan inte rubba den i minsta mån! / Halleluja! Jag därför nu vill sjunga: / lov, ära, pris ske dej, o Jesus Krist, / till dess i himlen med förklarad tunga / jag lovar dej med helgonen till sist.
Text: Carl Olof Rosenius 1851 (35 år), bearb. A.H. 1991, 2007 Musik: Göran Stenlund

35 JESU KÄRLEK ÄR SÅ UNDERBAR, / Jesu kärlek är så underbar, / Jesu kärlek är så underbar, kärlek så underbar! / Så hög - jag kan ej gå över den, / så djup - jag kan ej gå under den, / så vid - jag kan ej gå ut ur den, / kärlek så underbar!

36 JESUS HA I STÄNDIGT MINNE, / vill du bli Guds barn och vän. / Jesus bär i hjärtat inne, / Jesus ha för ögonen. / Vid din möda, vid din vila, / i din glädje, i din nöd / se på Jesu liv och död.
2. Se på Jesus, då upplivas / tro och kärlek i din själ. / Till allt gott du då ska drivas, / när du ser hur han gjort väl. / Verka såsom han i tiden / det som evigt frukter bär. / Verka medan dagen är.
3. Se på Jesus när du döden, / när du domen för dig ser. / Jesus än i sista nöden / ger den frid ej världen ger. / Bed som han och böj ditt huvud: / Jesus fullgjort allt för dig, / Jesus tar din själ till sig.
Text: Frans Michael Franzén 1816 (37 år) Musik: "Vänligt över jorden glänser"

37 JESUS, MED DITT BLOD, DIN LYDNAD / tog du bort min skuld och dom / och blev själv min sköna prydnad, / ja, min stora rikedom.
2. Låt din Ande i mitt hjärta / alla stunder tala in / allt vad du med blod och smärta / vunnit har åt bruden din.
3. Jag är född till arvprinsessa / av all himlens härlighet. / Krans och krona skall min hjässa / bära få i evighet.
4. Låt mej aldrig det förglömma / att jag i ditt blod blev din. / Dina kärleksord så ömma / lär mej tro att du är min!
Text: Ur Sions Nya sånger, bearb. A.H. 2008

38 SJUNGA OM MIN JESUS, / o, det älskar jag! //: Han min synd förlåtit, / gör det än var dag ://
2. All min skuld han gäldat / med sitt dyra blod, //: gav åt syndens fånge / frihet, liv och mod ://
3. Syndens fjättrar bröt han / och den ondes garn, //: ställde mej i nåden / som ett fritt Guds barn ://
4. Konungarnas Konung / är min Fader kär. //: Kronan och sitt rike / han som arv beskär ://
5. Till den gyllne staden / står mitt glada hopp. //: Och till Lammets bröllop / tar mej Jesus opp ://
Text: Simo Korpela, övers. Mikael Nyberg, ngt bearb. Musik: Martti Hela

39 SAMME JESUS, SAMME JESUS som en gång vid Sykars brunn / ber samariskan om vatten för sin egen torra mun, / men som låter nåden flöda som en livsström stark och klar, / se, han är ännu densamme, ja, densamme som han var.
2. Samme Jesus, som i kärlek till den arme mannen ser, / till den man som sjuk och spetälsk vid hans fötter ligger ner, / samme Jesus, som då säger: "Ja, jag vill! Nu blir du ren", / står än färdig att förlåta, frälsa, hela var och en.
3. Samme Jesus, som om natten under vågens vilda sång / närmar sej den lilla båten på Gennesaret en gång / och som säger till de skrämda: "Var ej rädda, det är jag!" - / se, med samma fridens hälsning nalkas han oss än i dag.
4. Samme Jesus, som till kvinnan som man för till honom fram, / för att han skall henne döma, säger mild men allvarsam: / "Inte dömer heller jag dej, gå och synda inte mer!" - / samme Jesus, samme Jesus ännu samma nåd oss ger.
5. Samme Jesus, som av sorgen själv sej så uppfyllas lät, / att vid graven i Betania han en gång själv stod och grät, / samme Jesus, som när modern grät vid ende sonens bår / gav den döde livet åter, sorgens tårar än förstår.
6. Samme Jesus, som på korset för vår synd lät offra sej, / samme Jesus, samme Jesus älskar ännu dej och mej. / Samme Jesus, som nu alltid i Guds åsyn för oss står, / är i evighet densamme, ja, i dag liksom i går.
Text: Lina Sandell 1873 (41 år) Musik: Folkmelodi

40 SKÖNASTE JESUS, / hela jordens Herre, / både Guds och Marias son! / Dej vill jag älska, / dej vill jag ära, / dej kommer all min glädje från.
2. Skönt lyser fälten, / skönare står skogen / i den härliga vårens tid. / Skönare lyser / du för mitt hjärta, / när du ger själen tröst och frid.
3. Skön strålar månen, / skönare dock solen / och alla stjärnors vida rymd. / Skönare strålar / du i Guds himmel, / av ingen synd och smärta skymd.
4. Skönt blommar örten, / skönare den mänska / som i daggfrisk ungdom står. / De måste ändå / vissna och falla, / men du förblir i evig vår.
5. Himmelens skönhet / likaväl som jordens / innefattas helt i dej. / Ingen ska vara / mig mera dyrbar / och ingen mera kär för mej.
Text: Okänd ("Schönster Herr Jesu"), övers. A.H. 2008 Musik: Tysk folksång ("Härlig är jorden")

41 TACK, DU MIN HIMMELSKE KONUNG / för att du köpte mej fri! / Tack att du är min försoning! / Din är jag, din vill jag bli.
2. Tack, att du kom ned till jorden, / kläddes i armodets dräkt! / O, är det sant du är vorden / Människoson, med mej släkt?
3. Syndare alltid du älskat, / det ingen hemlighet är. / Släktet från döden du frälsat, / visst har du människan kär!
4. Du övergiven fick klaga: / ingen kan fatta min nöd, / ingen ur djupen mej draga. / Ensam du gick till min död.
5. Tack, att du mej till dej dragit, / du som är syndares vän, / mej i ditt rike upptagit. / Syndare älskar du än!
6. Tack, du min himmelske Konung, / tack att du tog mej till brud! / Du gav dej själv till försoning, / friköpte världen åt Gud.
Text: Anders Nilsson 1885 (36 år), ngt bearb. A.H 2008 Musik: Folkmelodi

42 VI HAR FÅTT EN BARNAVÄN / utav Gud i himmelen, / säg mej, vet du vilket namn den vännen bär? / Han som sade om de små: / Låt nu barnen till mej gå, / himmelriket åt dem alla givet är. / Himmelriket tillhör barnen / - o, det är en härlig sång! / Skulle jag från Jesus då / bort på syndens vägar gå? / Nej, till himlens glädje vill jag nå en gång.
2. För de små hans hjärta slog, / han dem upp i famnen tog / och intill sitt hjärta slöt han dem så ömt. / Ingen är så god som han, / ingen så oss älska kan, / ingen är för liten, ingen har han glömt. / Himmelriket tillhör barnen...
3. Han den gode Herden är, / som små lammen trofast bär / genom livets ökenfaror hem till sej. / Därför i den mörka dal / räds jag inte dödens kval, / ty din käpp och herdestav, de tröstar mej. / Himmelriket tillhör barnen...
Text (och melodi?): Conrad Björkman

43 ICKE GENOM NÅGON MÄNNISKAS STYRKA eller kraft ska det ske. / Icke genom någon människas styrka eller kraft skall det ske, / utan genom min Ande, säger Herren, utan genom min Ande. / Icke genom någon människas styrka eller kraft skall det ske.
Text: Sakarja 4:6 Musik: L Larsson 1968, S Myrén 1968

44 KOM, DU HELIGE ANDE, MIN TRÖSTARE GOD, / och mitt hjärta slut in i din frid. / Med din himmelska eld kom och liva mitt mod, / var min hjälp under prövningens tid. / Var om dagen mej nära i molnstoden sval, /låt din skugga omhägna min själ. / När om natten jag går genom dödsskuggans dal, / låt då eldstoden skydda mig väl.
2. Gud ske pris, att i dej jag en hjälpare fått, / som var dag och var stund hos mej är / och i allt vill ta del, båd´ i stort och i smått, / som mej möter på vandringen här. / Kom och gör för min själ både viktigt och sant / allt vad Jesus har sagt, och att jag / har dej fått som bekräftelse, vittne och pant / till förlossningens härliga dag.
3. Kom i glädje och sorg, kom i lust och i nöd / till mitt hjärta med sanningens ord. / Låt mej njuta till tröst detta himmelska bröd / som här bjuds mej av nåd vid ditt bord. / Och vadhelst du än ger och vadhelst du än tar, / låt det ske till mitt eviga väl. / Håll i liv och i död mej hos Frälsaren kvar, / göm i klippan, den brustna, min själ.
Text: Joel Blomqvist Musik: Joel Blomqvist

45 O HELGE ANDE, SANNE GUD, / lär världen all din kärleks bud, / att hålla Herren Jesus kär / och älska vad hans eget är!
2. Predika du om Jesu död / som hela världen frälst ur nöd. / Ja, vittna för var själ därom / att hon är Jesu egendom.
3. Säg världen som i mörkret går / att all dess synd däri består / att den ej vill på Jesus tro / och ej hos honom söka ro.
4. Lär världen rätt den hemlighet, / att den har full rättfärdighet, / blott därför att Gud själv blev man / och oss med blodet återvann.
5. Giv världen ock rätt tanke om / den nådefulla frihetsdom, / då varje mänska dömdes fri / från satans makt och slaveri.
6. Hugsvala var bedrövad själ, / så att den mår hos Jesus väl. / Giv rädda hjärtan tröst och mod / att våga tro på Jesu blod.
7. Led alla dem som vilse går, / så att de alla vägen når, / som Jesu kärlek banat har / när han ett offer för oss var.
8. Giv hela Herrens menighet / sann kärlek och sann enighet, / så vi som frälsta syndare / varann i Jesus börjar se.
9. Låt glädjen av den nåd vi fått / uppmuntra oss att göra gott! / Låt Jesu frid oss fägna mer / än all den frid som världen ger.
10. I Jesu namn nu lär oss rätt /att tro och be på barnasätt, / tills vi Gud Fader, Son och Dig / får sjunga lov evinnerlig!
Text: Magnus Brynolf Malmstedt, bearb. A.H. 1992, 2007 Musik: Folkmelodi från Sköldinge (Det finns en väg till himmelen)

46 LJUVT ÄR DET BAND som på jorden redan / i tron förenar Guds barn till ett. / När Kristi kärlek i dem är mäktig, / en syn mer härlig ej världen sett.
2. I kroppen finns det så många lemmar, / en enda kropp är det ju ändå! / Så, kära syskon, besinna detta, / en enda kropp är ju vi också.
3. En är vårt huvud, vår Herre Jesus, / som troget vårdar sin egen kropp. / Så även vi är varandras lemmar / med samma strider, med samma hopp.
4. Hur gott, när handen väl vårdar foten / och båda undviker kiv och gräl, / när alla lider med den som lider / och alla gläds, när för en går väl.
5. Kom, Herre Jesus, och sammanfoga / i nåd och sanning dem som nu bor / i skilda läger, fastän de äger / en Gud och Fader, ett dop, en tro.
6. Slå ner den onde, som oss har söndrat, / bryt ner de skrankor han uppställt har. / Må våra tycken och tankar fara / och Jesus Kristus bli ensam kvar!
Text: Joel Blomqvist , ngt bearb Musik: Joel Blomqvist

47 NI KÄRA GUDS BARN, som för himmelen övar, / hur är det med kärleken, om ni er prövar? / Säg, är ni nu ett genom kärlekens band / och brister det bandet ej sönder ibland? / Ack, sedan ni låtit med Gud er försona, / må Herren för söndringens ande er skona / och kärlekens Ande i hjärtana trona!
2. Jerusalem är vår gemensamma moder / och varje dess barn är en syster, en broder. / Vi har ju tillsammans, du skingrade hop, / en Fader, en Ande, en tro och ett dop. / Om vi av Guds kärlek rätt började brinna / så skulle vår köttsliga tvedräkt försvinna / och Kristus, vår Konung, mer rum bland oss finna.
3. Vår förstfödde Broder, han älskar oss alla / och blygs ej, o under! att syskon oss kalla. / Han ser ej på gåvornas olika glans, / han ser blott på ett: om vi verkligt är hans. / Och vi är ju hans för att älska varandra / och ej för att misstro och döma och klandra / de kära Guds barn, som till himlen vill vandra.
4. Nej, syskon i Kristus, till er vi nu ropar: / kom, låt oss stå samman mot fiendens hopar, / ej blygas för Kristus, fast ringa han är / i alla föraktade lemmarna han bär. / Ja, må vi förenas, så gamla som unga, / att barnsligt och glatt med ett hjärta, en tunga / om Jesus, om Jesus vår Frälsare sjunga.
5. O, må vi då söka av innersta hjärta / att älska varandra i glädje och smärta, / förenade blott i den Frälsares tro, / vars död är vårt liv och vars ångest vår ro. / Ja, må vi så leva alltmer till hans ära, / vars höga och heliga namn vi får bära, / och prisa hans nåd både fjärran och nära!
6. Vi går dock till himlen. Där svävar ej tonen / när syskonen samlade står inför tronen / och sjunger till glädje för Gud och hans Krist / och älskar varandra, men då utan brist. / Ack, ljuvliga tanke! Min längtan du väcker, / och redan i hoppet min ande sig sträcker / dit upp, där den eviga morgonen bräcker.
Text: Christian Andreas Bernstein före 1700 (27 år) Musik: Oscar Ahnfelt

48 OM ALLA MINA LEMMAR / var fyllda helt av sång / och hade tusen stämmor / som ljöd på samma gång / och sjöng jag dag och natt - / jag kunde ej gengälda / Guds rikes stora skatt.
2. Jag vill mitt tack frambära, / o store Gud, till dej! / Dej vare lov och ära / för att du kallat mej / och räknat mej bland dem / som trots vad de förbrutit / hos dej har fått sitt hem.
3. Du grundlagt själv din kyrka / ibland oss, Herre kär! / Allt gott du ville verka / i din församling här. / Låt oss då i ditt hus / i trohet mot dej vandra / och följa Ordets ljus.
4. Låt livets källa flyta / med himmelsk nåd och makt / kring hela jordens yta, / till varje folk och trakt. / Låt lyckas Jesu namn, / så vi kan vägen finna / in i din fadersfamn.
5. Vår sång ska dej upphöja, / o Gud, som allt förmår. / Ditt bistånd skall ej dröja, / var än vår vandring går. / När vi nått hem en gång, / skall nya röster höjas / och sjunga Sions sång!
Text: Petter Dass ca 1704 (57 år), Morten Eskesen 1881, övers. A.H. 1992

49 DETTA ÄR DAGEN SOM HERREN HAR GJORT, / må vi med honom förlikas! / Han har idag öppnat himmelens port; / det skall var söndag predikas. / Ty i dess heliga timmar / härlig ur graven uppstod Guds ord, / nådig till jorden Guds Ande for, / därför skall klockorna ringa.
2. Herre, i ljuset från ordet oss ställ, / så att du ensam får äran. / Då ska vi prisa dig nu och i kväll, / jubla till satans förfäran. / Läk nu vår dödliga skada, / gör evangelium för oss stort: / detta är dagen som du har gjort, / må vi på den vara glada!
Text: N.F.S. Grundtvig, övers. A.H. 1989, 2007

50 DU SKÖNA SÖNDAGSMORGON då Frälsaren uppstod, / som oss rättfärdiggjorde på korset i sitt blod, / tillintetgjorde döden och hela mörkrets makt / och livet i ljuset frambragt!
2. I den korsfäste Herren har arme syndaren / dött bort från sina synder men ock stått upp igen / i den Uppståndne, härlig som honom själv, o ja, / för evigt sjung: halleluja!
3. Han förde fallna barnen i sig till härlighet / och skapade så mänskan till Guds rättfärdighet, / av hedningar och judar en mänska ny och skön: / hans arv och hans arbetes lön.
4. Den som nu här bekänner att Jesus Herren är / och tror uti sitt hjärta vad Herrens ord oss lär, / att Gud uppväckte Sonen, är fri ifrån sitt fall / och leva för evigt han skall.
5. Här har vi sabbatsvila, som aldrig skall ta slut. / Här får vi alla dagar med hjärtat vila ut. / Och mitt i själva döden i liv vi härska får / och in i Guds salighet går.
6. Dig Gud ske pris och ära av oss på alla rum! / Lär hela världen känna ditt evangelium. / Gör sabbatsvilan kungjord för varje sliten träl / hugsvala vår törstiga själ.
7. Den sköna söndagsmorgon för oss då skall ingå, / när vi väcks upp ur graven för att till liv uppstå / i andre Adams-bilden, från förste evigt skild. / Ditt hjälp oss, vår Frälsare mild!
Text: August Jakobsson Musik: Dick Burvall, alt. "Nu är jag nöjd och glader"

51 KOM, FRÄLSARE, IN / och blås på oss Andens välsignande vind. / Lys frid i vårt hus med ditt levande ord, / så blir detta ställe en himmel på jord, / där vardagens liv står i helgvacker skrud / i möte med Gud.
2. Sätt hjärtan i brand / och låt oss få trycka din frälsarehand, / ja, kom med din fridshälsning stilla och varm / och dämpa allt störande buller och larm. / Om vågorna vilda slår aldrig så tungt, / hos dej är det lugnt.
3. O härliga stund / när allt som vill hindra blir nedgjort i grund! / När du går tvärs genom vår reglade dörr / och gör oss så glada som du gjorde förr! / Nu vid dina fötter vi sätter oss ner / och upp till dej ser.
4. Predika ditt ord, / du store Profet över himmel och jord, / så att varje tvivlare erfara får / att du mitt ibland oss livs levande står. / Ja, låt oss få känna, med hjärtan i brand, / din sårade hand!
Text: Mathias Orheim, övers. A.H. 1991, bearb.

52 LÅT OSS FÖRNIMMA, FADER VÅR, / att själv du mitt ibland oss står / och att din ömma fadersfamn / står öppen än i Jesu namn.
2. Låt ordets frö du sår i dag / ge riklig skörd till ditt behag, / och håll om plantan särskild vård / där hjärtats mark är karg och hård.
3. Fullborda, Gud, i oss ditt verk / och med din Andes kraft oss stärk. / Hör, Fader, mild och nådefull, / vårt hjärtas bön för Jesu skull.
Text: Alfons Takolander 1927 (52 år), ngt bearb.Musik: Svensk 1697 (SvPs 158b)

53 NU HERREN ÅTER OSS VEDERKVICKT, / hans hjärtelag är sej alltid likt. / Han är densamme idag, igår, / hans godhet varar från år till år.
2. Han låter regna den rätta tid / på de elända, med nåd och frid. / Ett nådens regn det väl kallas må, / han lovat ge oss långt mer ändå.
3. Guds rika gåvor tar aldrig slut / och hälsobrunnen ej torkar ut. / Om du dej känner som brutet rör, / hans nådesfullhet just dej tillhör.
4. Men dukas borden så härligt här, / vad sköna rätter skall då ej där / vid himlaborden Guds trogna få! / Snart skall den dagen för oss uppgå.
*5. Lov, pris och ära skall Herren ha / på jorden såsom i himlarna! / Ja, amen, amen, halleluja! / Sjung allesammans: Halleluja!

54 FEM MOSEBÖCKER KOMMER, Josua, Domar, Rut, / två Samuels, två kungars, två krönikor till slut. / Sen Esra och Nehemja och Ester rullar fram, / och Job och Davids psalmer har växt på samma stam.
2. Så har vi Ordspråksboken och så Predikaren, / så kommer Höga Visan, ja, störst är kärleken. / Jesaja, Jeremia med klagovisorna, / Hesekiel och Daniel, ja, läs profeterna.
3. Hosea, Joel, Amos, Obadja är så kort, / och Jona, Mika, Nahum får inte komma bort. / Habackuk och Sefanja och Haggaj möter vi, / sen hittar vi Sakarja och sist står Malaki.
4. I Nya testamentet finns vatten för vår törst: / Matteus, Markus, Lukas, Johannes kommer först, / Apostlagärningarna och Paulus Romarbrev, / och två brev till Korint, ja, åt många håll han skrev:
5. Galatien och Efesus, Filippi och Koloss´, / två fick Tessaloniki, och två Timoteus, / ja, Paulus brev till Titus och Filemon oss nått, / och brevet till hebréerna av okänd hand vi fått.
6. Sen är ett brev av Jakob, av Petrus har vi två, / och tre är av Johannes, och Judas kommer så. / Sist kommer Uppenbarelseboken underbar. / För allt vi tackar Herren, som är och blir och var!
Text: Okänd, bearb. A.H. 2007 Musik: Folkmelodi ("Ett stilla barnahjärta")

55 HÖR HÄR DE TIO GODA BUD, / som genom Moses Herren Gud / oss gav på berget Sinai. / Ja, tala Gud, så lyssnar vi.
2. Jag, Herren Gud, din Gud är en, / från andra gudar håll dej ren, / till mej sätt all din tro och lit, / mej lyd och älska med all flit.
3. Mitt helga namn missbruka ej, / ditt tal skall vara ja och nej. / Åkalla mej i nödens stund / och prisa mej av hjärtats grund.
4. Min vilodag skall helgas väl, / till sabbatsro för kropp och själ./ Ditt eget verk låt stilla stå, / mitt ord i dej må verka då.
5. Glöm ej att hedra mor och far / den tid du ännu har dem kvar, / för att du länge leva må / och för att det dej väl skall gå.
6. Stå inte efter andras liv, / förhindra ilska, hat och kiv. / Sök själv ej hämnd, ha tålamod, / var också mot din ovän god.
7. Du skall ej heller göra hor, / ty därpå följer plåga stor. / Men trogen mot den maka var, / som Herren Gud dej givit har.
8. Du skall ej stjäla. Håll dej fri / från ocker och bedrägeri. / Själv på ett ärligt sätt dej föd / och hjälp din nästa i hans nöd.
9. Bär aldrig falska vittnesbörd, / tyd till det bästa allt du hör. / Var rädd om andras goda namn, / sprid inte ut all brist och skam.
10. Din nästas hustru, hus och hem, / begär ej, ha ej lust till dem, / men gör emot en annan så, / som du vill att dej själv ska gå.
_ _ _
11. Gud dessa bud oss givit har, / så att vår synd uppenbar, / men också som en hjälp att ge / den tjänst och kärlek Gud vill se.
12. Hjälp oss därtill, o Jesus kär, / som Medlaren hos Fadern är. / Vår kärlek är så kall och tom, / men du tog på dej lagens dom.
Text: Martin Luther, A.H. 1992, 2007 Musik: Rut Lindmark

56 I DIN BIBEL FINNS EN SKATT: / sök den, sök den / - vänta ej tills dödens natt / för dej bryter in. / Skatten gör dej rik och nöjd, / fyller dej med frid och fröjd, / här och sist i himlens höjd / kan den vara din. / Gratis, om du bara vill, / skatten ska dej höra till, / den i tid och evighet / blir din salighet.
2. Den är mer än all vår jord, / sök den, sök den. / Enligt Herrens eget ord sök vid nådens tron. / Ordets stjärna lyser dej, / Jesus ropar: "Kom till mej!" / Gud vill nu förbarma sej, / sök och sök i tron. / Gratis...
3. Vill du bli för evigt rik, / sök den, sök den, / bli Guds goda änglar lik, / sök av hjärtats grund. / Den som beder, ska ju få, / den som söker, finner då, / den som bultar får ingå / - börja denna stund! / Gratis...
4. Skatten heter Jesus Krist, / sök den, sök den! / Har du nöd och synd och brist /kan han hjälpa dej. / Han som bar din synd och nöd / frälsar dej i liv och död, / blir din tröst, ditt säkra stöd, / sviker aldrig, nej! /Utan pengar...
Text: T Truvé, ngt bearb. A.H. 2007 Musik: Okänd (jfr Flickan i Havanna)

57 KAN DU EJ TRO SÅ HELT SOM DU VILL: / tro som det står, tro som det står! / Vila vid ordet, sedan var still, / gåvan att tro du får. / Tro som det står, ja, tro som det står! / Aldrig en prick av ordet förgår. / Sällhet och frid i hjärtat du får, / tro som det skrivet står.
2. Kan du ej älska Gud över allt, / tro som det står, tro som det står! /Då skall ditt hjärta ej bliva kallt, / kärlek till Gud du får. / Tro som det står...
3. Lyser ej hoppet klart på din stig, / tro som det står, tro som det står! / Molnen, som skymmer, brister för dig. / Tron genom mörker går. / Tro som det står...
4. Ordet om korset kraften ej mist, / tro som det står, tro som det står! / Löftena väger mer än din brist. / Tro som det skrivet står. / Tro som det står...
Text: K G Sjölin Musik: Ur Kom 1930

58 OMKRING DITT ORD, O JESUS, oss stilla gör, / och fram till livets källa av nåd oss för. / Du ser i varje hjärta dess djupa nöd, / du ensam kan oss mätta med livets bröd.
2. Var, Herre, själv oss nära, din kraft gör spord / med ljus kring nya vidder av livets ord. / Låt något fridlöst hjärta dig möta här / och se och smaka, Herre, hur ljuv du är.
3. Led oss alltmer, o Jesus, i ordet in / och öppna våra ögon för nåden din. / Det djup av idel kärlek som bor i dig / låt över varje hjärta få gjuta sig.

59 SALIGA DE SOM HÖR GUDS ORD, / saliga de som hör Guds ord. / Ja, saliga de, / saliga de / som hör Guds ord och tar vara på det.

60 "SKRIFTERNAS TRÖST", o vad det klingar, / himmelska toner, ljuvlig musik. / Tröst i all nöd, glädje den bringar, / hopp bortom graven, himmel så rik. / "Skrifternas tröst", o vilka flöden, / talet om korset kraften ej mist. / Ljus i vår natt, liv mitt i döden, / manna i öknen utan all brist.
2. Strålande sol, eldstod i natten, / skuggrika palmträd Skrifterna är. / Källa så klar, levande vatten, / kärlekens hav som seglaren bär. Skrifternas tröst...
3. Sinais röst: domslut som skallar, / som ställer syndarn brottslig för Gud. / Skrifternas tröst milt honom kallar: / "Allt är fullbordat", ljuder dess bud. / Skrifternas tröst...
4. Himmelska moln, skurar som giver / törstande ängar fägring och prakt. / Strömmar av nåd, ord som förbliver, / talet om Jesu frälsande makt. / Skrifternas tröst...
Text: K G Sjölin 1917 (58 år), ngt bearb. Musik: K G Sjölin 1917
Text: Alma Andersson-Bruce (1920-talet), ngt bearb. A.H. 2007 Musik: Ur Guds Lov

62 EVIGT FAST ÄR HERRENS FRIDSFÖRBUND, / som han slöt med oss i dopets stund, / då vi, tvagna från vår orenhet, / kläddes skönt i Guds rättfärdighet.
2. I vårt dop oss skänktes allt av nåd / enligt evighetens frälsningsråd. / Nåd det var att Kristus för oss dog, / nåd, ja nåd, att Gud till barn oss tog.
3. Om vi faller, vi som barn ändå / vilken stund som helst till Gud får gå, / tala om vår synd och söka tröst, / smyga oss till trofast fadersbröst.
4. Må vi prisa Gud för hans förbund! / Må det bli vår trosförvissnings grund! / Varma känslor kommer och förgår, / evigt dock Guds fridsförbund består.
Text: Alfred Johannes Bäck 1900 (28 år) Musik: Tysk folkmelodi, alt. O Ahnfelt

63 TÄNK, JAG ÄR DÖPT! / Jag mitt i arvsyndens orenhet föddes, /men av Guds löften jag lyftes och stöddes, / togs till den härliga, renande flod / som fått sin kraft från vår Frälsares blod.
2. Tänk, jag är döpt! / Fast i mej själv både fattig och naken / är jag så rik, som Guds ord framställt saken. / Jag har mot himmelen riktat mitt lopp, / ty jag blev döpt till ett levande hopp.
3. Tänk, jag är döpt! Jag fick för intet den himmelska skatten, / ifördes Jesus i döpelsens vatten. / Där blev jag klädd i hans helighets skrud, / smyckad till bröllop som Frälsarens brud.
4. Tänk, jag är döpt! / Det är min frälsning, min salighetsklippa: / Jesus mig håller och aldrig ska släppa. / Det blev min lycka, min glädje och ro, / det gav mej frid trots min famlande tro.
5. Tänk, jag är döpt! / Gud är min fader och himmelen hemma. / Gud, låt mej aldrig din salighet glömma, / hindra mej du från att ens en sekund / bryta det heliga dopets förbund!
6. Tänk, jag är döpt! / Jag har begraven med Frälsaren blivit, / uppstått med honom, som allt mej har givit, / döpts till en obruten tjänst i hans namn, / tills jag en dag andas ut i hans famn.
Text: N P Madsen, övers. A.H. 1991, 2007

64 VÅR HERRE JESUS SJÄLV OSS BJÖD / att ut i världen vandra / och om hans kärlek och hans död / berätta fritt för andra, / att han oss med sitt blod har köpt / och vill ge liv och frihet, / att den som tror och som blir döpt / ska få det sanna livet / och ärva himmelriket.
Text: Martin Luther, övers. och ngt bearb. A.H. Musik: R Norén

65 DU SALIGA DAG, / då Frälsaren själv gick in under mitt tak! / Nu fyller en underbar glädje min själ, / med Jesus i hjärtat skall allting bli väl. / Vad oförtjänt ära! / Nu hälsar jag dej: / välkommen till mej!
2. Min ande är full / av glädje som inte kan köpas för guld. / Jag smakat och sett att min Herre är god, / han gav mej sin heliga kropp och sitt blod / till pant på förlåtelsens frälsande ord / vid nattvardens bord.
3. Jag givit min tro / åt honom som nu i mitt hjärta skall bo. / Ej avgrundens härar skall komma mej vid /- där Jesus får råda, där lyser han frid. / Ej nöden, ej döden, ej satans försåt / ska skilja oss åt.
4. Vem skulle då väl / mer anklaga denna Guds utvalda själ? / Vem vill väl fördöma mej? Kristus är här, / han gör mej rättfärdig och håller mej kär. / Jag honom vill älska som älskat mej först / och lyda hans röst.
Text: I Brinch, övers. A.H. 1992 Musik: L M Lindeman

66 VAD RÖST, VAD LJUVLIG RÖST JAG HÖR! / Upp, själ, och fira som sig bör / den dag som Herren gör. / I dag till dig sker Herrens ord: / Kom i min famn, kom till mitt bord!
2. Jag kommer, Jesus, på ditt bud, / men kläd mig själv i helig skrud, / min Herre och min Gud! / Ikläd mig din rättfärdighet, / att jag må se din salighet.
3. Lik Petrus jag på villans stig / förnekade och glömde dig, / men du ej glömde mig. / Din blick mig fann, din kärleksblick / till djupet av mitt hjärta gick.
4. Med smärta jag min svaghet ser, / o, hjälp mig att jag aldrig mer / dig, Jesus, överger, / men går med glädje dit du går / och bär mitt kors i dina spår.
5. Och när jag önskar återfå / de krafter som jag ser förgå, / jag likt Maria då / vid dina fötter sitta vill / och vad du talar lyssna till.
6. Ett enda mig nödvändigt är: / att hålla dig av hjärtat kär / och tro vad du mig lär. / Av denna kärlek, denna tro / i liv och död har själen ro.
7. En själ, som du åt himlen vann, / på jorden ej sin näring fann, / av stoft ej mättas kan. / Den dryck och spis, som henne när, / ditt blod och din lekamen är.
8. Dig själv du åt de trogna bjöd. / Du är det sanna livets bröd / som frälsar oss från död. / Du är den källa, av vars flod / en kristen hämtar kraft och mod.
9. Så kom att i mitt hjärta bo. / Till dig jag sätter all min tro, / hos dig jag finner ro. / Med dig jag lugn till målet går / och trygg på Herrens dag består.
10. Din Ande vittnesbörd mig bär, / att intet mer fördömligt är / hos den du bliver när. / Så bliv mig när i liv och död,o nådens källa, livets bröd!
Text: Johan Olof Wallin 1813 (34 år), ngt bearb. A.H. 2007

67 DEN GAMLE ADAM SEJ MED MÄNSKOFRUKTAN PLÅGAR. / Bekänna Kristi namn är mera än han vågar. / Men denna feghet svår vi undertrycka må / och bedja Gud att vi frimodighet ska få.
2. Guds vittnen skall av nåd i rikligt mått belönas, / med livets krona de i himmelen skall krönas. / Men du som alltid är så aktsam om ditt skinn / skall aldrig tro att du kan smyga dej dit in.
3. Den gamle Adam vill ej världens gunst försaka, / går fram ett litet steg och så ett steg tillbaka. / Han ängslas och han räds för allting utom Gud, / han vill nog synas from men tummar på Guds bud.
4. Vad Jesus för oss gjort får många aldrig veta, / bland allsköns budskap de förgäves måste leta. / Att för vår frälsnings skull Guds Son till världen kom, / tycks ingen anse värt att säga något om.
5. Han höll sej ej för god att vårt elände bära, / han miste för vår skull all heder och all ära, / det straff vi skulle få tog han som helig är / - men säg den människa som håller honom kär.
6. Märk: "den som för mej blygs, för honom ska jag blygas", / det av vår Frälsare i Skriften klart betygas. / Gud skrive detta in med eldskrift i vår själ / - o att vi denna dag besinnade vårt väl.
7. Då skulle vi ej se åt någon annan ära / än att i Jesu spår vårt kors med trohet bära. / Då blev hans börda lätt, hans ok blev milt och sött, / man blev då ej så fort på himlavägen trött.
8. Den väg Guds Son oss lärt, den må vi alltid följa / och aldrig någonsin med ord och gärning dölja. / Ty många vakna skall ur säkerhetens natt, / om varje litet ljus på staken nu blir satt.
9. Stå upp! Nu är det dags att sig till Herren vända, / att sin försumlighet och Jesu nåd bekänna. / Ty vad betyder denna tidens korta ve, / mot glädjen att till slut vår Frälsare få se!
Text: H A Brorson, A.H. 1991 Musik: A.H. 1991

68 DU SOM FÖR INTET FÅTT ALLTING AV HERREN, / giv nu för intet åt mänskor igen! / Många från Herren och himlen går fjärran, / se, bröllopsbordet ej fullsatt är än! / Människor än / Gud vill få hem, / rum i sitt rike han tillrett åt dem.
2. Jonas exempel må vara en varning, / att vi ej nekar att gå dit Gud vill, / att vi må lyda helt villigt hans maning, / även då skam och förakt stundar till. / Må det bli sport / vida och fort / vad han till syndares frälsning han gjort.
3. Det att kungöra han bjuder oss alla / som har fått smaka hans kärlek och nåd. / Låt oss då allt i hans hand anbefalla, / öppet predika hans salighetsråd! / Därvid giv akt: / ett som han sagt / är att all synd han på Lammet har lagt.
Text: August Östlund (1846-1945), ngt bearb. A.H. 2008

69 DU TALAR OM VÄDER, DU TALAR OM VIND, / du talar om rosen på ungdomlig kind, / men varför så lite om Jesus?
2. Du talar om solsken, du talar om regn, / du talar om staten, dess lagar och hägn, / men varför så lite om Jesus?
3. Du talar om kungar och furstar och allt / som har här på jorden en härlig gestalt, / men varför så lite om Jesus?
4. Du talar om vetenskap, konst och musik, / men sällan om honom som ensam gör rik. /
Ja, varför så lite om Jesus?
5. Du talar om kyrkan, bekännelsen än, / om böcker och läror, om kvinnor och män, / men varför så lite om Jesus?
6. O har du fått tunga och talande röst, / så tala om Israels glädje och tröst, / så tala, ja, tala om Jesus!
7. Han, han är den solen, som aldrig går ner, / som värme och ljus åt din livsvandring ger, / så tala, ja, tala om Jesus!
8. Han, han är den konung, som, mäktig i strid, / har grundat sitt rike i sanning och frid, / så tala, ja, tala om Jesus!
9. Han, han är den vännen som trofast och god / har köpt dej från döden så dyrt med sitt blod, / så tala, ja, tala om Jesus!
10. Han älskar dej evigt - han sviker dej ej / i livet, i döden, i domen, o nej! / Så tala, ja, tala om Jesus!
Tex0t: Lina Sandell

70 JAG VILL UT, JAG VILL UT / innan dagen är slut / vill jag vara på fiske igen. / Ska jag jämt sitta här, / då så många begär / att få höra om syndares vän? / Nej, o nej, jag vill då / ut med syskonen gå, / mänskofiskarna är ju så få. / Jag vill ut, jag vill ut, / innan dagen är slut / vill jag vara på fiske igen.
2. Och om dagen blir lång / sjung din fiskaresång / och drag noten med kraft än en gång. / O så ljuvligt att se / att ett notdrag kan ge / fiskar etthundrafemtiotre! / Såväl gammal som ung / bed, arbeta och sjung / och förhärliga Jesus, vår kung! / Och om dagen blir lång, / sjung din fiskaresång / och drag noten med kraft än en gång.
Text: E A Skogsbergh Musik: E A Skogsbergh

71 JAG ÄR EN KRISTEN, DET VILL JAG VARA / tills sol och måne ej skiftar mer. / Jag är en kristen, så vill jag svara / om hela världen än åt mej ler. / Jag är en kristen å hjärtats vägnar, / jag älskar Kristus, se där mitt skäl. / Min första kärlek jag honom ägnar, / det är han värd, ty han frälst min själ.
2. Jag är en kristen, o kärleksunder / att syndaslaven blev frälst av nåd! / Jag är en kristen trots mänskofunder, / trots lärostrider och kyrkoråd. / Jag är en kristen som går att strida / i Herrens namn emot synd och värld, / en ringa stridsman vid Jesu sida / som vinner seger med Andens svärd.
3. Jag är en kristen, det ordet gäller / som lösen här på min pilgrimsfärd. / Jag är en kristen, som färden ställer / till hemmet där i en bättre värld. / Jag är en kristen, mitt hemland ligger / långt ovan jorden, dess sorg och nöd, / där ingen längre om smulor tigger, / ty alla äter av samma bröd.
4. Jag är en kristen, det ordet klingar / i sorgens timmar som skön musik. / Det lyfter anden på örnavingar / till evig vila i himmelrik. / Jag är en kristen, och klappar döden / på hjärtedörren med tunga slag, / jag skyndar genast från sorgen, nöden / till fadershemmet - o sälla dag!
Text: Josef Grytzell 1892 Musik: Okänd

72 LÖST FRÅN GAMLA TRÄLDOMSBAND, / löst till frihet av Guds hand, / kristen, lägg ej på dej sen / något träldomsok igen! / Göm i hjärtat korsets ord, / följ din store vän och bror / och var fri var än du bor.
2. Löst och fri från mänskobud / fråga dej: vad önskar Gud? / Dyrka inte form och skick / som Guds vigning aldrig fick. / Ingen människa tillbed, / gör ej heller själv dej bred, / trampa blott den onde ned.
3. Allt är ert! Ja ditt, märk väl: / var då inte mänskors träl! / Jesus gottgjort Adams fall, / hans och din är världen all. / Barn i huset redan här, / barn till Gud som har dej kär, / köpt med Kristi blod du är,
4. fri, men i all evighet / fäst vid Guds barmhärtighet / - fri och fäst blir samma sak / under hemmets höga tak / - kallad att till Guds behag / tjäna andra varje dag, / fylld av Kristi sinnelag.
5. Du vår Frälsare, hos dej / får en kristen lära sej / att stå fri från bud och lag / men med svaga vara svag. / Din är äran, Herre, som / tjänande till världen kom / och till tjänst oss vände om.
Text: Gustav Jensen , övers. A.H. 1998 Melodi: A.H. 1998

73 TÄNK VILKEN UNDERBAR NÅD AV GUD, / att du får vara hans sändebud / och till den döende världen gå / för att hans kärleks säde så. / Gå, gå, såningsman, gå. / Gå, gå, såningsman, gå / ut att den ädla säden så. / Gå, gå, såningsman, gå!
2. Får du ej främst uti ledet stå, / verka Guds verk i det tysta då. / Herren som i det fördolda ser / blott efter trohet lön dig ger. / Gå, gå, såningsman, gå...
3. Tröttna då ej att Guds ord så ut. / Kärlekens möda får lön till slut. / Om än med tårar du nu får så, / skall du med jubel skörda få. / Gå, gå, såningsman, gå...
Text: Eric Bergquist (Onkel Eric) 1898 (43 år) Musik: Eric Bergquist 1898

74 ÖVER FJÄRDEN VID OCH DJUP / ror jag i min lilla slup, /om det stormar eller om det stilla är. / Jag vill inte ligga still, / ut med garnet mitt jag vill, / ut att fånga fiskar åt min Herre kär.
2. Båten saknar allt behag, / fiskarn dålig är och svag, / många menar han bör hellre gå på land. / Mästaren dock bjöd mej gå, / därför vill jag hålla på / tills han själv mej vinkar till den andra strand.
3. Många har det ej så lätt / att förstå hans handlingssätt. / Se, han brukar det som smått och ringa är. / Världen medlidsamt nog ler / och medalj den ej mej ger, / men det är ej heller det jag söker här.
4. Om rätt många ting är små, / så är nätet gott ändå, / bättre fiskredskap har aldrig någon sett. / Evangelium det är / om min Herre Jesus kär / och den salighet han världen all berett.
5. Om jag hem från strida djup / hundra gånger ror min slup / tom på fisk, så vill jag ut på nytt ändå. / Nästa gång jag hemåt far, / kanske båten full jag har, / mina glädjesånger går mot höjden då.
6. När jag sist skall lägga opp, / vila ut min trötta kropp, / o så skönt om tiden då var nyttjad väl! / Därför ut på nytt jag vill, / inte bara ligga still / - dyrbar i Guds ögon är varenda själ.
Text: Sigvard Engeset, övers., ngt bearb. A.H. 2008

75 BANA VÄG FÖR HERREN, DIN GUD, / bana väg för Herren, din Gud, / gör hans stigar raka, / gör hans stigar raka, / bana väg för Herren, din Gud.

76 KONUNG ÄR DU VISST, / Herre Jesus Krist, / om du bär en törnekrona / eller högt i himlen tronar, / Herre Jesus Krist, / Konung är du visst!
2. Men ditt rike är / ej av världen här. / Du med svärd ej seger vinner, / ej med våld ditt folk du binder, / för av världen här / ej ditt rike är.
3. Sanning är din makt, / all din kungaprakt. / Villigt kommer de du samlat, / skaror som i mörker famlat / du dej underlagt / med din sannings makt.
4. Konung, gör mej ren / ifrån lögn och sken! / Låt mej av din sanning vara, / lär mej korsets visdom bara! / Konung, kom hit in! / Rena själen min!
5. I ditt sanningsord / hos ditt folk du bor. / Hjälp oss, konung utan like, / att vi breder ut ditt rike / över hav och jord / med ditt sanningsord.
Text: Gustav Jensen 1915, A.H. 2008 Musik: A.H. 1998

77 MED SINA BARN NU JUBLAR SALEM: / pris den som kom och komma skall! / Ja, hosianna uti höjden / den högste Faderns ende Son!
2. Pris honom, som har sig förnedrat / av kärlek för vår frälsnings skull, / pris Konungen, som fattig blivit / den fattige att göra rik.
3. Pris honom som skall här uppfylla / vad oss profeter förutsagt, / pris honom som vill världen fröjda / med håvor ur sin Faders skatt.
4. Vem skall ej, Herre, sig förundra / att du av kärlek sänkt dig så / i stoftet ned, då själv keruben / med bävan bär din härlighet?
5. Och likväl bar en liten fåle / din underbara helga makt, / du som förbarmat dig och kommit / att oss upphöja med din nåd.
6. Min mun med jubel skall förkunna / och prisa din rättfärdighet, / min tunga skall ditt lov upphöja / vid denna glada segerfest.
Text: Efraem Syrern, Axel Emanuel Friedlander

78 PÅ GRUND AV JESU BLOD OCH SÅR / jag börjar nu mitt kyrkoår. / Hans resa till Jerusalem / gör att jag trygg får vandra hem. / Hans mål var smälek, hån och spott, / men jag får gå till Sions slott.
2. På Jesus Kristus, livets ord, / min tro och salighet beror. / Det arv han lovar vill jag få / den väg han visar vill jag gå, / och utan Ordets lykta klar / ej minsta lilla steg jag tar.
3. Åt Jesus jag mej offra vill, / han ska få allt som hör mej till. / Ja, här ska ingenting bli spart / om än det vore oskattbart. / Vad till hans ära här sås ut / ger tusenfalt igen till slut.
4. Jag håller daglig kyrkogång / med ordets läsning, bön och sång, / och fast jag här går ut och in / är Jesus kvar i själen min. / Att Davids Son hos mej vill bo, / det är min högsta fröjd och ro.
5. Gud vare pris, som är så blid / att han oss givit denna tid / då vi en salig försmak får / av evighetens kyrkoår! / Ja, vi får redan börja att / stå inför tronen dag och natt.
6. Hosianna! Fräls oss, Davids Son! / Nu tystne fiendernas hån / och allt vad sej på jorden rör / nu blive till en väldig kör / i himlarymdens helgedom, / för att Guds Son till världen kom!
7. Upp, Sion, byt din sorgdräkt svart / mot ljusets helga bröllopsprakt! / Strö palmer där din vän går fram / och sjung hans lov i salig skam. / Låt det bli känt hur god han är / som mättade din själs begär!
Text: Hans Adolph Brorson, övers. A.H. 1989 Musik: A.H. 1989

79 DU GJORDE VÄL SOM KOM, ja, så Kornelius talar, / då Petrus stiger in i officerens salar. / Kornelius tar emot hans hjälp med öppen famn: / oändligt kärt besök - det var i Jesu namn.
2. Bör ej vår tunga då i dag de orden säga? / Kom, öppnom nu vår famn att få vår Jesus äga! / Vi vet ju vad som skett i evighetens råd: / Vår Frälsare är född, vårt släkte har fått nåd.
3. Han som ger hjärtat rymd och lungan sammandrager / själv av den luft han gjort nu andedräkten tager. / Han, i vars hand var dag är räknad, mörk och klar, / han räknar själv i dag bland mänskor sina dar.
4. Han som ger alla djur sin kraft att kunna föda / blir född och själv i dag han känner livets möda. / "Du gjorde väl som kom!" Din kärlek frälsar oss: / det blod, som i dig rörs, utsläcker avgrunds bloss.
5. De späda ögonkast som strålar kring din linda, / de skänker världen liv och mörkrets här skall binda. / "Du gjorde väl som kom!" Men, ack, min frälserman, / din vagga och ditt kors står redan när varann!
Text: Carl Michael Bellman (1740-95), bearb. v. 1 A.H. 2007, ngt bearb (pluralformer) v. 2-5
Musik: Folkmelodi ("Misströsta ej, min själ"), alt. "O Gud, o Gud så from"

80 ETT BARN ÄR FÖTT PÅ DENNA DAG, / så var Guds välbehag. / Det föddes av en jungfru skär, / Guds Son det barnet är. / Här vilar du i ringhet klädd / på fattigdomens bädd. / Välkommen var, o Herre kär! / Vår gäst du vorden är.
2. Om världen ännu större var, / av pärlor prydd och klar, / så vore den dock alltför klen / till säng åt dig allen. / Dock vilar du i ringhet klädd / på fattigdomens bädd. / Välkommen var, o Herre kär! / Vår gäst du vorden är.
Text: Martin Luther 1535 (52 år), Olaus Martini tr. 1617, J O Wallin 1817Musik: Tysk (?) folkmelodi

81 (Ängeln): "FRÅN HIMLEN KOMMER JAG MED BUD / till alla människor från Gud. / Ett glädjebud från himlens höjd / jag sjunger ut med lust och fröjd:
2. Ett barn är fött åt er i dag, / en Frälsare i Davids stad. / Ja, den ni väntat är nu här, / och Herren själv det barnet är.
3. Om ni förstår mitt budskap rätt, / så ska ni finna vägen lätt: / ett nyfött barn på krubbans strå, / det är det tecken ni ska få."
4. (Alla): Kom, låt oss allesammans då / med herdarna till staden gå! / Med egna ögon får vi se / vad Herren Gud oss velat ge.
5. Du himlabarn, välkommen hit! / Fastän din dräkt var ren och vit / kom du till dammet här hos mej! / Hur ska jag kunna tacka dej?
6. Om världen vore än så stor / och prydd med guld och pärlemor, / så vore den för ful och trång / att bli din vagga ens en gång.
7. Och ändå vilar du så här, / du barn som mej och världen bär. / För min skull är du född att dö / och vilar på en bädd av hö.
8. Med detta du mej lära vill / att himlen hör de minsta till. / All världens makt och sköna ting / kan inte föra oss dit in.
9. Min Herre Jesus, hör min röst: / gör dig en vagga i mitt bröst. / Om du för alltid där vill bo, / så har jag evig tröst och ro.
10. Ja, fyll min själ så att jag ej / i evighet kan glömma dej! / Jag vill så gärna dagen lång / få sjunga just för dej min sång.
*11. Pris vare Gud till evig tid, / som sände oss sin Son med frid! / Vi sjunger nu med änglars kör / den nya sång som aldrig dör.
Text: Martin Luther 1535 (52 år), A.H. 1993 Musik: Martin Luther 1539 (!)

82 FÖDD AV KVINNA UNDER LAGEN, / se din broder i ett stall! / Men i stallet börjar dagen: / han har botat Adams fall.
2. Barnaskap åt dig han vunnit, / du står skriven i hans sår. / Själv han döden övervunnit, / Kristi seger är nu vår.
3. Mot din Frälsare du väger / dock så litet, käre vän! / Synd och fromhet som du äger / kommer ej i räkningen.
4. Vad du känner, ser och tycker, / o, det väges aldrig här. / Fastän mycket här dig trycker / är du friköpt som du är.
5. Börja då att honom lova, / glöm så dina "men" och "ack"! / För så outsäglig gåva / kan du gärna säga tack.
6. Visst får du hos honom bliva, / hur bedrövligt det än gått. / Skiljebrev kan han ej giva, / skiljebrev har ingen fått.
Text: Anders Nilsson 1891 (42 år), bearb. A.H. 2007 Musik: Folkmelodi

83 FÖRUNDERLIGT OCH MÄRKLIGT, / omöjligt att förstå, / men dock så ljust och verkligt / och ljuvt att tänka på: / inunder öppen himmel, / på bädd av strå och blad, / du finner, Herre Jesus, / din första vilostad.
2. En fågel har sitt näste, / sin kula varg och lo, / var blomma har ett fäste, / var humla har ett bo, / men fursten i Guds rike, / det levande Guds ord, / får bli en hemlös´ like / sin första natt på jord.
3. Men kom! Jag vill upplåta / mitt hjärta, själ och sinn / och bedja, sucka, gråta: / Kom, Jesus, till mig in! / Här är din egen hydda, / du köpt den dyrt åt dig, / mitt hjärta skall dig skydda, / ack, giv mig jul med dig!
Text: H A Brorson 1732 (38 år), ("Mitt hjerte alltid vanker") N F S Grundtvig 1837 (54 år) O Mannström 1934 Musik: Carl Nielsen 1919alt. folkmelodi i moll (jfr "Till Betlehem mitt hjärta").

84 GIV MIG EJ GLANS, ej guld, ej prakt / i signad juletid. / Giv mig Guds ära, änglavakt / och över jorden frid. / Giv mig en fest / som gläder mest / den konung jag har bett till gäst. / Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt, giv mig en änglavakt.
2. Giv mig ett hem på fosterjord, / en gran med barn i ring, / en kväll i ljus med Herrens ord / och mörker däromkring. / Giv mig ett bomed samvetsro, / med glad förtröstan, hopp och tro. / Giv mig ett hem på fosterjord / och ljus av Herrens ord.
3. Till hög, till låg, till rik, till arm, / kom, helga julefrid. / Kom barnaglad, kom hjärtevarm / i världens vintertid. / Du ende somej skiftar om, / min Herre och min konung, kom. / Till hög, till låg, till rik, till arm, / kom glad och hjärtevarm.
Text: Zacharias Topelius 1887 (69 år) Musik: Jean Sibelius 1909

85 HERREN AV HIMLEN ÄR KOMMEN TILL JORDEN, / enfödde Sonen är människa vorden. / Gud har fullbordat profetiska orden: / Född är oss Frälsaren, Israels tröst.
2. Sion, din bidan var lång i årtusen, / Kristus är kommen, se julen, se ljusen! / Glädje i templen och glädje i husen, / frid och försoning för skuldtyngda bröst.
3. Herdar på marken som vaktade hjorden / hörde Guds änglar och heliga orden: / Ära i höjden och frid här på jorden, / människor alla Guds goda behag! /
4. Än faller mörker med skuggor så tunga / över oss alla, båd´ gamla och unga. / Dock blir det ljust - och vid julen vi sjunga, / sjunga om Jesus, om frälsningens dag.
Text: v. 1-3 Johan Dillner 1858, v. 4 K J Montelius 1906 Musik: Medeltida julvisa

86 KOM NU TILL KRUBBAN I STALLET ATT SKÅDA / undret som himmelens änglar oss bådar. / Född är nu Jesus, vår Frälsare kär! / Se då hur fattig och ringa han är!
2. Fattig han blivit att rika oss göra, / nu han oss alla till hemmet kan föra. / Alla till honom nu vågar sig fram, / ingen väl rädes att nalkas Guds Lamm?
3. Konungars Konung är människa vorden. / Himlen han lämnat och kommit till jorden, / kommit att lösa ur fängslande garn / alla Guds fallna och bortsprungna barn.
4. Makten och äran hos Gud han försakat, / djupaste nöden för oss har han smakat. / Allt för att frälsa oss enligt Guds råd. / O vilket under av kärlek och nåd!
5. Kom nu då, alla ni gamla och unga, / kom att vår Frälsares kärlek lovsjunga. / Vägen till krubban står öppen som förr. / Öppen står nådens och frälsningens dörr.
Text: Ur den laestadianska sångboken Sions Sånger, ngt bearb. A.H. 2007Musik: Okänd

87 NU TÄNDAS TUSEN JULELJUS / på jordens mörka rund. / Och tusen, tusen stråla ock / på himlens djupblå grund.
2. Och över stad och land i kväll / går julens glada bud / att född är Herren Jesus Krist, / vår Frälsare och Gud.
3. Du stjärna över Betlehem, /o, låt ditt milda ljus / få lysa in med hopp och frid / i varje hem och hus.
4. I varje hjärta armt och mörkt / sänd du en stråle blid, / en stråle av Guds kärleks ljus / i signad juletid.
Text: Emmy Köhler 1898 (SvPs 116) Musik: Emmy Köhler 1898

88 BÖJD UNDER KORSET, sargad och blodig / ledes till döden smärtornas man. / Se hur han tåligt går under bördan! / Hånad av hopen släpas han bort.
2. Se, hur han naglas fast där på korset! / Solen förmörkas vid denna syn. / Blodströmmar röda flödar ur såren. / Mänska, besinna: det är för dig!
3. Nattsvarta mörkret djupt in i själen / griper Guds rena, heliga Lamm. / Hatad av mänskor, lämnad av Fadern, / ensam i döden sjunker han ned.
4. "Det är fullbordat!"ropar han högljutt, / huvudet böjer, beder och dör. / Ära ske Herren! Kampen är slutad. / Segern är vunnen, dyrköpt den var.
5. Pris ske dig, Jesus, härlighetskonung! / Syndarn till godo segern du vann. / Dödsfångar arma, lösta med blodet, / med dig, o Jesus, leva nu får.
Text: Joel Blomqvist, ngt bearb. Musik: Joel Blomqvist

89 DE TOG GUDS SON TILL FÅNGA. / Men jag blev löst och fri / från fjättrarna, de många, / som jag var bunden i. / Min synd, min tunga börda / bands hårdhänt fast på dig. / Då blev de band förstörda / som hade plågat mig.
2. Jag ber dig nu att banden / som du blev bunden med / må binda mig i anden / vid dig som för mig led. / Ja, ta mig med på färden / från död till liv, så jag / får tjäna dig i världen / intill min sista dag.
Text: Hallgrimur Petursson Musik: H L Hassler ("O huvud, blodigt, sårat")

90 DET ÄR EN SOM LED DÖDEN I STÄLLET FÖR MEJ. / Jag var skyldig men friheten fick. / Mina synder i kärlek han tagit på sej, / när till korset han blödande gick. / Mina synder han bar / och mitt skuldoffer var, / o min Frälsare dyrbar och kär! / Vilken ångest han led, / då på korset han stred! / Ty han tog all min synd på sej där.
2. O så stilla och mild han mej mötte en gång, / han som frälste från synden min själ! / Endast han är min frid och jag sjunger min sång, / som ett tack, att han allt gjorde väl. / Mina synder han bar...
3. Jag med allt som mig dömer till Jesus får gå, / han ger vila och trygghet åt mej. / Jag vill leva för honom som älskat mej så, / att han tog mina synder på sej. / Mina synder han bar...
Text: Carrie E Breck o 1900 (ca 45 år), sv. övers 1913, bearb.

91 DITT TÅLAMOD, DITT TÅLAMOD! / Av törnekransens tagg / din tinning sargades, tills blod / flöt där som purpurdagg.
2. Ditt tålamod, ditt tålamod! / Den långa dag du stred / på korsets svarta segerstod, / när du för världen led.
3. Ditt tålamod, ditt tålamod! / Ett djup så oerhört, / att intet, intet mänskligt lod / dess djup, dess botten rört.
4. Mitt tålamod, o Gud, förlåt! / Det räckte en minut, / jag svek och följde hopen åt. / Men ditt är utan slut.
Text: Tore Nilsson Melodi: L Gudmundson

92 GUD BEVISAR SIN KÄRLEK TILL OSS / genom att Kristus dog för oss / medan vi ännu var syndare.
Text: Aposteln Paulus Musik: Okänd (sången kan sjungas som trestämmig kanon)

93 JESUS, TÄNK PÅ MEJ / när du kommer i ditt rike. / Jesus, tänk på mej / när du kommer i ditt rike.
Text: Okänd men dock känd rövare Musik: Taizé

94 MED SITT BLOD PÅ LÅNGFREDAGEN / Jesus allas lösen bragt, / gav sitt liv, uppfyllde lagen / och förgjorde mörkrets makt.
2. Allas synd han på sig hade, / upp på korsets trä dem bar, / ner i evig grav dem lade, / vann så frälsning åt envar.
3. Så vill jag ej mer arbeta / för att salig bli, ty märk, / det är gott för mig att veta: / Gud är nöjd med Jesu verk.
4. Hur min skuld jag än begråter, / lika stor den står dock kvar. / Men på korset ser jag åter: / Jesus fullt den gäldat har.
5. Han mig iklätt segerskruden, / hela sin rättfärdighet, / andedöpt den täcka bruden, / krönt mig med sin helighet.
6. Genom tron, i tåredalen, / ser jag dunkelt Jesus kär, / men en gång i bröllopssalen / ser jag honom som han är.
7. Aldrig kan hans lov jag sjunga / för den kärlek som jag fann, / ty en styv och jordisk tunga / himmelskt språk ej tolka kan.
8. Men i boningarna ljusa, / i Guds sköna paradis, / där skall sången evigt brusa / till min Jesu lov och pris.
9. Intet nya tungan binder, / inga tårar flyter där. / Tänk vad sällhet: inga hinder, / när jag skådar Jesus kär.
10. "Helig, helig, helig" redan / sjunger jag i tidens tvång, / men i härligheten sedan / klingar evigt lovets sång.
Text: Ur den laestadianska sångboken Sions Sånger, ngt förkortad Musik: Finsk folkmelodi

95 NU ÄR FÖRSONINGSDAGEN kommen för världen all, / fullgjord är hela lagen, satan har bragts på fall. / Tallösa skaror ilar hem till sin arvedel, / nu har de funnit vila, läkdom för sargad själ. / Dig, o Guds Lamm, ske ära, att du vårt offer blev / och med den stungna handen skuldbrevet sönderrev, / och utav oss ett evigt rike av präster gjort. / Bland alla namn på jorden endast ditt namn är stort.
2. Nu har ock nådastolen funnit sitt offerblod / och utan nedgång solen lyser för ond och god. / Bröstsköldens ädelstenar, de är Guds kärleks tolk. / Blodet till ett förenar nya förbundets folk. / Dig, o Guds Lamm, ske ära...
3. Kom, du som hjälplös driver fram på det vida hav. / Golgata kulle giver vad intet annat gav: / vila för trötta tankar, läkdom för öppna sår, / fäste för själens ankar, kärlek som allt förmår! Dig, o Guds Lamm, ske ära...
Text: Henrik Schager 1925 (55 år), ngt bearb. Musik: F Campana (1819-1882)

96 PÅ GOLGATA KORS MIN FRÄLSARE LED / förbannelsens död för mig. / Sitt hjärtblod han gav att vinna min själ / till krona och brud åt sig. / Vid Golgata kors förlossning jag fann, / ur uppstunget bröst livskällan upprann. / Och domaren själv mitt skuldoffer var / och synden på korset upp han bar.
2. Mitt skuldbrev blev fäst på korsträdets stam / och öppen till himlen jag ser / en levande väg, pris vare Guds Lamm, / ty förlåten är ej mer. / På Golgata kors med Kristus jag dog, / mitt straff och min dom på korset han tog. / Med Kristus jag korsfästs. Vad jag än gör, / med Frälsaren lever jag och dör.
3. Vid Golgata kors från världen jag dog / och vandrar som främling här. / Jag lever ej mer, men Kristus mitt liv / och döden min vinning är. / Mitt liv är fördolt med Kristus i Gud / och själv han mig klätt i blodtvagen skrud. / Den huldaste omsorg har han om mig, / och ansvaret tog han helt på sig.
4. Jag tryggar mig vid min Frälsares död / och sluter mig intill hans sår. / Där är mig den bästa delen beskärd, / hans härlighet ej förgår. / Med påskalammsblod min själ är bestänkt, / i blodskällans våg det gamla är dränkt. / Fördärvaren går mig arme förbi, / och då är jag salig, frälst och fri!
5. Som överstepräst vid himmelens tron / min Jesus sig framställt har. / Han längtar, han vill att hela hans liv / skall bliva hans bönesvar. / Som överstepräst han framställer sig / vid allmaktens tron att bedja för mig. / Som svar på hans bön jag vandra nu får / mot himmelens fröjd varhelst jag går.
Text: Henric Schager 1905 (35 år), bearb.Musik: A L Skoog 1890

97 VARFÖR HAR PILATUS SKRIVIT / "Jesus, judakonungen" / på det kors, där denne blivit / räknad bland ogärningsmän? / "Vad jag skrivit skall stå kvar", / det är allt vi får till svar. / Utan jordisk makt och ära / Jesus konungs namn får bära.
2. Skriv dig, Jesus, på mitt hjärta, / du min Konung och min Gud, / så att ingen lust och smärta / dig förmår att plåna ut. / Denna inskrift på mig sätt: / "Jesus ifrån Nasaret." / Mera vill jag ej begära, / du min salighet och ära.
Text: Thomas Kingo 1689 (55 år), övers. A.H. 1989

98 FRÖJDA DEJ, KÖPTA SJÄL! / Jesus gjort allting väl! / Han med sitt dyra blod / gjort saken god.
2. O vilka hjärtekval, / plågor förutan tal, / då han för dej och mej / offrade sej!
3. Kristus nedtrampade / ormen, vår fiende, / vars huvud krossat blev. / Tro det och lev!
4. Kristus uppstod igen, / medan Åklagaren / blev helt tillintetgjord, / säger Guds ord.
5. Nu har vi påskafröjd! / Jag, liksom Gud, är nöjd. / Världen med Kristus dog, / led och uppstod.
6. Tack, du min vän så huld / att du tog bort min skuld! / Tack för din själanöd! / Tack för din död!
7. Hör, du som borta går / och denna nåd försmår: / du var ju ändå med, / när Kristus led.
8. Men lev i frid och ro, / du som fått nåd att tro / att både smått och stort / har Jesus gjort.
Text: U F V Mogren, Anders Nilsson 1891, bearb. A.H. 2007

99 JESUS KRISTUS ÄR UPPSTÅNDEN! / Sjung det ut kring världen all. / Jord och himmel nu må fröjdas. / Själva döden bragts på fall. //: Se, han lever, se han lever / och han evigt leva skall ://
2. Jesus Kristus är uppstånden! / Nu han kungaspiran bär. / Han vid Faderns högra sida / alla världars Herre är. //: Se, han lever, se han lever, / han är alltid med oss här ://
3. Jesus Kristus är uppstånden! / Döden nu sin udd har mist. / Han som gravens bommar sprängde / skall ock väcka oss till sist. //: Se han lever, se han lever, / prisad vare Herren Krist ://
Text: P P Bliss 1876 (38 år), E Nyström 1893, bearb. (=SvPs 148) Musik: P P Bliss 1876

100 JESUS LEVER - GRAVEN BRAST! / Allt är underlagt hans välde. / Nu det står för evigt fast / att hans död som lösen gällde. / Så blev döden vänd i seger, / graven brast och Jesus lever!
2. Jag har vunnit - Jesus vann! / Han gjort allt vad lagen kräver. / I sin död han satan band, / jag en dyrköpt frihet äger. / Öppen har jag himlen funnit, / Jesus vann - och jag har vunnit!
Text: Johan Nordahl Brun, övers. A.H. 1994 Musik: "Liebster Jesu, wir sind hier", alt. Andrew L Skoog (Solskenssånger)

101 SOLEN PÅ HIMMELEN SLÖT SINA ÖGON / dagen då Jesus, vår Frälsare led. / Dubbel förmörkelse skedde den fredag / då även solen på korset gick ned. / Men så, på påskdagen, var återfunna / bägge de solar, som verkat försvunna! / Halleluja, halleluja!
2. Efter bedrövelsens tid kommer glädjen, / ja, efter regn strålar solskenet klart. / Din är all makt och all ära, o Jesus, / för i uppståndelsen blev uppenbart / att du den Eviges Son måste vara, / som rivit dödens och djävulens snara. / Halleluja! Halleluja!
3. Aldrig blir kornet till glädje och bärgning / om det ej kastas i jorden att dö. / Blommor om våren ju spirar ur marken / där de låg gömda i vinter och snö. / Så ska de blomstra, de vissnade lemmar, / de som i graven med tårar vi lämnar. / Halleluja! Halleluja!
4. Som fisken lämnade Jona på stranden / graven till slut ska gå miste om dem. / Är du, min Frälsare, verkligt uppstånden, / ska vi stå upp och få följa dej hem. / Där trädet är, där är också dess grenar. / Frukten, den kommer från dej som oss enar! / Halleluja, halleluja!
Text: Petter Dass, övers. A.H. 1997 Melodi: "Faraos härar hann upp oss vid stranden"

102 VAR GLAD OCH SJUNG! Din Frälsare har vunnit, / han vann i striden, i vårt ställe gick! / Benådning för en dödsdömd värld han funnit, / den fann han i sitt sista ögonblick. / "Det är fullbordat!" - så han vill oss kalla, / och detta gäller dej och mej och alla.
2. Stäm upp en sång, ja sjung till Jesu ära! / I evighet den sången sjungas skall. / Låt bli att mer på Jesu bördor bära / och grubbla inte längre på ditt fall, / ty det är botat. Allt är väl därovan. / Halleluja! Pris vare Gud för gåvan!
3. Och om så alla känslor skulle vika / som molnen för orkanens hastighet, / så kan Gud Fader inte Sonen svika, / ej glömma köpet i all evighet. / Det stora köpet, det som gällde alla, / skall aldrig nånsin ändras eller falla.
4. Så bort med allt som vill mig ängslig göra, / med Kristus är det inte något fel! / Visst har jag skulder, men de skall tillhöra / min Borgesman, som fick dem på sin del. / Som Kristi brud är jag bestämt fritagen / från skuldkapitlet i den kära lagen.
Text: Anders Nilsson 1884 (35 år), bearb. A.H. 2000 Musik: Folkmelodi

103 VÄLSIGNAD ÄR DU, JESUS KRIST! / Din död har räddat mången! / Som Simson välte du till sist / den makt som höll dej fången. / Och mörkrets stora, stängda port, / den bar du bort, / fastän din dag var gången.
2. Från korsets träd du lyftes av / och bars till örtagården. / Där lades du i Josefs grav, / Pilatus skötte vården. / Du blev Guds sköna, gröna kvist, / o Jesus Krist! / En evig sommar spår den!
3. Tack Jesus, att min vilas tid / i stillhet ska förflyta! / För din skull får jag ro och frid, / hur satan än kan ryta. / Du håller vakt om mina ben / bland mull och sten / - vem törs då friden bryta?
4. För gott ska alla kroppens men / i graven stängas inne. / Jag ska stå upp helt frisk och ren, / all synd och brist försvinner. / Det gamla ska som rök förgå, / jag ska uppstå, / nytt liv med dej jag finner!
Text: Petter Dass, övers. A.H. 1993 Musik: Johan Varen Ugland 1972

104 Å SALIGA STUND UTAN LIKE! / Han lever, han är inte död! / Nu sprider i skuggornas rike / uppståndelsens morgon sin glöd. / Han är inte längre i graven / där sargad och bleknad han låg. //: Jag såg honom lysa som dagen /och skönare syn jag ej såg! ://
2. Han lever, och jag skall få bringa / hans vänner den Levandes ord! / Tänk, jag som är ringast bland ringa, / den minsta han har på vår jord, / tänk, jag får hans hälsning frambära, / jag sjunger min lovsång till Gud! //: Mer kunde ej änglar begära / än gå med så underbart bud! ://
3. Å saliga stund utan like! / Han lever, han lever igen! / Han vandrar i segrarens rike, / min själ, inte sörjer du än? / Ditt hopp att den döde få sköta / höll kvar dej i klippgravens lund, //: så fick du den Levande möta, / å saliga, saliga stund! ://
Text: J Halmrast 1890 (24 år), A.H. 2008

105 JAG SER DEJ, O GUDS LAMM, NU STÅ / i glans på Sions topp. / Men svår var vägen du fick gå / förrän du kom dit opp. / Din börda, tung och mödosam, / var världens synd och skam. / Så sjönk du i vår jämmer ned; / vem anar vad du led?
2. Oskyldige, som så för mej / gick smärtans tunga stig, / din kärlek hårt har bundit dej, / att fri jag skulle bli. / Då slet du sönder våra band / med genomspikad hand. / Du gick med seger ur din grav; / din död oss livet gav.
3. Nu står en skara kring din tron, / som snö så vit och ren. / Vart öga strålar som en sol / av att din glans få se. / Och ordet om ditt slaveri / då världen köptes fri, / ja, vad du led för oss en gång / är ämnet för dess sång.
*4. Tack, Fader, att du var så god / mot Adams fallna ätt! / Du frälste oss med Lammets blod / och gav oss barnarätt. / Dej prisar varje andetag / och hjärtats alla slag. / O Gud, för din barmhärtighet / tack, TACK i evighet!
Text: H A Brorson Musik: Norsk folkmelodi

106 DU VID DIN BORTGÅNG, HERRE VÅR, / oss lovat Anden sända, / den helge Ande som utgår / att Herrens eld upptända / i alla hjärtan som i tro, / trots synd och brist, som i dem bor, / på ordets kraft förtröstar.
2. Ty ej åt lärjungarna blott / är detta löfte givet. / Nej, samma löfte vi har fått, / det står så tydligt skrivet. / Vi därför ber av hjärtats grund: / O Jesus Krist, du livets brunn, / uppfyll oss med din Ande.
3. O Jesus, gjut i våra bröst / din glädjeolja rena. / Uppfyll oss med din Andes tröst / och innerligt förena. / Ja, till ett hjärta och en själ / i kärlek slut oss samman väl, / med fridens band omhägna.
4. Din Andes eldsdop du oss giv, / samt nya tungors gåva. / Din lag i våra hjärtan skriv / och lär oss rätt Dig lova. / Ja, öppna för oss ordets dörr, / så med helt annan kraft än förr / ditt ord av oss förkunnas.
5. Du minns ditt löfte, Jesus kär, / du kan ditt ord ej glömma: / från den som tron inom sig bär / skall livets vatten strömma. / Så ber vi Dig av hjärtats grund: / O Jesus Krist, i denna stund / gjut över oss din Ande!
Text: F G Hedberg

107 FRÅN HIMLEN KOM EN VÄLDIG VIND, / en väldig vind, / med eld till lärjungskaran in. / Halleluja, halleluja!
2. Guds Ande var å färde då, / å färde då, / och folket kom och hörde på. / Halleluja, halleluja!
3. Och Sankte Per i Anden stark, / i Anden stark, / bar vittnesbörd om allt Guds verk, / halleluja, halleluja,
4. och först och främst om Jesus Krist, / om Jesus Krist. / Allt folket kände då sin brist. / Halleluja, halleluja!
5. Man sökte då Guds fred och nåd, / Guds fred och nåd: / "Ni män och bröder, ge oss råd." / Halleluja, halleluja!
6. "I Jesu namn låt döpa er, / låt döpa er / till syndernas förlåtelse." / Halleluja, halleluja!
7. Som gåva ska ni alla då, / ni alla då / den heliga Guds Ande få." / Halleluja, halleluja!
8. Det skedde så till Guds behag, / till Guds behag. / Guds kyrka föddes denna dag. / Halleluja, halleluja!
9. Det såddes ut ett litet frö, / ett litet frö, / till synes dömt att fruktlöst dö. / Halleluja, halleluja!
10. Det växte till ett väldigt träd, / ett väldigt träd, / och himlens fåglar bygger där. / Halleluja, halleluja!
11. Av Anden och hans allmaktsord / hans allmaktsord, / Guds kyrka växer på vår jord. Halleluja, halleluja!
*12. Vi tackar Gud, som hör oss bäst, / som hör oss bäst, / för pingstens underbara fest. / Halleluja, halleluja!
Text: M. B. Landstad, övers. A.H.

108 HELIGE ANDE, KOM TILL OSS FRÅN OVAN, / du som med Fadern och Sonen är Gud. / Kom att oss skänka den himmelska gåvan, / möt din församling, din längtande brud. / Du är det ljus som kan Jesus förklara, / bygga Guds kyrka och leda hans folk, / hela Guds sanning för oss uppenbara, / vara den himmelska kärlekens tolk.
2. Jesus, du sänder från himmelens boning / Anden som nådens och frälsningens pant. / Härligt förklarad blir så din försoning, / världen får veta att ordet är sant. / Eldstungor flammar, hör, gamla och unga / vittnar i jubel om undret som hänt. / Lösta från fruktan igen kan vi sjunga / lovsång till Gud som sin Ande har sänt.
3. Himmelska Tröstare, du som kan gjuta / läkande olja i svidande sår, / styrk oss och led oss så att vi får njuta / frukt av din frälsning som allting förmår. / Skapa du i oss förnyade hjärtan, / led oss i sanning och hjälp oss ur nöd. / Tålamod skänk oss i striden och smärtan, / var du vår levande kraft i vår död.
Text: Johan Nordahl Brun 1786 (41 år), Alfons Takolander 1927, bearb. Musik: O Ahnfelt

109 KOM, UTGJUT DIN ANDE, O JESUS KRIST! / Låt ordet oss väcka och kalla. / I världen så mången sin tro har mist, / du ensam kan rädda oss alla.
2. Vi ber dig om bättringens sinnelag, / blott du kan oss rena och tukta. / Kom, hjälp oss av nåd, att vi varje dag / må högmod och säkerhet frukta.
3. Du ser hur den onde med andlig död / vill bygden och landet föröda. / Kom, Herre, och giv oss din nåd, ditt stöd / och liv åt de andligen döda.
4. Du väckelsens eldar har tänt en gång, / vårt folk såg välsignelsens tider. / Ur samvetets nöd föddes bot med sång, / man prisade då dina strider.
5. Den elden nu tänd i vårt eget bröst. / Sänd Anden till gamla och unga, / så synden vi lämnar och världens tröst, /men Dig och ditt verk vill besjunga.
6. O Jesus, så bed du för oss till Gud. / Din Fader, han lyssnar till orden. / Han sänder sin väckelses förebud / och vinden från himlen når jorden.
Text: Wilhelmi Malmivaara, Mikael Nyberg, ngt bearb. A.H. 2001

110 LÅT ANDEN FALLA ÖVER OSS SOM FORDOM, / när lärjungskaran väntade i bön. / Låt samma eld från himlen komma åter / och oss med tro och heligt mod bekrön.
2. Låt Anden falla över oss som fordom, / då Petrus talte i Kornelii hus. / Ge kraften med ditt ord och skingra mörkret, / i sorgsna hjärtan tänd ditt milda ljus.
3. Låt Anden falla över oss som fordom, / då skaror frälsta blev på heligt rum. / Låt Andens kraft ibland oss mäktigt verka / och ge oss liv med evangelium.
Text: K G Sjölin 1906 (49 år)

111 SJUNG HÖGT, GUDS FOLK, HAN HÅLLER ORD: / nu är det åter pingst på jord. / Guds Ande med Guds välbehag, / han kommer till oss än i dag.
2. Han kommer till sin kyrkas hem / som förut i Jerusalem. / Han är med evangelium / hos dem som nu ger ordet rum.
3. Än kommer han i eld och storm / och river sönder stelnad form. / Än kommer han med sakta sus / och fyller oss med liv och ljus.
4. Välkommen, pingstens kära dag! / Nu känner vi Guds andetag. / Nu vaknar livet av hans ord, / det grönskar ur den mörka jord.
5. Guds Ande, döden från oss driv / och tänd i oss ditt eget liv. / Ta bort var ond och bitter tagg / och läk oss med din kärleks dagg.
6. Vårt hjärta utan dig är dött, / av synden härjat och förött, / som eldstad utan eld och glöd, / som brusten sträng som aldrig ljöd.
7. Kom ned som liv till öde fält! / Kom ned som eld till kalla tält! / Kom ned som sol till frusen äng! / Kom ned som ljud till brusten sträng!
8. Kom ned till oss med tunga ny, / så lovsång går från stad och by, / tills med din änglakör en gång / vi sjunger himlens nya sång!
Text: Elias Blix, övers. A.H

112 ACK KÄRA, SÅ SÄG MEJ, HUR KOM DU SÅ VÄL / igenom de portarna klara, / då ej någon oren och syndsmittad själ / kan våga sej genom dem fara? / Du var ju av syndares släkte.
2. "På nåden jag levde, på nåden jag dog, / av nåd kom jag in i den staden. / Se, detta är skälet och orsaken nog / till att jag står med i den raden / som sjunger Halleluja evigt."
3. Ja, lycklig var du som på nåden alltid / i livet och döden har dristat. / Ty där, bara där har en syndare frid, / som all sin berömmelse mistat. / Så tacka då evigt för nåden!
Text: Ur Sions Nya Sånger (1700-talet) Musik: Oscar Ahnfelt ("Var är du, var är du?")

113 FÖR GUDS DOMSTOL EN OCH VAR / måste bliva uppenbar. / Ingen sig fördölja kan. / Alla ser och känner han.
2. Sök nu ej från honom fly! / När han ses på himlens sky, / vart har du väl tänkt att då / från hans ansikte bortgå?
3. Allt då skall i ljuset fram. / De som här har följt Guds Lamm / och i Herren haft sin ro / evigt får hos honom bo.
4. Vad en människa här sår, / hon den dagen skörda får. / Den i Anden sått får sist / evigt liv av Jesus Krist.
5. Den i köttet sått - o ve! - / skörda får förgängelse / i den eld som ej upphör / och där masken aldrig dör.
6. De som sig från Herren vänt / och sin sökningstid ej känt / han då måste kasta ut. / Aldrig deras kval tar slut.
7. Med Guds ord är intet skämt, / alla Gud åt sig bestämt. / Han med smärta ser därpå / att så många bort vill gå.
8. Må vi giva honom rätt / i hans ord och på så sätt / få ha domedagar här! / Då vår räkning uppgjord är.
9. Ja, i Kristi lydnads skrud / kan vi då bestå för Gud / och får glädjas med vår vän / när han kommer hit igen.
Text: Emil Kruse (?), bearb. A.H. 2007 Musik: F Pira

114 JAG SÅG EN STJÄRNA FALLA / ifrån Guds himmel blå. / Då tänkte jag på alla / som bort från Herren går.
2. De har då mist sitt fäste, / sin frid, sitt hopp, sin tro. / Som fågeln utan näste / de färdas utan ro.
3. O fallna stjärnor arma, / o lampor utan glans! / Må Herren sig förbarma / och föra er till sans!
4. Man skämtar ej bort döden / och ej bort Herrens dom. / Man tvivlar ej bort glöden / som brinner där bortom.
5. Stå redo, bröllopstärnor! / Se, Jesus kommer snart! / O vakna, fallna stjärnor! / Stå upp och stråla klart.
Text: Carl Boberg Musik: A.H.

115 O MÄNSKA, HAR DU VÄL RÄTT BETÄNKT / den nådetid som dej Herren skänkt? / Med varje slag som ditt hjärta slår / mot evigheten ett steg du går.
2. Tid fås ej åter när den förgått. / Ej finns mer värdefullt jordiskt gott. / Hur kan du tanklöst förslösa då / vad du ej mera kan återfå?
3. Vad har du verkat till Herrens pris? / Säg, har hans ord gjort din ande vis? / Har du sökt livet i Kristi död / och har din nästa du gett ditt stöd?
4. O mänska, mänska, så mycket än / är oplanterat för himmelen! / Din såningstid snart till ända går / och skördedagen dej förestår.
5. Din Gud och Skapare säger blid: / jag skänkte här dig en gynnsam tid. / Nu är din salighets tid, i dag, / så bruka den till din Guds behag!
6. Ja, verka nu medan dagen är, / när natten kommer vet ingen här. / Gör trogen tjänst i ditt kall, håll ut / till dess din utmätta tid är slut.
7. Den stora dagen är här till sist, / då världen döms av vår Herre Krist. / Då är till ända allt tidens lopp / och livets eviga sol går opp.
8. Så hjälp, o Herre, vår arma själ / och lär oss bruka vår tid så väl, / att när en gång vi för domen står / ett evigt liv vi med Kristus får.
Text: Zacharias Topelius 1868. 1879, bearb.Musik: Tysk 1741(?)/Erik August Hagfors 1887, alt. A.H. 1989

116 VÄLSIGNAT vare Herrens namn, / som mej i natt bevarat! / Ännu en dag i nådens famn / hans kärlek åt mej sparat.
2. Låt bön och arbete gå väl, / o Gud, som gett mej tiden! / Bevara både kropp och själ / i nåden och i friden.
3. Ge mej en trogen, flitig hand, / ett gott och vänligt öga, / ge mej din kärlek ren och sann / och kraft ifrån det höga.
4. Din kärlek ger mej ödmjukhet / att med min nästa vandra, / gå i mitt kall med ärlighet / och ej avundas andra.
5. All fara, sjukdom, synd och nöd / från mej och världen vike! / Ge oss för varje dag vårt bröd, / men först och sist ditt rike!
Text: Dorothe Engelbretsdatter (1634-1716), övers. A.H. 2008 Musik: Johann Cruger ("Op, al den ting som Gud har gjort")

117 DAGEN GÅR NU FRÅN OSS BORT, / är försvunnen inom kort. / Solen sjunker ner i väst, / svarta natten blir vår gäst.
2. En dag äldre jag nu blev, / skuggans gång så klart beskrev / hur jag med min vandringsstav / kommit närmare min grav.
3. Kära själ, minns Herrens bud, / och bekänn inför din Gud, / att du som ett Adams barn / fallit i den ondes garn.
4. Därför också denna dag / blev det nöd och nederlag. / Res dej upp, i bön gå fram / till din Frälsare, Guds Lamm.
5. Bed om nåd, gör ärlig bot, / vät med tårar Jesu fot, / grip hans hand och släpp den ej / förrän han välsignar dej.
6. Nu min Jesus, själens skatt: / stanna över här i natt! / Se, åt dej en enkel bädd / i mitt hjärta står beredd.
7. Låt din starka änglavakt / på min vilostad ge akt. / Mina vänner, barn och släkt / skydda under nattens väkt.
8. Stilla sjukas hjärteve, / tänk på de bedrövade, / var de faderlösas tröst / och ge akt på änkors röst.
9. Nu till sömnen trår mitt sinn´, / men förrän jag slumrar in / vill jag tänka lite på / hur det snart med mej ska gå.
10. Jag ska ner i dödens dal / med en skara utan tal, / ligga där den långa natt / - ja, så är det med oss fatt.
11. Fyra bräder är den prakt / varuti mitt stoft blir lagt / med ett lakan eller två / - mera äger jag ej då.
12. Alla världens ting förgår. / Jag till härlighet uppstår / när en dag basunens ljud / kallar mej till fröjd hos Gud!
Text: Dorothe Engelbretsdotter 1678, övers. A.H. 1994 Musik: Dalamelodi ("Lova Gud i himmelshöjd", i e-moll)

118 GUD, FÖRLÅT MEJ ALLT VAD JAG / syndat mot dej denna dag. / Det jag vet och inte vet, / käre Gud, förlåt mej det!
2. Tack, o Fader, för allt gott / som av dej idag jag fått! / Lär mej älska, lyda dej, / du som först har älskat mej!
3. Denna natt beskydda mej. / Låt mej sova tryggt hos dej. / Låt mej vakna lycklig här / eller salig där du är!
Text: Gammal bön Musik: Göran Stenlund

119 SOV GOTT, MITT BARN, sov gott i Gud! / Guds änglar i sin vita skrud, / som för Guds ansikte får stå, / de vakar här hos dej också.
2. Du ligger mjukt, du sover gott, / du har den sköna sängen fått. / Vår Frälsare låg inte så / när han blev lagd på hö och strå.
3. Du sover här i stilla ro, / men han fick ej i trygghet bo. / Han måste fly i natt och gråt / för onda människors försåt.
4. Men då han varit barn som du / välsigne han din vila nu, / så du kan växa i hans frid / och älska honom all din tid.
5. Han styrke dej med kraft och råd, / hans Ande helge dej i nåd / och lyse dej på varje stig, / så du blir hans evinnerlig.
6. Sov gott, mitt barn, sov gott i Gud! / Han kläder dej i snövit skrud, / så du hos Barnavännen vår / till sist en evig glädje får.
Text: J C Rube 1712, Zacharias Topelius 1869, bearb. A.H. 2008 Musik: Folkmelodi enligt Leksands-tradition ("Din sol går bort")

120 MEDAN ALLTING LER OCH BLOMMAR under livets korta vår, / tänk på honom som så trogen än vid hjärtedörren står. / Öppna, öppna, innan hösten sopar varje blomma bort. / Öppna medan solen skiner, levnadsdagen är så kort.
2. Jesus vandrar vid din sida, kanske okänd av dig än. / Månne han alltjämt skall komma dag från dag på nytt igen? / Öppna, öppna, innan hösten...
Text: Lina Sandell-Berg 1876 (44 år) Musik: Svensk 1876

121 GUDS LAMM, HÖR, HELA JORDEN vill hedra din person! / Din kyrka sjunger orden i Andens kraft och ton, / med fågelskarors kvitter är hela rymden full / och tusen blomsters glitter betäcker jordens mull.
2. Du själv är hälsobrunnen, där livets källa rann. / Dess make är ej funnen, kom, drick här alle man! / Ja, här bemöts ni lika till hälsa för er själ, / kom, fattiga och rika och må här evigt väl!
Text: Anders Carl Rutström ("Vid en hälsobrunn"), bearb. A.H. Musik: G Webb

122 FRUKTA EJ OM JORDENS SOMMAR hastigt blir i höst förbytt! / Allt är nåd: den dag som kommer, likasom den dag som flytt.
2. Frukta ej om mörka skyar kring ditt huvud samlar sej! / Vet, din käre, trogne Fader ock i stormen nalkas dej.
3. Vet, om glädjens solsken länge skiner på din örtagård, / vissnar snart de ädla frukter och dess mark blir torr och hård.
4. Nådens plantor, se, de fordrar regn och solsken dag från dag. / I ett ständigt solsken växer plantor av ett annat slag:
5. törnen som fördärvar jorden, tistlar som dej stinger blott, / ogräs som förkväver grödan / och till ingenting är gott.
6. O så klaga ej då himlen mulnar, mulnar till ett nåderegn. / Står du inte under stormen kvar i samme Faders hägn?
7. Klaga ej om trädens rika lövverk skulle falla av, / kanske skymde det din utsikt åt det hem dej Jesus gav.
8. Herren glömmer ej de sina, räknar varje deras tår, / och på jordens höst och vinter följer evighetens vår.
Text: Lina Sandell, ngt bearb. Musik: Jakob Nyvall

123 BE SÅ SKA NI FÅ. / Sök, så ska ni finna. / Be, så ska ni få. / Sök, så ska ni finna. / Bulta, bulta, bulta, / så ska dörren öppnas.
Text: Jesus (Matteus 7:7) Musik: Lars Åber
g

124 HERRE, HÖR MIN BÖN, / Herre, hör min bön, / svara mej när jag ropar. / Herre, hör min bön, / Herre, hör min bön, / svara mej när jag ropar.
Musik: Taizé

125 //: HERRE, LÄR MIG DINA VÄGAR, visa mig dina stigar ://: Led mig i din sanning :// Led mig i din sanning, lär mig, du som är min Gud, min räddare. //: Du som är min Gud ://
Text: Psaltaren 25:4-5 Musik: M Thyresson Hedin

126 LÅNGT BORTOM RYMDER VIDA, / längre än solar går, / högre än stjärnor tindrar, / den bedjandes suckar når. / Anden från stoftets världar / lyfter sitt vingepar, / klappar på himlaporten / och söker sitt hem, sin Far.
2. Trång är all världen vida, / hjälplös var jordisk vän. / Själen får ro och fäste / allena i himmelen. / Mörkaste natt skall ljusna, / bittraste kval få ro, / lär du dig blott att vandra / på bönernas himlabro.
3. Ringaste barn som beder / lever oändligt tryggt, / mäktar långt mer än hjälten / som starkaste fästen byggt. / Måtte vi aldrig glömma, / var vi i världen går, / att till Guds eget hjärta / den bedjandes suckar når.
Text: Augusta Lönborg 1895 (33 år) Musik: Julius Dahllöf 1906

127 SÅ MÅNGA HINDER KOMMER PÅ / när vi till nådens tron vill gå! / Men den som vet vad bön förmår, / dock ständigt till den tronen går.
2. I prövningen blir striden svår, / men den som beder vingar får. / Det svagaste Guds barn i bön / mot satan vinner seger skön.
3. När Moses arm i bön var höjd, / stred Israel med segerfröjd. / Men när den sjönk och släppte tag, / strax Israel led nederlag.
4. Be nu till Gud - för tänk ändå / så många ord du kostar på / när du till mänskor bär din nöd, / då har du ord i överflöd.
5. Så många ord, så ringa lön! / Ta hälften med till Gud i bön, / och du ska oftare få skäl / att sjunga: "Gud gör allting väl."
Text: Nils Frykman (?) Musik: Nils Frykman ("Min framtidsdag är ljus och lång")

128 SÄG HONOM ALLT! Kom till din Fader åter, / som gärna hjälper dej i stort och smått. / Han som för Jesu skull din synd förlåter / vil ingen hjälplös från sej visa bort.
2. Säg honom allt! Han mycket bättre hör dej / än du kan känna i din fattigdom. / Var bönesuck som i ditt hjärta rör sej / hörs som ett rop i himlens helgedom.
3. Säg honom allt! De skyndar sej i himlen / med hjälp till dem som litar på hans ord. / De ser så väl din plats i mänskovimlet, / och känner noga stället där du bor.
4. Säg honom allt! Ja nämn din svaga sida, / låt synden ha det fula namn den bär! / De onda andar ska i ljuset lida, / de trivs ju bara där det mörker är.
5. Säg honom allt! Den oro som vill tära, / den dunkla framtidsbild som tecknar sej. / Den tyngsta börda du försöker bära / är den du själv på förhand lagar dej.
6. Säg honom allt, intill det sista stycket! / Då är det inte ditt, då är det hans! / För honom kan ej något bli för mycket / som älskat dej långt innan världen fanns.
Text: Mauritz Andreas Brekke, övers. A.H. 1992, 2008

129 //: LED MEJ, GUD, / led mej i rättfärdighet, / låt mina ögon se din väg ://: Ty endast du, Gud, endast du / låter själen få ro och trygghet ://

130 AV NÅD ÄR JAG SALIG, av nåd är jag frälst, / och nåden den passar för mej. / Den gives och skänkes åt vilken som helst, / den passar ju också för dej.
2. Det finns ingen skillnad på oss inför Gud, / så säger han själv i sitt ord, / ty alla har syndat och brutit hans bud, / ja, ingen är ren på vår jord.
3. Men Medlaren köpte oss alla åt Gud, / han friköpt båd´ stora och små. / Det var ju hans släkte, han tog det till brud, / därovan beslutades så.
4. Av nåd levde David, om nåden han sjöng, / han sjöng om Guds nådesförbund. / Utfattig men salig, fastän han var kung, / det var han av nåd var sekund.
5. Av nåd levde Paulus, om nåden han skrev, / välsignat om arvet vi fått. / Det kan du ju läsa i alla hans brev / - vad nåd om du saken förstått!
6. Ty nåden är given åt alla som nåd, / har du tagit till dej din del? / För blodröda synder vet Herren själv råd, / o kom då, och allt skall bli väl!
7. Om än du har syndat i stort som i smått, / i tankar, i ord och i verk, / så har dock vår broder alltsammans gjort gott / och just i ditt ställe, det märk!
8. Och den till mej kommer jag kastar ej ut, / så säger din Frälsare kär. / Låt nu din försummelse raskt få ett slut, / sök Herren, ty Herren är här!
Text: Fritz Mogren 1895 (35 år)

131 BÖRJA I UNGA ÅR / vandra i Jesu spår. / Bed att han leder dej / när vägen delar sej. / Fortsätt i alla år / vandra i Jesu spår. / Låt honom leda dej / hem, hem till sej.

132 DET FINNS ETT HJÄRTA SOM FÖR DEJ ÖMMAR, / du som är fånge i syndens band. / Det finns ett öga som ivrigt spanar / just efter barnet i fjärran land. / Ja, kom till Jesus, och du skall finna vad du behövertill salighet, / ty Jesus, Jesus, ja, bara Jesus / är nog för alla i evighet.
2. Det finns ett öra som ned sej böjer / och hör den arme som hjälp begär. / Det finns en tunga som talar ljuvligt / med den elände som sorgsen är. / Ja, kom till Jesus...
3. Det finns en källa för dej som törstar, / för dej som hungrar det finns ett bröd. / Det finns en fristad så trygg och säker / för dej som jagas av synd och död. / Ja, kom till Jesus...
4. Är nu här något som du behöver, / så käre, skynda, vem än du är / till Gud, som alltid och allestädes / har haft och ännu dej håller kär. / Ja, kom till Jesus...
Text: Joel Blomqvist 1878 (38 år) Musik: Börje Lillsjö

133 DU KAN INTE TRO, ja, men käre, så hör: / Gud har ju sej själv inte skonat! / Kom hit, kom till korset, se Lammet som dör, / dess blod har med Gud oss försonat / och borttagit mänskornas synder.
2. Så sök då allenast hos Kristus din ro, / ty där är du trygg för all fara. / Bli liten, bli barn, på din Frälsare tro, / bli en bland de syndares skara / som endast vill tacka och lova.
Text: C O Rosenius (?) 1853 (37 år) Musik: O Ahnfelt ("Var är du, var är du"), alt. nykomponerad 1992 (?)

134 DU NEDERSLAGNA SJÄL, / som hungrar efter tröst, / märk dock de orden väl, / att du är återlöst! / Om du det bara fatta vill / och sätta hjärtats tro därtill, //: ja, som ett barn på Jesus tro, / så skall du finna ro ://
2. Märk, allt som leder dig / försoningen förbi / är satans villostig, / förnufts bedrägeri. //: Gå ej till råds med kött och blod, / men tro att Jesus är dig god. //: Låt inte otron hindra då, / nåd kan du genast få! ://
3. Så driv misströstan bort / och fatta tillförsikt! / Den glädjen blir så kort / som grundar sig på plikt, / men som den störste syndare / sig köpt och återvunnen se, //: det är den ordning Jesus vill / att du dig håller till ://
Text: Lars Thorstensson Nyberg 1743 (23 år), bearb. A.H. 2007 Musik: Folkmelodi

135 HAR DU MOD ATT FÖLJA JESUS, / vad det än kan kosta dej? / Har du mod när världen hånar / och till motstånd reser sej?
2. Har du mod att bli en kristen / och ta steget riktigt ut? / Har du inte mod att börja, / o hur går det då till slut?

3. Inte kan den staden döljas / som är uppbyggd på ett berg. / Inte kan den tro det heller, / varav livet fått sin färg.
4. Om din Frälsare har blivit / för ditt hjärta riktigt stor, / se, då måste du bekänna / inför världen vad du tror!
5. Världens ogunst eller bifall / gäller sedan inte mer. / Kristi ära blir det enda / som du ser.
6. Pröva dej, det gäller livet, / den som ej är med är mot. / Har du hittills motstått Herren, /böj dej nu vid korsets fot!
7. Bed om frälsning, bed om rening / genom Jesu Kristi blod. / Bed om kraft att följa honom, / bed om heligt hjältemod.
8. O, besinna vad det kostar, / överväg din sak i tid: / korset först och kronan sedan, / strid - och sedan evig frid.
Text: Lina Sandell 1858 (26 år) ngt bearb. Musik: Okänd

136 HÖR, ANDEN OCH BRUDEN SÄGER KOM, / och den som hör det säger kom, / dej törstige vi bjuder, kom / och drick till evigt liv.
Text: A L Skoog Musik: A L Skoog

137 INGEN ÄR FÖR LITEN, / ingen är för stor / för att följa Jesus, Frälsaren på vår jord. / Jesus älskar alla, säger Herrens ord, / ingen är för liten, ingen är för stor.

138 JESUS OSS FRÄLSAT, vår sak han gjort klar. / Så lyder frälsningens bud. / Allt på sitt kors han ju fullbordat har / och oss försonat med Gud.
2. Mänskor vid korset likväl skiljes åt, / tungt är att skåda därpå: / rövarn till höger går himmelens stråt, / rövarn till vänster ej så.
3. Talet om korset är dårskap för dem / vilka förtappade blir. / Men för var själ som till Gud vill gå hem / korset Guds kraft skall förbli.
4. Tänk att det gäller ditt ve eller väl, / fröjd eller eviga kval! / Tro blott på Jesus, han frälsat din själ, / för dig till himmelens sal.
Text: Gustaf Wilhelm Pass (1877-1919) Musik: Folkmelodi

139 KOM NU ALLA, ljuder ordet / från den gode Herdens mun. / Kom nu alla till den fria, / till den öppna Sions brunn! / Här är vila för den trötte, / läkedom för varje sår, / även mitt i jordens vinter / försmak av en himmelsk vår.
2. Ljuvliga och glada budskap, / du Guds evangelium, / kalla, samla alla, alla / från de skilda jordens rum: / vinnaren på livets höjder, / fången i sin dystra cell, / barnet i den ljusa morgon, / åldringen i livets kväll!
3. "Under solen", säger Skriften, / är dock allt fåfänglighet", / inget band som inte brister, / hur vi än må knyta det, / ingen blomma som ej fäller / sina blad för höstens vind, / ingen ros som inte vissnar / på den glada ungmöns kind.
4. Må vi därför lyfta blicken, / lyfta våra huvun opp, / se med tillförsikt mot målet / för vårt säkra framtidshopp! / Där är glädjen evigt hemma, / då ju Jesus själv är där. / Men hans armar, se, de når oss / redan nu på jorden här.
5. Ja, de når oss, dessa armar, / dag från dag och år från år. / Efter dej och mej de utsträcks / där vår väg i djupet går. / Och de sluter sej så gärna / med osäglig trofasthet / omkring den som här på jorden / ingen annan tillflykt vet.
6. Hur de faller, livets lotter, / och vadhelst oss trycker än, / må vi dock till honom komma / varje dag på nytt igen! / Må vi vila vid hans löfte: / "kom, så ska jag ge er ro!" / tills vi hemma i Guds gårdar / snart för evig tid får bo.
Text: Lina Sandell

140 KOM TILL JESUS IDAG! / Så är Faderns behag, / se han väntar, han väntar på dej! / Du får tro dina synder förlåtna idag, / ja, all salighet skänks nu åt dej. / I sin blodiga skrud / Jesus led för sin brud, / hör, ja hör hur han sänder oss bud! / Kom till Jesus idag, / så är Faderns behag, / se han väntar, han väntar på dej!
2. Med förhärligad kropp / Segerhjälten stod opp / ut ur graven - Guds amen det var. / Han har fött oss på nytt till ett levande hopp, / ty i döden vår borgen han var. / Säg nu synden farväl, / var ej mera dess träl, / nu då Jesus har frälsat din själ! / Kom till Jesus idag...
3. Det är allvar och sant: / Kristi blod är en pant / på att lösen från synden är gjord. / Ej åt Gud kan du ge ens den ringaste slant, / men du bjuds nu till Frälsarens bord. / Sin lekamen, sitt blod, / nådens mäktiga flod, / han oss bjuder, barmhärtig och god. / Kom till Jesus idag...
Text: August Sjödin 1857 (25 år), Fredrik Engelke 1875 (28 år), ngt bearb A.H. 2008 Musik: Anders Andersson

141 MISSTRÖSTA EJ, MIN SJÄL! Gud gärna sej förbarmar. / Kom fram och kasta dej i Guds, din Faders, armar! / Han har dej hjärtligt kär, hans famn dej öppen står / och i hans ömma vård som barn du vila får.
2. Fastän din syndaskuld allt upp till himlen räcker, / hans nåd dock högre går än himlens valv sej sträcker. / Fast syndabördan dej till avgrund trycker ner, / hans hand dock hjälpa kan och säker räddning ger.
3. Om han ej hade lust att våra själar frälsa, / att döda skänka liv, åt sjuklingar sin hälsa, / om han sitt nöje fann i syndarns dom och död, / och inte gärna ville hjälpa dem ur nöd,
4. månn´ han då givit ut det käraste han ägde, / en skänk som himmelen och jorden övervägde, / sin Son, sin ende Son, att dö för syndare / och därmed lösa oss från avgrundskval och ve?
5. Nej, då han gav sin Son, vad skall han mera giva, / att mänskor må ur nöd och dödsdom frälsta bliva? / Kan du väl ändå tro att han ej vill dej väl? / Vad kan han göra mer än han dej gjort, o själ?
6. Den tyngd som trycker dej, den sorg, ditt hjärta plågar, / den längtan efter nåd som i ditt inre lågar, / o låt den föra dej idag till korsets fot, / hos Jesus finner du för allt elände bot.
7. O om vi bara rätt vår Gud, vår Jesus kände, / och såg hur kärleksfullt han ser till vårt elände! / O om vi bara rätt på honom kunde tro! / Han säger: "Kom till mej, så vill jag ge dej ro."
Text: Peter Lorents Sellergren, bearb. A.H. 2008 Musik: Folkmelodi

142 NÅDEN, NÅDEN, DEN ÄR FRI, / alla vill den bjuda, kalla. / Vem som helst kan salig bli, / nåden räcker till för alla. / Märk blott, att vid nådatronen / är ej fråga om personen.
2. Alla inför Herren är / syndare och alla lika, / ingen som rättfärdig är, / ingen som ej givit vika / för begärelsen som dragit / och i hjärtat rötter slagit.
3. Den som här fått namn av lärd, / mycket verkat, tänkt och skrivit, / och den som i denna värld / dömd från liv och ära blivit, / måste båda, märk det ena, / frälsas av Guds nåd allena.
4. Den som mer än tjugo år / under Moses aga suttit / och mång´ bitter bättringstår / uppå magra kinder gjutit, / måste i sin otro lida. / Rövarn frälsas vid hans sida.
5. Egen änglaärbarhet, / som för syndens utbrott fasat, / och den största gudlöshet, / som i synden hejdlöst rasat, / måste för att frälsning vinna / samma nåd hos Jesus finna.
6. Den som sökt på alla vis / fri från syndens välde bliva, / känt de hårda samvetsris / som ej hjärtat frid kan giva, / måste sen han tröttnat löpa / nåd som nåd för intet köpa.
7. Den som här med verk och ord / sig på Herrens barn försyndat, / liksom den som Kristi hjord / jämt till hjälp och bistånd skyndat, / måste inför Herren ligga / och om samma nåd blott tigga.
8. Den som ser sin fattigdom / och är över synden vaken, / men vill se sig mera tom, / mera fattig, arm och naken, / förrän nåden tro han vågar / - o hur fåfängt han sig plågar!
9. Ingen självförsakelse, / ingen smälek, ingen ära, / inget eget arbete, / vad slags namn det månde bära, / kan förvärva själen prydnad. / Det kan endast Sonens lydnad.
10. Salig den som då går fram / och på nåden dristigt vågar / och som endast med Guds Lamm / sig i denna sak befrågar. / Ty det är för alla skrivet / att den Sonen har, har livet.
Text: Lars Thorstensson Nyber 1748 (28 år), bearb. 1860, 1985

143 NÄR HERREN KALLAR, o lyssna då! / Förhärda inte ditt hjärta! / En evig salighet kan du få / men ock en ofattbar smärta. / Om du föraktar en sådan vän, / kanhända kommer han ej igen.
2. Har du ej stannat, så gör ditt val: / det gäller livet och döden. / Till livet leder en väg så smal, / den breda leder till döden. / Har du ej valt, o så gör det nu! / Var du skall hamna, det avgör du.
3. När Herren kallar, då vill du ej, / det är just detta som felat; / i hjärtats inre du svarat nej, / hur gärna Herren än velat. / Du kan bedröva Guds Ande så / att han dig lämnar och - du får gå.
4. När Herren tiger, då går det så, / att du ej mera kan väckas. / Så hör i dag, du, och passa på, / då Herrens armar utsträckas! / Om du dig dömer och lyder råd,visst blir du salig av idel nåd.
5. Så lyd hans maning och hulda råd, / det blir ju en gång det sista! / Bortkasta inte Guds dyra nåd, / det är för mycket att mista. / Om du blir borta omkommer du, / men allt kan hjälpas ännu, ännu.
Text: Anders Nilsson

144 O, JUBLA, MITT HJÄRTA! Se, Herren har sagt / att nåden för alla är fri, / och till sina löften han eden har lagt, / att tvivel må omöjligt bli.
2. Han Sonen har givit åt världen - och då / han gett honom också åt mej. / För jag är ju en utav världen också, / ja, så är det även med dej.
3. Så kom även du som nu suckande går / och ser på din skuld och din brist. / Se, här finns en salva för svidande sår, / en salva som helar förvisst.
4. Men kan du ej tro för ditt eländes skull, / förblir dock din Frälsare sann. / Din otro ej vräker Guds löften omkull, / de står lika säkert som han.
Text: Okänd Musik: Tom Bergman

145 OM DU ÄR USEL OCH DÖD OCH KALL, / så är du friköpt i alla fall. / Din synd i blodet avtvagen är, / om ock du ännu på bördan bär. / Till barn du valdes av evighet, / Guds barn du är, o glöm ej det / - Guds kära barn om du kommit när´, / men sorgebarn om du borta är.'
2. Frivilligt Jesus i döden gick / och syndens lön han uppbära fick. / Vad han har lidit, det slipper du, / och testamentet har kraft ännu. / Så kom då dristigt till honom fram, / han är ditt eget offerlamm. / För dina synder han lidit nog / - det var väl ändå för dej han dog?
3. Och kan du sjunga, så lova Gud / att du får vara en Kristi brud. / För dej är ingen fördömelse, / men om du inte kan grunden se, / så bli dock stilla, ty Herren ser / dej i sin Son - vad vill du mer? / Se, har du Sonen, då har du allt / om hjärtat också känns dött och kallt.
4. Gud väger aldrig din arma tro; / en bättre grund finns för frid och ro: / den grund som lades i Jesu blod / då han så huld och så hjärtegod / tog på sej hela vår syndamängd / och blev bland rövare upphängd. / Se, denna grund, det var ej din tro. / Men tror du det får du samvetsro.
Text: Anders Nilsson Musik: Okänd

146 OM VI INTE TAR VARA på den frälsning Gud oss gett, / när han utgav sin ende käre Son, / om vi motstår hans kallelse som om vi inte sett / någon nöd vi behövde frälsas från, //: om vi inte tar vara på den frälsning Gud oss gett, / hur ska vi då komma undan? ://
2. Därför bör vi så mycket mer ta till oss vad vi hört, / så att vi inte går förlorade. / Satans välde och makt har Jesus med sin död förstört, / med sitt liv han Guds lag fullbordade. //: Om vi inte tar vara på den frälsning Gud oss gett, / hur ska vi då komma undan? ://
Text: Hebr. 2, A.H. 1990

147 TID FÖR ALLT SOM TJUSAR SINNET / och som söver själ och håg, / tid att lyda världens furste, / som behärskar hög och låg. / Tid att leka bort sin ungdom / med ett hjärta utan frid, / men för honom, Herren Jesus, / ingen tid, nej, ingen tid!
2. Tid att för en jordisk vinning / sträva både dag och natt, / tid att jaga efter skuggor, / fast man aldrig får dem fatt. / Ingen tid att sitta stilla / lyssnande invid hans fot, / för att i sitt arma hjärta / låta ordets säd slå rot.
3. Ingen tid - och vad är tiden / mot en ändlös evighet, / då ej tid mer ges att söka / en förlorad salighet! //: Ingen tid - o själ, besinna / vad det ordet innebär! / Skynda dig att söka Herren,medan tid det ännu är ://
Text: Anna Ölander Musik: Göran Stenlund

148 TY SÅ ÄLSKADE GUD HELA VÄRLDEN / att han utgav sin enfödde Son, / så att var och en som på honom tror / inte ska förgås / utan ha ett evigt liv.
Text: Jesus (Joh. 3:16) Musik: Tomas Hagenfors

149 UNDERBAR KÄRLEK SÅ STOR, / säg det ännu en gång! / Underbar kärlek så stor, / ämnet för änglars sång! / Gud på oss människor tänkte, / enfödde Sonen oss skänkte. / Himlen till jorden sig sänkte. / O, vilken kärlek så stor! / Underbar, underbar, underbar, / underbar kärlek så stor!
2. Underbar kärlek så stor! / Fastän du fjärran är / - underbar kärlek så stor - / Gud har dig alltid kär! / Kom till den levande källa / som ifrån korset syns välla, / den kan din själ tillfredsställa. / O, vilken kärlek så stor! / Underbar...
3. Underbar kärlek så stor! / En gång i himlens höjd / - underbar kärlek så stor - / väntar dig evig fröjd. / Frälsad från frestelsens snaror, / höjd över jordlivets faror, / får du bland jublande skaror / prisa Guds kärlek så stor. / Underbar...
Text: J M Driver 1892 (34 år), övers. 1899, bearb.Musik: J M Driver 1892

150 VAD ÄN DEJ MÖTER, KÄRE VÄN, / här på din vandringsstig, / o säg det då till Frälsaren, / nog vill han hjälpa dej. / Och det skall ske att vem som helst / som Herrens nåd begär, / skall från all synd och nöd bli frälst / och vara där han är.
2. Om du av vänner misskänd är, / om världen hånfullt ler, / din Frälsare är likväl här / och lyssnar när du ber. / Och det skall ske...
3. Och har du varit barn en tid / åt Gud i himmelen / men nu förlorat Jesu frid, / o kom, kom hem igen! / Och det skall ske...
4. Om du har synd och brott i mängd, / om du är hård och kall, / om nådens dörr ock synes stängd, / så bed i alla fall. / Och det skall ske...
5. Och om du ej kan bedja så / förträffligt som du vill, / så kan du bedja barnsligt då, / din Fader lyssnar till. / Och det skall ske...
Text: C Lundgren 1881 (45 år, "Lundgren med lådan" och med25-öressånghäftet Nöd & Nåd), ngt bearb. Musik: Ur Hemlandstoner 1884

151 VILL DU MED TILL HIMMELEN, TILL FRIDENS HEM? / Vill du med till fridens stad, Jerusalem? / Vill du med till bröllop, så gör lampan klar! / Ve dej om du ingen olja i den har!
2. Minns: din frälsning, den har kostat Jesu blod. / Därför vakna upp och strid med heligt mod! / Du är köpt för dyrt att vara världens vän, / nåden är för dyrbar att försummas än.
3. Mången stridsman gick i början ut så glad, / men kom ändå aldrig fram till himlens stad. / Lampan slocknade och hjärtat blev så kallt, / eftersom man inte ville offra allt.
4. Kristi stridsman finner ingen vila här, / men får kämpa för att vinna kronan där. / Kristus har gått först, och vi följer i hans spår, / även om vi hat och hån i världen får.
5. Hemma får vi vila, det vårt fältrop är, / hemma får vi vila efter allt besvär. / Därför är vi glada under all vår strid, / snart så är vi hemma i en evig frid.
Text: Peter Haerem? 1840-1878

152 VÄND OM, VÄND OM TILL HERREN, o kom tillbaka, du / som går för Jesu räkning som sorgebarn ännu! / Om du blott kunde ana att Gud har dej så kär, / då kom du under tårar, då kom du som du är.
2. Idag dej Jesus kallar, det är så hjärtligt ment! / Gör upp din sak med honom förrän det blir försent. / Idag, idag för intet, för intet allt han ger, / imorgon kan du vara där ingen tid är mer.
3. Det är till Faderns smärta du irrar så omkring, / är det för dej detsamma och gör det ingenting? / Gud kan dej aldrig glömma, hans hjärta blir ej kallt. / Du har ej kostat mycket, nej, du har kostat allt.
4. Han kallar inte alltid, din tid är inte lång. / Idag, idag du kallas för kanske sista gång. / Du kan få dö i synden, få syndens lön och dom, / men ännu ropar Jesus så milt, så ömt: "Vänd om!"
Text: Anders Nilsson 1883 (34 år) Musik: Folkmelodi ("Ett stilla barnahjärta")

153 I LAMMETS BLOD, DET UNDERBARA BLOD / som gav mej liv då jag vid korset stod, / där fann jag tröst i all min sorg och nöd, / min trygga grund i både liv och död.
2. Då jag fick se att jag förlorad var, / en fattig själ som ingen utväg har, / då fick jag se det blod som för mej rann / och läkedom för själens smärta fann.
3. Då lades i min mun den nya sång / som följer mej på vandringen så lång, / en sång om honom som har löst sin brud / och öppnat vägen för oss hem till Gud.
4. Och när min synd blir mäktig i mej än, / jag flyr till nådastolen strax igen, / för har jag daglig synd och hemlig brist / så gäller blodet mer, det gör det visst.
5. Och går det smått, ja, stundom rent på tvärs, / jag nynnar ändå på min kära vers / om Lammets blod och om hans djupa sår. / Med denna sång jag genom döden går.
Text: Jens Marius Giverholt 1874 (26 år), A.H. 2008 Musik: Folkmelodi

154 JAG IRRADE LÄNGE ÄN HIT OCH ÄN DIT / och sökte en väg till Guds himmel, / och sökte väl stundom med allvar och flit / i människomeningars vimmel. / Jag sökte dock inte i ordet, och se, / hur kunde jag då finna bot för mitt ve, / hur kunde jag då finna vägen?
2. Min redliga bättring, min tro och mitt hopp, /min ånger, min bön och min lydnad, / se där vilka trappsteg jag timrade opp, / se där var jag sökte min prydnad! / Men aldrig den lydnaden provet dock höll / och sten efter sten från den byggnaden föll, / den blev ingen brygga till himlen.
3. Och under allt detta stod Jesus så huld / och ropade till mig så trägen: / "Se, jag har betalt din omätliga skuld, / jag ensam, jag ensam är vägen! / Jag, jag har förvärvat och återlöst dej, / säg, vill du ej låta dej nöja med mej, / den nya, den levande vägen?"
4. Den vägen mej syntes i början för lätt, / som många den ännu vill kalla. / Men när man försökt alla övriga sätt / och kommit till korta på alla, / då måste man slutligen finna sej i / att endast i Jesus ha frälsning och frid / och blott genom honom bli salig.
Text: Lina Sandell 1863 (31 år), ngt bearb. Musik: Göran Stenlund

155 JAG TÄNKTE DÅ JAG LEVDE I VÄRLDEN UTAN GUD, / att skulle jag bli kristen, tog all min glädje slut. / Men mera fel, det hade jag aldrig någonsin, //: nu är jag glad som aldrig förr, för nu är Jesus min ://
2. Jag hörde röster säga: du är ju än för ung, / och skulle du bli kristen, blir dagen grå och tung. / Men sedan Jesus gjorde mej helt och fullt till sin, //: är livet rikt som aldrig förr, för nu är Jesus min ://
3. Jag tänkte att jag aldrig mer vänner kunde få, / när jag med bönefolket på möten skulle gå. / Men var jag än nu reser i världen ut och in //: jag finner vänner fler än förr, för nu är Jesus min ://
4. Jag hörde Satan säga när Gud blev mej för stark: / Din hycklare, du är ju så ond och genomfalsk. / Men falskare än Satan är aldrig någonting, //: jag avskyr honom mer än förr, för nu är Jesus min ://
5. Nog får jag ofta märka att Satans hat är stort, / men aldrig gör han ogjort vad Herren Jesus gjort. / Och stör han mej, jag säger: "I Jesu namn, försvinn!" //: Som aldrig förr han måste fly, för nu är Jesus min ://
6. Ja, det är stort att leva med denna hjärtesång, / och livets väg, den smala, ska aldrig bli för trång. / En dag så är jag framme och går i himlen in, //: då sjunger jag som aldrig förr: Tack Jesus, du är min! ://
Text: Matias Orheim 1905 (23 år), övers. A.H. 1991, 2008

156 DET ÄR FULLBORDAT! Allt är nu väl, / Kristus är lagens ände. / Han köpte fri var människosjäl / när han på korset hängde. / Det lagen kräver har den ju fått, / straffet för synden har vi utstått / i honom som med offret ingått / i själva helgedomen.
2. Kristus bar fram ett offer åt Gud, / det borttog världens synder. / Brudgummen gav sitt liv för sin brud, / tänk vilket nådesunder! / Är du ej frigjord, han gör dej fri, / barn, tänk så lycklig du kunde bli / som nu är fånge i slaveri, / kände du blott Guds gåva!
3. Gud vill ej mera komma ihåg / synder och uselheter. / Alltsammans på din Frälsare låg, / världens orenligheter. / Glöm dina synder, sorger och nöd, / ty just för synden Kristus är död. / Ät nu av detta levande bröd, / och du skall evigt leva.
4. Vem vill för synd nu anklaga dej? / Synden kan ej fördöma, / Kristus tog hela bördan på sej, / det bör du aldrig glömma. / Håll dej hos honom, så når du fram, / och du ska aldrig komma på skam. / Lov, pris och tack, du slaktade Lamm! / Hjälp oss att seger vinna!
Text: Anders Nilsson 1900? (51 år), bearb. 1984, 2008 Musik: Folkmelodi ("Anders han var en hurtiger dräng") alt. S T Hugosson 1982

157 EJ SILVER, EJ GULD har förvärvat mej frälsning, / ej jordiska skatter har friköpt min själ. / Nej, blodet på korset är priset jag kostat, / den enfödde Sonen gavs ut för mitt väl. / Friköpt jag är, men ej med silver, / återlöst, men ej med guld. / O vilket pris: med dyra blodet / han betalat all min skuld.
2. Ej silver, ej guld har mitt skuldbrev utplånat, / nej, därtill min skuld var för stor och för svår. / Men blodet på korset den kunde borttaga, / blott däri förlossning från synden jag får. / Friköpt jag är...
3. Ej silver, ej guld kunde då jag var fjärran / mej tillträde vinna till Gud och hans nåd. / Men blodet på korset det förde mig nära, / vad djup och vad höjd i den Eviges råd! / Friköpt jag är...
4. Ej silver, ej guld kan förskaffa mej ingång / till himlen, som synden mej utstängt ifrån. / I blodet på korset försoning dock vinnes / och hem kommer Faderns förlorade son. / Friköpt jag är..
Text: J M Gray 1900 (49 år), Anna Ölander 1908, bearb.Musik: D B Towner 1900

158 EN NÅDASTOL HERREN GUD OSS GIVIT, / som genom blodet oss vunnen är, / där Jesus Kristus försoning blivit / för världens synder, så ordet lär. / O sköna plats invid Jesu hjärta, / när synden trycker en sargad själ! / Dit får jag komma med all min smärta, / vid nådastolen blir allting väl.
2. Till nådastolen oss väg bereddes, / när tempelförlåten rämnade. / Den största nåden oss då beteddes, / ty frälsning gavs för var syndare. / O sköna plats...
3. Var dag och stund, då du hjälp behöver, / till nådastolen frimodigt gå. / Ty se, om synden än flödar över, / så flödar nåden långt mer ändå.O sköna plats...
4. Om du är blind, lik en Bartimeus, / och lik en Tomas som ej kan tro, / om du har synder som en Sackeus / - vid nådastolen du finner ro. / O sköna plats...
5. Vid nådastolen, där får jag vila, / när trött min ande här känner sig. / Till nådastolen, dit får jag ila / med all den nöd, som här trycker mig. / O sköna plats...
Text: J P Hansson (?) 1891 (26 år) Musik: ur SMF:s sångbok 1894

159 HAN HAR KASTAT ALLA MINA SYNDER BAK SIN RYGG. / Han ser dem aldrig mer, / han ser dem aldrig mer. / Han har kastat alla mina synder bak sin rygg. / Han ser dem aldrig mer.
2. Såsom öster är från väster är de långt från mej, / är de långt från mej, / är de långt från mej. / Såsom öster är från väster är de långt från mej. / Han ser dem aldrig mer.

160 JAG VILLE GÄRNA ÄGA EN TRO SÅ STARK OCH STOR, / en tro som kunde synas i gärning och i ord. / Men när mitt verk går sönder och tron känns ogripbar, / då är den stark, för då har jag bara Jesus kvar!
2. Jag ville gärna känna en djup och stilla frid, / jag ville gärna vila från möda, storm och strid. / Men får jag mer bekymmer än själv jag klarar av, / då har jag ändå Jesus och friden han mej gav.
3. Jag ville gärna äga en kärlek varm och stor / att värma någon frusen syster eller bror. / Men när min kärlek kallnar i världens vassa vind, / då har jag ändå Jesus, hans kärlek, den är min.
4. Jag ville gärna leva ett liv som liknar hans, / jag ville gärna lysa med något av dess glans. / Men om jag döms av lagen, så säger jag ifrån: / Mitt liv, det är i Jesus, den levande Guds Son!
5. Ja, Jesus, låt mej alltid få ha mitt liv i dej! / Ditt liv, din tro, din kärlek, du gav det allt för mej! / Mitt eget hjärtas mörker jag ser i Ordets sken, / men genom det du gjorde är jag fullkomligt ren!
Text: Jesper Krogedal 1948 (37 år)

161 O, NÄR JAG SADE: / "Jag vill bekänna / min synd för Herren", / förlät han mej / allt vad jag brutit. / Hur skall jag, Herre, / nu kunna tacka / och lova dig?
2. O Herre, Herre, / det är för mycket, / jag kan ej fatta / en sådan nåd! / Men lär mej prisa / i salig glädje / din underbara / och stora nåd!
3. O Herre, Herre, / det är för mycket: / en hemlös främling / får barnarätt, / en dödsdömd brottsling / får full benådning! / Säg är det, Herre, / väl mänskosätt?
4. Nej, inte mänskor, / blott du, o Herre, / barmhärtig, nådig, / kan handla så. / Det är för mycket, / det är för mycket, / men sant, o Herre, / det är ändå!
Text: Lina Sandell Musik: J Blomqvist

162 SALIG FÖR INTET, frälst utav nåd / enligt Guds fasta evighetsråd / - utan förskyllan fick syndare / nåd och förlåtelse. / Äran, äran den ska Jesus ha / här på jorden och i himlarna. / Han har borttagit alla synderna. / Amen, halleluja!
2. Världen är frälsad från evig nöd, / köpt och förlossad i Jesu död. / Fängelset fångats, fången är fri. / Lammet lovsjunger vi. / Äran, äran...
3. Tack då, min Jesus, brudgum så kär, / att du har friköpt mej som jag är. / Syndig och oren är jag i mej, / helig och ren i dej. / Äran, äran...
*4. Amen i himlen, amen på jord, / amen så säger Gud i sitt ord, / amen i mänskors hjärtan också, / amen, det är ju så! / Äran, äran...
Text: Fredrik Engelke 1875 (28 år) Musik: G F Root 1870

163 SOM EN HÄRLIG GUDOMSKÄLLA, / rik och mäktig, djup och stor, / är den kärlek, nåd och sanning / som i Jesu hjärta bor. / Han har öppnat pärleporten, / så att jag kan komma in. / Genom blodet har han frälst mig / och bevarat mig som sin.
2. En gång som en jagad duva, / som en sårad hjort jag var, / men ett djupt förkrossat hjärta / Jesus ej förskjutit har. / Han har öppnat pärleporten...
3. Under över alla under! / Allt förlät han mej en gång. / Om hans underbara godhet / glad jag sjunger nu min sång. / Han har öppnat...
4. När en gång i livets morgon / till den gyllne port jag når, / då för Jesu stora kärlek / ock för mej den öppen står. / Han har öppnat...
Text: F Bloom 1917 (50 år) Musik: A Dulin före 1917

164 SÅ FINNS DET NU INGEN FÖRDÖMELSE / för dem som är i Kristus Jesus. / Så finns det nu ingen fördömelse / för dem som är i Jesus Krist. //: Ty livets Andes lag har i Kristus gjort mej fri / från syndens och dödens lag :// Så finns det nu ingen fördömelse / för dem som är i Kristus Jesus. / Så finnes nu ingen fördömelse / för dem som är i Jesus Krist.
Text: Rom. 8:1-2 Musik: Eva Cronsioe

165 HITINTILLS HERREN HAR HJÄLPT MEJ SÅ VÄL, / intill idag, till idag, / faderligt sörjt för min kropp och min själ / intill i dag, till idag. / Fast jag har syndat i stort och i smått, / jag dock från honom mottagit allt gott. / Han på min sida i kärlek har stått / intill idag, till idag.
2. Själv är jag intet, men Kristus mitt allt / intill idag, till idag! / Han på min räkning har skrivit: "betalt" / intill idag, till idag. / Kristus som korsfäst är allt vad jag vet / både till frälsning och rättfärdighet, /helgelse, visdom - ja, Gud ser blott det / intill idag, till idag.
3. Herren jag tackar, som god är mot mej / intill idag, till idag, / god mot oss alla, men särskilt mot mej / intill idag, till idag. / Aldrig du ännu på mej blivit trött, / bara jag nu kunde tacka dej rätt! / Du är mej nådig, ja, det har jag sett / intill idag, till idag.
4. Gud, du min del och min salighet är / intill idag, till idag. / Hjälp mej att älska och lyda dej här / dag ifrån dag, ja, idag! / Viljan och kraften av dej har jag fått / att dö från synden och glatt göra gott, / men i utövningen gick det så smått / intill idag, till idag.
5. Snart från all möda till vila jag går, / tänk vilken dag, vilken dag! / Snart inför tronen med krona jag står, / tänk, vilken dag, vilken dag! / Snart inga tårar skall väta min kind, / suckar och oro ej kommer dit in, / snart jag för evigt ser Frälsaren min. / Tänk vilken dag, vilken dag!
Text: Anders Olsen 1870 (22 år), Anders Nilsson 1883 (34 år), A.H. 2008 Musik: Folkmelodi

166 INTE ALLA DAGAR ÄR LIKA, / alla ej på glädje är rika, / inte varje dag njuter själen samma ro, / men varje dag jag får på Jesus tro. //: Halleluja, halleluja, / men varje dag jag får på Jesus tro! ://
2. Inte alla dagar är lätta, / många mej på prov brukar sätta. / Inte varje dag är mitt hjärta fullt av frid, / men Herrens nåd är ny i all min tid. //: Halleluja, halleluja, / men Herrens nåd är ny i all min tid ://
3. Inte alla dagar är klara, / ofta jag i dimma får vara. / Inte varje dag kan jag Herrens väg förstå, / men varje dag vill Jesus med mej gå. //: Halleluja, halleluja, / men varje dag vill Jesus med mej gå ://
4. Ingen dag jag nåden är värdig, / varje dag i Jesus rättfärdig. / Skulle någon dag verka särskilt tung och grå, / den för mej närmare mitt hem ändå! //: Halleluja, halleluja, den för mej närmare mitt hem ändå ://
Text: Sigvard Engeset, övers. A.H. 1998

167 MITT HOPP ÄR BYGGT I EVIGHET / på Herren, vår rättfärdighet. / Ej något eget bär jag fram / men litar helt på Jesu namn. / På klippan Kristus står mitt hus, / han är mitt fäste och mitt ljus, / allt annat flyr i stormens brus.
2. När jag är trött och i beråd / jag finner vila i hans nåd. / När stormen yr kring strand och skär / har jag mitt säkra fäste där. / På klippan Kristus står mitt hus...
3. Hans löftesord, hans blodsförbund, / det bär mej till min sista stund. / När varje jordiskt hopp förgår / är han mitt hopp, och han består. / På klippan Kristus står mitt hus...
4. När jag hör domsbasunens ljud, / låt mej bli funnen i dej, Gud, / stå klädd i din rättfärdighet, / få prisa dej i evighet. / På klippan Kristus står mitt hus...
Text: E Mote, övers. A.H. 2003 Musik: Amerikansk

168 NÄR HERREN ÄR MIN HERDE, / vad kan mig fattas då? / Allt, allt vad jag behöver / jag skall av honom få. / På ordets ängar gröna / han föder sina lamm, / till livets friska källor / han själv dem leder fram.
2. Och om från hjorden villas / ett litet får, han ej / det lämnar kvar i öknen, / ett rov för ulven, nej, / han kärleksfullt det söker, / den trogne Frälsaren, / och trofast återför det / på vägen hem igen.
3. Och skulle jag än vandra / i dödens mörka dal, / jag räds ej, han är nära / som lindrar alla kval! / Visst är den hemsk och dyster, / den mörka Jordans flod, / men Jesus för mej över, / han ger mig hopp och mod.
4. Så sjunger jag av hjärtat: / min herde Herren är. / Med fröjd jag honom följer / den väg som hemåt bär. / Blott nåd, ja idel godhet / ska alltid följa mej, / och jag till sist för evigt / får bo, min Gud, hos dej!
Text: Psalt. 23 av David, bearb. av okänd Melodi: Uno Mitts

169 //: OM ÄN BERGEN VIKER BORT och höjderna vacklar, / skall min nåd inte vika ifrån dej ://och mitt fridsförbund ska inte vackla / och mitt fridsförbund ska inte vackla, / säger Herren, säger Herren, / säger Herren, din förbarmare.
Text: Jesaja 54:10 Musik: Göte Strandsjö

170 //: SÅ SKALL GUDS FRID som övergår allt förstånd :// så ska Guds frid som övergår allt förstånd / bevara era hjärtan / och alla era tankar / i Kristus Jesus.
Text: Paulus (Fil. 4:7) Musik: Lennart Franklin

171 HAR JAG DEJ, O JESUS, vad kan jag då önska mer? / Inget kan mej fattas när du nåd och frid mej ger! / Skulle jag då gå och sörja?
2. Allt är gott, vad än du gör, fast köttet svider än / - köttet måste ju på korset om och om igen. / Skulle jag då gå och sörja?
3. Världen kan ej skilja mej i längden från mitt hem. / Där mitt huvud Kristus är, dit följer varje lem. / Skulle jag då gå och sörja?
4. Visst blir vägen ofta mörk, men målet lyser klart. / Ordet säger till min tröst: "Din brudgum kommer snart." / Skulle jag då gå och sörja?
5. Den som har en sådan vän, ett sådant framtidshopp, / borde väl ta glada steg och lyfta blicken opp! / Skulle jag då gå och sörja?
Text: Lina Sandell Musik: Folkmelodi

172 HERRE KÄR, MIN TILLFLYKT, MITT FÖRSVAR, / tack att hitintills du hulpit har! / Tack att du densamme ännu är, / mig och mina bördor bär!
2. Tack för varje ros invid min stig! / Tack för varje tagg de bringat mig! / Tyngd och lättnad kom ifrån din hand, / du har vägt vartenda grand.
3. Tack att än med mig du håller ut, / att ej din barmhärtighet är slut! / Tack att även i den mörka stund / gäller nådens fridsförbund!
4. I mig själv har jag blott synd och brist, / fläck och skrynkla både först och sist, / men i dig en nåd som tusenfalt / överväger allt, ja, allt!
5. Bäst av alla du min nöd förstår, / gjuter balsam i de gömda sår. / Du, som led och frestad var som jag, / hjälpa kan på nödens dag.
6. Skymning faller sövande och tung. / Sömnens ande griper gammal, ung. / Håll mig vaken! Över nattlig hed / i din sannings ljus mig led.
7. Främlingslandet har ej verklig ro, / men du fyller mig med hopp och tro. / När för svårt det blir på ökenstig, / låt mig andas ut hos Dig!
8. Vad du ger och tar, mig fostra så / att min själ vid liv behållas må! / Och när silversnöret brister sist, / bär mig hem, o Jesus Krist!
Text: Karl Karlsson 1921 (39 år), bearb. A.H. 2008 Musik: J A Hultman

173 JAG ÄLSKAR DIG, JESUS, jag vet du är min, / och trots vad jag är i mig själv är jag din. / Du frälst mej från döden och hjälper ännu, / och ingen, nej ingen har älskat som du.
2. Av evighet, Jesus, du älskat mej först, / och se, av all kärlek din kärlek är störst. / Till döden på korset den sträcker sej ju / och ingen, nej ingen har älskat som du.
3. Och sist i det hem du av nåd mej berett, / vars härlighet än inget öga har sett, / skall lovsången ljuda långt bättre än nu, / att ingen, nej, ingen har älskat som du.
Text: W R Featherstone 1862, Lina Sandell-Berg 1896, bearb. Musik: A J Gordon 1872

174 LILLA FÅGEL GLAD, som gungar på din kvist, / säg vad du fått lära sen jag såg dig sist! / Du fått kläder, föda, mycket av din Far, / men du vet ej vad jag kostat har!
2. Jag har kostat Jesu Kristi dyra blod / och den myckna möda han för mej utstod. / Därför är jag alla stunder täck och ren, / ja, jag är Guds dyra ögonsten.
3. Lilla blomma, skön är skruden som du har, / inte Salomo en dräkt så härlig bar, / men den skönaste av alla blommor här / har ej sådan klädnad som jag bär.
4. Ty min skrud i Jesu blod rentvagen är, / och av Herrens härlighet den strålar här. / Ja, min skrud, den är Guds Sons rättfärdighet, / därmed är jag klädd i evighet.
5. Tänk så väl min Jesus har det ställt för mej! / Han av idel kärlek dragit mej till sej. / "Nu får Mefiboset sitta vid mitt bord", / så har han mej lovat i sitt ord.
6. Lammet, Lammet, det är värdigt äran ha / både här på jorden och i himlarna. / Tack, min käre Jesus för de djupa sår / som kungjort att Gud är Fader vår!
Text: Okänd författare, ur Engelkes sånger 1873, bearb. A.H. 2008Melodi: Okänd

175 LOV, PRIS SKE HERREN STOR! / Nu kan jag vara glader, / för Jesus är min bror, / hans Fader är min fader. / Jag därför ständigt hör / hans röst som nådens ljud. / Om någonting mig stör / jag talar om för Gud.
2. Du synd, mig plåga ej, / ty Jesus har mej renat. / Jag är ej din, o nej! / Gud mej med sej förenat. / Han klätt mej såsom sej / i himmelsk högtidsskrud. / Om du nu tränger mej, / jag talar om för Gud.
3. Fördöm mej inte, lag, / ty Kristus är din ände. / Rättfärdig är nu jag / i Sonen, som Gud sände. / Om du dej mera ter / med dina stränga bud / att av mej fordra mer, / jag talar om för Gud.
4. Du är så svår, o värld, / för mej att genomvandra, / din ondska, lögn och flärd / vill fresta, döma, klandra. / Jag är nu, som du ser, / en Jesu Kristi brud. / Om du nu träter mer / jag talar om för Gud.
5. Du satan, du är vred, / du dina nät har spunnit, / men fastän du är led / har Jesus helt mej vunnit. / På dina glitterverk / mej aldrig mera bjud, / och gör du det, så märk, / jag talar om för Gud.
6. Du är så vådlig, död, / du aktar ej personen, / dock har det ingen nöd: / mitt liv är ende Sonen. / Nu kan jag säga dig: / din udd han tagit ut! / Om du nu skrämmer mej, / jag talar om för Gud!
Text: Per Nordsletten 1891 (54 år), Göran Norsén, ngt bearb. Musik: Göran Norsén (Solskenssånger)

176 NU ÄR JAG NÖJD OCH GLADER, nu kan jag andas ut, / nu bor jag hos min Fader, min träldomstid är slut, / sen han mig lärde känna sitt eviga förbund / i ordet, den klippfasta grund.
2. Jag fordom gick och tänkte på bättring, bön och tro, / men det ej hjärtat skänkte hugsvalelse och ro. / Nu tänker jag på Jesus, hur ömt han älskar mej: / av kärlek han offrade sej.
3. Så har min Jesus älskat, och så han älskar än, / och som han hittills frälsat, så gör han omigen. / Hans blod mej ännu renar från varje syndafläck / och gör mig fullkomlig och täck.
4. Om hjärtat mej fördömer och köttet gör besvär, / den trösten jag ej glömmer att Gud dock större är, / att nåden väger mera än all min uselhet. / Och pris vare Lammet för det!
5. Nu Jesus hos mej bliver med nåd så rik och fri. / Hans nåd mej helt omgiver, jag vilar trygg däri. / Och nu jag slipper sörja, ty Herren sköter allt. / Åt honom min sak jag befallt.
6. Nu Satan fritt må rasa och världen hjälpa till. / Jag skall för dem ej fasa, det går som Herren vill. / Guds ord behåller segern, och alla segrar med, / som står i sin Frälsares led.
7. Så glad jag hemåt ilar i Jesu Kristi namn, / och snart jag salig vilar i fridens sälla hamn, / men under pilgrimsfärden så här på barnavis / jag sjunger min Frälsares pris.
Text: Nils Frykman 1881 (39 år), ngt bearb.Musik: Nils Frykman 1881

177 O SÄLLHET STOR som Herren ger, / re´n här på denna jord! / I kärlek han till barnen ser, / dem föder vid sitt bord. / Hans nåd är ny var dag och stund och evigt fast står hans förbund. / Halleluja, halleluja, halleluja, vår Gud!
2. Det är så gott att älska Gud / som oss har älskat först, / så gott att vara Kristi brud / och slippa evig törst. / När världens fröjd en ände tar / har han det bästa vinet kvar. / Halleluja, halleluja, halleluja, vår Gud!
3. Väl blir det mörker mången gång, / ej solen skiner jämt. / Väl får vi känna tidens tvång, / men ett är dock bestämt: / det blir ej mörkt i himmelen, / och resan, vad betyder den? / Halleluja, halleluja, halleluja, vår Gud!
4. Bekymra er då inte mer / för hem och dagligt bröd. / Det är det ord oss Herren ger, / han är vårt säkra stöd. / Han är oss alla dagar när, / han oss och våra bördor bär. / Halleluja, halleluja, halleluja, vår Gud!
5. Är det så saligt redan här / att vara Jesu vän, / hur skall det då ej bliva där / en gång i himmelen! / Där får vi fröjdas var minut, / vår salighet tar aldrig slut. / Halleluja, halleluja, halleluja, vår Gud!
Text: Nils Frykman 1877 (35 år), bearb.Musik: Ur Engelkes sånger 1871, alt. J O Lindberg

188 SJUNG EN LITEN SÅNG! / Det kan mången gång / alla dina bördor lätta. / Är du trög och kall, / sjung i alla fall! / Kort är tiden efter detta. / Se på Jesu kors, där hängde han för dej, / hur ska då hans kärlek kunna ändra sej? / Sjung en liten sång! / Det kan mången gång / alla dina bördor lätta.
2. Sjung på barnavis / Herrens lov och pris! / Änglar stämmer in i sången. / Inför Lammets tron / höjs nu samma ton. / Lammets sång är känd av mången. / Är han inte värd att evig ära ha, / som oss friköpt med sitt blod - halleluja! / Sjung på barnavis / Herrens lov och pris! / Änglar stämmer in i sången.
3. När jag tröttna vill, / skyndar Jesus till / för att mej och bördan bära. / Kommer jag i nöd / får jag hjälp och stöd, / ty min Jesus är mej nära. / Beder jag, så vet jag: Jesus hör min bön. / Lider jag med honom får jag kronan skön. / När jag tröttna vill / skyndar Jesus till / för att mej och bördan bära.
4. Tänk en sådan vän, / som så älskar den / som gjort honom sådan smärta! / När för Gud han står / med de djupa sår, / bär han mej uppå sitt hjärta. / Ingenting skall skilja mej från honom mer, / han är min och jag är hans vad än som sker. / Tänk en sådan vän, som så älskar den / som gjort honom sådan smärta!
5. Där i himmelen / får jag se min vän / bland de frälstas stora skara. / Där jag salig står, / där jag säga får: / Herre, här är gott att vara! / Där ska jag av nåd bli Herren Jesus lik, / himlens glädje gör mej outsägligt rik! / Där i himmelen / får jag se min vän / bland de frälstas stora skara.
Text: Fredrik Engelke 1883 (35 år) Musik: Folkmelodi, alt. Jonas Andersson

179 SJUNG GUDS LOV, FÖR DET ÄR RÄTT: / Gud vårt tack förtjänar. / Hos vår Herre sej till ett / nåd och makt förenar. / God mot alla, god mot dej / han var dag sej visar. / Det i sanning passar sej / att vi honom prisar.
2. Sjung när frestarn framme är, / han då måste vika. / Psalmens friska toner är / änglahärar lika. / Runt oss lurar synd och skam, / som vi ofta märker, / men en psalm där du går fram / tron och hoppet stärker.
3. Sjung en lovsång, för det är / makt i dessa toner. / Över jordens gravar bär / de till himlens troner. / Herren är din käpp och stav, / all din sorg och smärta / innan du vet ordet av / stillats vid hans hjärta.
Text: Jonas Dahl, övers. A.H. 1991 Musik: Norsk, alt. G Wennerberg ("Herren är min herde god")

180 ÄR DU GLAD, AV HJÄRTAT NÖJD, / sjung då, sjung då, / lik en fågel full av fröjd / sjung, av hjärtat sjung! / Om dej Herrens Ande rör, / skynda dig, hans vilja gör, / verka, bed och ordet hör, / sjung, av hjärtat sjung! / Du med hjärtats sång gör väl, / fröjdar mången sorgsen själ, / Gud välsignar varje gång / hjärtats enkla sång.
2. När du ser vad Jesus gjort, / sjung då, sjung då, / prisa Gud för smått och stort, / sjung, av hjärtat sjung, / hur han gått på stormigt hav, / väckt den döde ur hans grav / och sitt liv för oss utgav / - sjung, av hjärtat sjung! / Du med hjärtats sång gör väl...
3. Är du under sorger böjd, / sjung då, sjung då, / det ger dej och andra fröjd, / sjung, av hjärtat sjung! / Änglar sjunger kring Guds tron, / prisar Faderns ende Son, / sjung du också, glad i tron, / sjung, av hjärtat sjung! / Du med hjärtats sång gör väl...
Text: T Truvé, ngt bearb.

181 ALLA LÖPER DE, MEN EN FÅR LÖNEN. / Löp då framåt så att du den får! / De som står där framme invid målet / ser nu efter, hur för dig det går.
2. Se ej kring dig! Det förlamar foten / och gör blicken irrande och matt. / Nej, se oavlåtligt, fast och troget / på det mål som är dej föresatt!
3. Se ej kring dig, hur de andra löper, / ej tillbaka på vad här är kvar. / Allt är ju fåfängligt under solen, / se blott framåt mot vad där du har!
4. Den som söker blott en jordisk seger / avstår ju från många ting - och du / skulle ej ha mod att glad försaka / någon jordisk lust som bjuds ännu?
5. O vad är väl en förgänglig lager? / kvällen vissnar ju dess blad. / Och ett ovisst mål kan inte göra / kämpen i sin ande viss och glad.
6. Men det mål som föresatt oss blivit / är en verklighet så skön och stor: / är ett evigt liv med Herren Jesus / - salig, salig den på honom tror!
7. Segerlönen, kronan, se den väntar! / Jesus själv har vunnit den åt dig, / då han tryckt av dina synders börda / gick för dig den tunga korsets stig.
8. Må han då en gång dig inte sakna / bland de frälsta i sin bröllopssal! / Vik ej av, var trofast intill döden, / om du i hans namn har gjort ditt val!
Text: Lina Sandell 1873 (41 år) Musik: O Ahnfelt, alt. Andrew Lloyd Webber

182 ALLT SKA TJÄNA TILL DET BÄSTA, / vad mej möter på din jord! / Herre, må du själv nu fästa / djupt i hjärtat detta ord! / Vad vi kallar nöd och lycka / samma nåd nu innebär, / ingetdera skall mej rycka / ur din hand, o Herre kär!
2. Allt, ja allting till det bästa, / regn och solsken, lugn och storm, / samma nåd, om än de flesta / önskar den en annan form. / Men hur än din nåd du kläder / är det samma nåd likväl. / Och om än du fjärran träder / sköter du dock om min själ.
3. Allt, ja allting till det bästa, / säg det, Herre, om igen! / Hur än otron mej må fresta, / låt mej inte se på den! / Vad du sagt för evigt gäller, / otron kan ej ändra det, / och min klentro kan ej heller / hindra din barmhärtighet.
4. Allt, ja allting till det bästa, / allt jag tage av din hand, / medan jag ännu skall gästa / i ett torrt och törstigt land. / Hjälp mig se i allt jag möter / blott ett sändebud från dej; / hjälp mej tro, att du mej sköter / såsom det är bäst för mej!
5. Och när jag kan överskåda / djupet av ditt kärleksråd, / liksom vidden av den våda / där jag frälstes av din nåd, / skall jag av de goda orden / fulla sanningen förstå, / som jag svagt en gång på jorden / började att stava på.
Text: Christian Bau, Anders Nilsson 1880

183 DET FÖLJER EN MORGON PÅ SVARTASTE NATT, / har du det väl glömt, o min själ? / När tryckande nöd vill taga dig fatt, / bliv stilla, Gud allt gör väl. / När morgonen kommer, när morgonen kommer / och solen framstrålar i höjd, / när morgonen kommer, när morgonen kommer, / ja, då blir det jubel och fröjd!
2. Om Gud än på mörkaste vägar dig för / och djupt ner i dalen det bär, / där vilddjurens ryt omkring dig du hör, / o räds ej, din hjälp är när´. / När morgonen kommer...
3. Hur gott att Gud hjälper när morgonen gryr! / Han känner så väl vad du tål. / I prövningen svår är han den som styr, / din frälsning är ju hans mål. / När morgonen kommer...
4. Lyft ögonen upp emot himmelens rand, / en rodnad ju redan den bär. / Snart får du gå hem från tårarnas land / till eviga glädjen där. / När morgonen kommer...
Text: A L Skoog Musik: A L Skoog

184 DU HERRENS VÄN, SOM MÅNGEN GÅNG FÅR GRÅTA / och lider av det onda uti dig / och för dig själv och andra är en gåta, / minns: Herrens helgon har gått samma stig. / I sig förtappade, i Kristus blott / rättfärdiga och heliga de gått.
2. Så låt behaga dig Guds Andes tuktan! / Säg ja till domarna i Herrens ord, / att du behållas må i Herrens fruktan / och stilla bli vid nådens rika bord, / där ljuvligt han hugsvala vill din själ / med ordet om att Kristus allt gjort väl.
3. I dig fördömd, ja, men i Kristus salig! / Han din rättfärdighet för Fadern är. /I honom ren, fast du har synd otalig / och smärtsamt känner att du har den kär. / Allt ont som än sig i ditt hjärta rör / är sonat i hans dyra blod, ja, hör!
4. Du Herrens vän som mången gång får gråta / och lider av det ondas makt i dig / och för dig själv och andra är en gåta / - var glad, den sälla dagen närmar sig, / då allt som hör det första till är slut / och fri och glad du går ur trängseln ut!
Text: Karl Karlsson 1928 (46 år) Musik: G Petersén

185 FRAMÅT, DET GÅR IGENOM båd ljus och mörker än. / Jag lever ej för jorden, mitt mål är himmelen. / Den väg jag här skall vandra har Jesus stakat ut, / och han är med på färden från början och till slut.
2. Vad kan mig nu fördärva? Guds ögonsten jag är. / Han mig berett ett rike och dit han själv mig bär. / Hur Satan sig nu vänder, vad världen tar sig till, / till godo allt mig tjänar, ty så min Fader vill.
3. Vad är all jordens möda emot den sabbatsro / som väntar Jesu vänner vid målet för vår tro. / Blott några dagar bära sitt kors i Jesu spår / - och sen en evig ära, ett evigt jubelår.
4. Så sjunger jag om seger i hoppet redan här, / fast striden ännu rasar och hård och farlig är. / Var tagg som här mig sårar jag skall bli kvitt en gång. / Då skall min Gud jag prisa med bättre segersång.
Text: N Frykman 1882 (40 år), bearb.Musik: Ur Sanningsvittnet 1882

186 GLAD OCH OFÖRFÄRAD GÅ / som din Gud styr färden, / om du också skulle få / kämpa mot all världen.
2. Var ej rädd för mörkrets hot, / Gud ditt ljus skall vara. / I hans kraft du står emot / frestelse och fara.
3. För allt gott du kämpa må, / dö om så det gäller. / Tungt blir livet inte då, / inte döden heller.
Text: Christian Richardt 1867 (36 år)

187 HUR UNDERLIG ÄR DU I ALLT VAD DU GÖR, / vem kan dina vägar förstå? / Men ett är dock säkert: den väg du mej för / för mej är den bästa ändå.
2. "Här nere du vet ej, mitt barn, vad jag gör, / men du skall få se det en gång. / Du ängsliga hjärta, vad sörjer du för? / Ej prövningens dag är så lång."
3. Mångtusende vagnar, o Herre, du har, / och vilken du väljer för mej / kan göra detsamma, blott lycklig jag far / till himlen i sällskap med dej.
4. Och när som Elia i ilande fart / jag lämnar den ödsliga strand, / all smärta försvinner och allting blir klart / hos Jesus i fröjdernas land.
5. I tillbedjan skall vi då böja oss där / och ropa mångtusen i kör: / Rättfärdig och nådig, o Herre, du är / för evigt i allt vad du gör!
6. Så bidar jag tålig och nöjd med min del / till dess alla varför fått svar. / Mitt härliga hopp, det kan aldrig slå fel: / ett arv utan like jag har.
Text: E Gustafson 1886 (24 år), ngt bearb. Musik: Ur Hjärtesånger 1895

188 JAG VISST INTE BORDE GÅ OCH SÖRJA, / fastän världen tycks mej mörk och trång, / nej, långt heller borde glad jag börja / till Guds ära stämma upp en sång! / Ty vad är väl livets kval och smärta / mot det myckna Herren gjort och gör / för att fröjda varje fattigt hjärta / på den väg som upp till himlen för!
2. Om den nåd jag kunde rätt uppskatta / att Guds Ord för mej har blivit kött, / om mitt hjärta riktigt kunde fatta / att av kärlek han för mej har dött, / ja, då skulle sorgen som en dimma / skingras helt av nådesolens ljus, / kärlekseld på hjärtats altar glimma, / lovet stiga upp till Faderns hus.
3. Men jag vet väl hur det hänt och händer / mej som andra nu i nödens dar: / fastän Jesus tröst till hjärtat sänder / sitter kvalens tagg dock envist kvar. / Tungan vill så lätt på målet sväva / när den sjunger Sions nya sång. / Hjärtat ofta vill av fruktan bäva, / när ska det bli fyllt av tro en gång?
4. Du som kom hit ned att oss uppsöka / och att frälsa det förlorat var, / hjälp min otro och min tro föröka, / lär mej att i dej en vän jag har, / som förstår var suck som hjärtat gjuter, / sätter gräns för tvivlets hemska makt / och sitt öra för min bön ej sluter, / skickar änglar som om mej har vakt.
5. När en tår sej banar väg på kinden, / samla den då i din lägel opp. / När, ett rö, jag böjer mig för vinden, / Jesus, styrk mej, ge mej mod och hopp. / Och när frestaren lagt ut sin snara, / öppna ögat så att jag den ser. / Låt min ande sist i frid få fara / hem till dej, där ingen gråter mer. Text: P U Stenhammar(!) Musik: Folkmelodi

189 KORSET FÖRST OCH KRONAN SEDAN, / vare det vår lösen här! / Han som burit korset, svedan, / vet vad oss av nöden är. / Och nu vill han själv oss bära, / styrka, stödja, stå oss bi. / Genom honom, till hans ära, / övervinner också vi.
2. Allt är gott som Gud oss sänder, / ja, i vilken dräkt som helst! / Allt vi lämnar i hans händer, / blott vår själ till slut blir frälst. / Korset först och kronan sedan / - ja, den vägen skall det gå. / O så låt oss börja redan / prisa Gud för båda två!
Text: Lina Sandell Musik: C Converse ("Vilken vän vi har i Jesus")

190 NÄR DU BEDER: HERRE, HERRE, o föröka du min tro, / döda allt som står emot dej och bliv själv min enda ro /- snart så tar han dej på orden, kommer med sin tuktans kniv / för att skära bort de kvistar som förhindrar Andens liv.
2. Säg då ej i klemig otro, såsom det ju händer lätt: / o det var ej så jag mente, Herre, välj ett annat sätt! / Böj dej hellre djupt i stoftet och var stilla för din Gud, / tills han ger dej nåd att åter höja lovets glada ljud.
3. Ja, den underlige Herren väljer underliga sätt / att fullborda sina anslag, men var viss, han väljer rätt! / Och han ser på målet endast, utan att förvillas av / dessa nödrop, vilka stiger från en upprörd känslas hav.
4. Ber du rätt den tredje bönen, kan du vara säker på / att han hör den, om än svaret ter sej sällsamt nog ändå. / Skall Guds vilja ske på jorden såsom den i himlen sker, / o då måste mänskans vilja böjas djupt i stoftet ner.
5. Men ju mer den böjs och helgas, desto mera glad och fri, / desto mera lös från jorden ska du i din ande bli. / Ja du ska få tacka Herren för det nådefulla sätt, / varpå han din suckan hörde, även då du ej bad rätt.
6. Vad du lämnar i hans händer, det är inte längre ditt, / och långt mer än någon annan är den Herren rädd om sitt. / Har du kastat dej på honom, vet du inget annat råd, / o då ska han dej bevara just igenom korsets nåd!
Text: Lina Sandell Melodi: Oscar Ahnfelt

191 //: SE, HERRENS ÖGA ÄR VÄNT TILL DEM SOM FRUKTAR HONOM, / till dem som hoppas på hans nåd ://: Han vill rädda deras själ från döden / och behålla dem vid liv i hungerns tid ://: Se, Herrens öga är vänt till dem som fruktar honom, / till dem som hoppas på hans nåd ://
Text: Psalt. 33:18-19 Musik: Anita Jernestrand

192 STÅ UPP OCH BE / så du kan se / och möta syndens faror. / Plötsligt kan du falla ner / i den ondes snaror!
2. Med Ordets makt / ge noga akt / på var ditt hjärta vankar. / Lär dej hålla helig vakt / över dina tankar.
3. Ett litet grand / av surdeg kan / all degen genomsyra. / Kommer gnistan väl i brand / är den svår att styra.
4. En tanke som / i hjärtat kom / och inte genast kvävdes / gjorde ofta själen tom, / friden undergrävdes.
5. Ett lögnens ord / i Adam for, / det vände världens öde. / Synden tycktes inte stor / men drog med sej döden.
6. När Satan slår / han ofta går / igenom gömda gångar. / Dem som inte vakna står / gör han fort till fångar.
7. Erfarenhet / bekräftar det / hos alla Herrens vänner. / Bort med sömn och säkerhet, / du som Jesus känner!
8. Ta dej i akt! / Håll ständigt vakt! / Så Jesus hälsa låter. / Be och vaka, som han sagt, / tills han kommer åter.
Text: Hans Adolf Brorson 1735 (41 år) A.H. 1993

193 TRO DEJ IGENOM, HOPPAS PÅ GUD! / Hör ifrån Herren tröstefullt bud! / Lita på Jesus, han har dej kär, / tro dej igenom nöd och besvär. / Bed dej igenom! Gud hör din bön. / Älska dej genom! Snart får du lön. / Lid dej igenom, möt vad som helst! / Lita på blodet, och du blir frälst.
2. Tro dej igenom suckarnas dal! / Vägen går hemåt fast den är smal. / Guldet skall sovras, renas så väl. / Tro dej igenom, frälsa din själ! / Bed dej igenom! Gud hör din bön...
3. Tro dej igenom dimman! Vad mer? / Där bakom molnet solen ju ler. / Natten den mörka stjärnor ock har. / Tro dej igenom osedda dar! / Bed dej igenom! Gud hör din bön...
4. Tro dej igenom sorger och nöd! / Golgatanåden frälsar från död. / Allt är fullbordat, Anden din pant. / Tro dej blott fram om vägen är brant! / Bed dej igenom! Gud hör din bön...
5. Tro dej igenom, tro på Guds Lamm! / Löftenas vagnar går ända fram. / Brännheta tårar torkas då bort. / Tro dej igenom, resan är kort! / Bed dej igenom! Gud hör din bön...
Text: K G Sjölin, ngt bearb. A.H. 2008 Musik: K G Sjölin

194 VI ÄR REDAN SALIGA GENOM GUDS NÅD, / rättfärdiga helt genom tron. / Gud frälsat oss efter sitt allvisa råd / och bjuder åt syndarn pardon. / Därtill har han lovat en underbar lön / när tidsåldern tagit sitt slut: / ett rike så härligt, en krona så skön, / för den som i tron håller ut. / Håll ut, håll ut, håll ut, / se kronan oss väntar till slut.
2. Väl tynger ett kors som vill trycka oss ner / och farorna omger vår stig, / och världen bedårar och hånfull sig ter / och satan förklarar oss krig. / Men Jesus blev smädad och fick lida hån, / fick lida båd´ spikar och spjut, / och har han det uthärdat till vår förmån, / må vi då i tron hålla ut. / Håll ut...
3. Håll ut då, o broder, o syster, håll ut / att vandra i Frälsarens spår. / Ej tröttna i loppet en enda minut, / tills hemma hos Jesus du står. / Där nås ej vårt öga av världshavets svall, / ej örat av stormarnas tjut. / Snart står vi på glashavets klara kristall, / om vi blott i tron håller ut. / Håll ut...
4. Ja, snart kommer Jesus i himmelens sky / omgiven av änglarnas här. / Då blir både jorden och himmelen ny, / vi samlas kring Frälsaren kär. / Som Frälsarens brud, som ett hjärta, en själ / vi möter vår brudgum till slut! / O broder, o syster, det lönar sej väl / att ännu i tron hålla ut. / Håll ut...
Text: A L Skoog, bearb.Musik: A L Skoog

195 ÄR FÄRDEN NÅGOT STORMIG / - det går ju hem ändå! / Och når jag bara hemmet skall jag min vila få. / Ty hur det är och kännes med överträdelsen, / den väger ej upp gåvan: den käre Frälsaren!
2. Att synden överflödar och ofta stör min ro, / det får jag nogsamt känna, det slipper jag att tro. / Men märk, att nådegåvan dock gäller mycket mer, / ty synden är borttagen, som jag i Ordet ser.
3. Vi har ju alla syndat och dött när Adam dog, / men genom denne Ene har vi fått övernog, / ty det som genom Adam har kommit över oss / har Kristus själv borttagit - nu slipper vi förgås.
4. Och jag får lov att fröjdas i Gud, min Frälsare, / som så har älskat världen och dött för syndare. / Han lever, jag får leva i tid och evighet. / Det är vad jag behöver, det bästa som jag vet.
5. Upprättelsen är större än fallet, Gud ske pris! / Och fastän jag vet intet är Gud allena vis / och skall nu inte döma och kräva mej igen / för skulden som betalats av Sonen, Frälsaren.
6. Visst har vi skäl att fröjdas och fira jul i tron, / ty Gud har inte skonat sin egen käre Son. / Han är vår rätte Fader - och trots vår uselhet / hans hjärta är detsamma, förändras ej för det.
7. Han vet vad du behöver och tänker jämt därpå. / Ibland han strängt dej fostrar, men barn du är ändå. / Om än han sej fördöljer har han dej lika kär, / du barn och medarvinge som nu i Kristus är.
8. Guds underliga ledning går ändå därpå ut / att du skall frälsas, leva och få ett saligt slut. / Var honom underdåning i trons enfaldighet, / och allt blir väl, blott Kristus är din rättfärdighet.
Text: Anders Nilsson 1895 (46 år), ngt bearb. A.H. 2008 Musik: Folkmelodi

196 DEN SOM TROR PÅ HERREN blir i honom stark / och får kraft att strida på Guds löftens mark. / Jesus har oss lovat i sitt eget ord: / underbara tecken följer dem som tror. / Seger, seger, härlig blodköpt seger, / seger, seger, seger alla dar. / Visst som Herren lever / gudakraft han giver / och åt den som beder seger alla dar.
2. Under stridens hetta vid vår sida går / han som över vind och vreda vågor rår. / Jesus är vår styrka. Lita på hans ord: / underbara tecken följer dem som tror. / Seger, seger...
3. Segervisst vi kämpar himmelrikets strid / för att rädda människor från död till liv. / Jesus har oss givit löftet i sitt ord: / underbara tecken följer dem som tror. / Seger, seger...
Text: Leila Morris (1862-1929), övers. 1913, bearb.Musik: Leila Morris

197 ETT STILLA BARNAHJÄRTA man får ej hur som helst. / Det går ej utan smärta från syndens makt bli frälst. / Det kostar tåreströmmar förrän jag helgas så / att alla mina drömmar i Jesu anda gå.
2. Den Herren vill förära att bli en Abraham / sin Isak måste bära som lydnadsoffer fram. / Ej utan sorg fullbordas en sådan offerdöd. / En skön förhoppning jordas ej utan hjärtenöd.
3. Men ville hjärtat brista vid blotta tanken på / att offra allt, ja, mista sitt eget liv också, / dess djupare är fröjden att lyda Herrens bud, / sen vi på offerhöjden fått vittnesbörd av Gud.
4. Som Aron stilla tiger vid Herrens hårda slag / och sig på nytt inviger att vörda Herrens lag, / så skall du, o mitt hjärta, i lydnad för hans bud / också uti din smärta tillbedja Herren Gud.
5. Se, över sorgevågen jag ser en härlig syn: / Guds löfte, segerbågen som glänser där i skyn. / Så vill jag Herren bida, han inga misstag gör / och sorgefloden vida till Jesu hjärta för.
Text: Emil Gustafson 1892 (30 år), ngt bearb. Musik: Folkmelodi, alt. "Befall i Herrens händer"

198 GENOM KORSET VI FÖRLORAR / det som hindra vill vår färd, / fiender, båd´ små och stora, / synd och satan, kött och värld.
2. Männen tre i heta lågan / - se, en fjärde bland dem gick! - / miste inte mer än tågen, / det var allt vad satan fick.
3. Israel i havet miste / Farao med all hans här. / Tänk, om nådebarnen visste / vilken gåva korset är!
Text: Nils Frykman, Musik: Johannes Alfred Hultman

199 HOS GUD, MIN GUD, I NÅD OCH KÄRLEK STOR / det skiftar ej, han evigt trofast bliver. //: Ju mera helt av honom jag beror, / dess mera frihet, helgelse och iver ://
2. Jag märker nu, att alltid bäst jag mår / när jag till slut blir inför honom stilla. //: Han allt förstår, förmår, i allt förslår, / är han min hjälp, då går det mig ej illa ://
Text: Joel Blomqvist, ngt bearb. Musik: J A Hultman

200 HUR SKALL JAG TILL MÅLET HINNA, / jag som ofta tvivel bär, / hur skall jag väl övervinna / fiendernas starka här? / Inte jag, men Jesus kan! / Jag är svag, men stark är han. / I hans namn jag kraft skall finna, / mod hur svag jag själv än är.
2. Hur bestå i varje fara, / som i livet möter mej? / Hur skall jag min fot bevara / från de hot som döljer sej? / Inte jag, men Jesus kan! / Jag är svag, men stark är han. / "Han", så hör jag ordet svara, / "kan fullkomligt frälsa dej."
3. Hur skall jag väl kunna häva / allt det onda i mitt bröst, / själviskhetens stämma kväva, / tvivlens och bekymrens röst? / Inte jag, men Jesus kan! / Jag är svag, men stark är han. / O min själ, ej må du bäva: / Jesus kan, vad salig tröst!
4. Vem besegrar syndens lågor, / där så mången själ förbrann? / Vem förjagar dödens vågor, / där så månget hopp försvann? / Inte jag, men Jesus kan! / Jag är svag, men stark är han. / Svar jag hör på livets frågor / i det mäktiga: "Han kan!"
Text: E G Bohman Musik: J Sonesson

201 JAG VET EN VÄG SOM LEDER till himlens sköna land. / Väl går den genom mörker och prövningar ibland, / men till den ljusa staden den ändå säkert bär. //: Den vägen Jesus är ://
2. Jag vet en frid som varar när annat allt förgås. / För guld den kan ej vinnas, för pengar inte fås. / Den är en dyrbar gåva från Gud, vår Fader kär. //: Den friden Jesus är ://
3. Jag vet en kraft som helar min ande, själ och kropp, /som skänker ro och vila, ger läkedom och hopp. / Den ger mig mod att leva i denna mörka värld. //: Den kraften Jesus är ://
4. Jag vet ett mål så härligt, som väntar ovan skyn, / och snart den slöjan brister, som dolt det för min syn. / Med blicken fäst vid Jesus jag löper framåt här. //: Det målet himlen är ://
Text: H Elmers 1894 (26 år), ngt bearb. Musik: A G Sjöblom

202 MERA OM JESUS, GUD, MEJ LÄR, / mer av hans nåd min längtan är, / mer av hans kärlek hjärtat giv, / mer av hans kraft i vardagsliv. / Mer, mera av Jesus, / mer, mera av Jesus, / mer av hans kärlek hjärtat giv, / mer av hans kraft i vardagsliv.
2. Mera om Jesus! O min Gud, / lär mig förstå hans helga bud. / Helige Ande, lär mig se / mer av vad Jesus har att ge. / Mer, mera av Jesus...
3. Mera om Jesus, ständigt mer, / tills jag för evigt honom ser / och med de heliga en gång / evigt får sjunga Lammets sång. / Mer, mera av Jesus...
Text: E E Hewitt 1887 (36 år), V Witting 1895, bearb. Musik: J R Sweney 1887

203 OM BLOTT I FÖRSONINGENS UNDER MIN TRO / blir övad och salig och mogen, / då blir det min enda förplägnad och ro / att vara min Frälsare trogen. / Ja, visshet i tron om att vara Guds barn / är starkaste värnet mot alla de garn / som satan och världen utlägger.
2. Mer öm och mer grannlaga kärleken är / än någonting annat som gives. / Om Jesus med tron i sitt inre man bär / ej mera med synden man trives. / Man har inte hjärta, man har inte mod / att honom, som köpt oss så dyrt med sitt blod, / med synder bedröva och såra.
3. Så blir vi då underbart invigda i / det härliga kristendomsstycket: / att mycken förlåtelse verkar att vi, / o Jesus, nu älskar dej mycket! / Och hjärtat sej vidgar av längtan och lust, / ju mera det klarnar mot hemlandets kust, / den säkra och fridfulla hamnen.
Text: C G Cassel 1849 (66 år) Musik: C A Nystad

204 PÅ HERRENS ORD VAR TRYGG mot allt ditt tycke / och alla skiften som i känslan bor. / Hör Jesu ord, hör livets huvudstycke: / den salig är, som inte ser men tror.
2. Så sant som Gud är trofast och sannfärdig / och sagt: kom hit till mej, kom vem som helst, / skall också du, så syndig och ovärdig, / blott genom tron på nåden bliva frälst.
3. Ty allt beror av Herrens nåd allena, / vår bättring, tro och kärlek, frid och hopp / och vårt förblivande vid detta ena: / allt måste blott ur nåden spira opp.
4. Ju mer du lär dej hur han sej förbarmar, / dess mer han blir dej dyrbar, stor och kär. / På nåden trygg du vilar i hans armar, / så djupt eländig i dej själv du är.
5. Den myckna synden, skröpligheten, bristen, / visst har den i sej själv en sorglig vikt, / men faran är, att då med ormalisten / den onde kväva vill vår tillförsikt.
6. Vårt största fel är dock bland alla felen / att ej i tron vi tar Guds nåd emot. / Maria har valt ut den bästa delen: / att sitta stilla invid Jesu fot.
7. Bekymrade Guds barn, o om du visste, / att huru stor än uselheten är, / är rätta kännetecknet på den kristne / att han sitt allt i Kristus äger här.
8. Förtro dej därför barnsligt, helt och gärna / åt honom som dej har oändligt kär, / och håll dig tryggt och fast vid Ordets kärna, / att endast Kristus allt i alla är,
9. att han är vägen, sanningen och livet, / att ej i himlen, ej på jorden fanns / ett annat namn, vårt fallna släkte givet / till liv och salighet än endast hans.
10. Så skall oss Herren mer och mer framföra / till hemlighetens uppenbarelse: / blott Kristus för oss - att rättfärdiggöra, / blott Kristus i oss - all vår helgelse.
11. Med detta kristendomens slutord skrivet / av Andens vittnesbörd uti din själ, / då har du Sonen och i honom livet / och Andens underpant på evigt väl.
12. Se här en kristens liv: en växlingskedja / av syndens ve och nådens härlighet, / en aldrig utlärd konst - att tro och bedja / och vila blott på Guds barmhärtighet.
Text: C G Cassel 1863 (80 år), ngt bearb.

205 SÄLL ÄR DEN SOM HOPPAS ÄN PÅ HERREN / med en barnslig tro som Abraham. / Ty han trodde där allt hopp var fjärran, / och han aldrig, aldrig kom på skam. / Säll är den som med ett trofast hjärta / vandrar stadigt i sin Herres bud / och i prövningarnas bittra smärta / tyst och stilla bidar inför Gud.
2. Bibeln hjältar fick sej inte sola / mitt i lycka, rikedom och prakt. / Nej, de fostrades i korsets skola / till att känna himmelrikets makt. / Sedan kunde de beträda färden / som sin Herres trogna sändebud, / med en tro som skakade på världen, / i en ödmjuk ande inför Gud.
3. Den som han till ära vill upphöja / måste grundligt förödmjukas först. / Den sej måste allra djupast böja / som i Kristi rike ska bli störst. / Herren sina mest förtrogna vänner / härliggjorde genom bitter nöd. / Den som ljuvast Jesu kärlek känner / mest har smakat egna jagets död.
4. O, så hoppas, hoppas då på Herren! / Frukta ej du lilla klena hjord! / Att förtvivla, vare det dej fjärran, / lev i Gud och lita på hans ord! / Halleluja, varje prövning fortar, / skyndar på en segerhjältes färd, / tills han föres genom äreportar / in i evighetens ljusa värld.
Text: Emil Gustafson 1889 (27 år), bearb. A.H. 2008 Musik: Okänd (="Från en klippspets")

206 TALA VÄNLIGT MED DIN NÄSTA! / Herren Gud hör på. / Se ej blott på eget bästa, //: se på hans också ://
2. Tala vänligt med din nästa! / Så gör Gud med dej, / när han vill ditt hjärta fästa //: närmare vid sig ://
3. Tala vänligt med din nästa! / Inte vet du väl / vilka sorger som kan gästa //: hemligt i hans själ? ://
4. Han har också Adams sinne, / frestas liksom du. / Men med Jesu bud i minne, //: tala vänligt du ://
5. Se på Jesus, hur han gjorde / så i smått som stort! / Tjänaren ju göra borde //: som hans Herre gjort ://
6. Är du själv ett barn av ljuset, / tänk på dem som går / långt, långt bort från fadershuset, //: älska dem också ://
7. Och om även Herrens vänner / missförstår varann, / ha fördrag därmed - han känner //: och förstår oss, han ://
8. Tala vänligt med din nästa! / Så är Jesu bud. / Kanske, kanske blir ert nästa //: möte inför Gud ://
Text: Lina Sandell Musik: Alfred Steinmetz

207 UNDER VANDRINGEN LÅNG / VILL JAG SJUNGA EN SÅNG, / fastän synden mej jämt gör besvär. / Men när Gud är min far / ingen bättre det har, / och min Frälsare håller mej kär.
2. Jag är köpt till hans barn / och ur djävulens garn / har han frigjort och frälsat min själ. / Prisad vare hans nåd, / hans gudomliga råd, / som har gjort att nu allting är väl.
3. Jag är fattig och rik, / alla dem är jag lik / som i Kristus har funnit sitt liv. / Genom honom allen´ / är jag skuldfri och ren, / trots allt jordlivets buller och kiv.
4. Att ej se och dock tro / ger en underbar ro, / men den konsten är inte så lätt. / Ingen tror på Guds nåd / som har egna förråd / av förtjänster och inbillad rätt.
5. Den som här endast lärt / eget namn hålla kärt, / har ej mycket förstått av Guds råd. / Teori ej förslår, / om praktik jag ej får / av att leva i Frälsarens nåd.
6. Den som känner sej själv / flyr till frälsningens älv, / i Guds Lamm får han hela sin tröst. / Vilken ro givs ej där, / vilken sällhet det är / att få vila vid Frälsarens bröst.
7. Jag är bunden och fri, / kan här annat ej bli, / men snart flyttar jag hem till den borg, / där ej synder och nöd / eller djävul och död / mer ska finnas och tillfoga sorg.
Text: Adolf Andersson 1907, bearb. 1985, 2008 Musik: Oscar Ahnfelt ("Vilken sällhet det är")

208 UTRANNSAKA MEJ, MIN GUD, / känn mitt hjärtas tankar, / pröva mej, o Gud, i nåd, / kom och känn min oro. / Se om vägen som jag går / bort från dej mej leder. / Led mej då, o Herre, du / på den goda vägen.
Text: Psalt. 139:23-24 Musik: G Wennerberg 1869 (52 år) ="Herren är min herde god"

209 ÅT GUD I HIMMELEN JAG VILL / min ovän överlämna. / Förlåta hör oss mänskor till / och Gud att ondskan hämna. / Hur skulle jag väl själv bestå, / om han med mig till doms vill gå?
2. Med kristligt saktmod du, min själ, / ditt barnaskap besannar. / Mot dem som hatar dej gör väl, / välsigna dem som bannar. / Försonlig var och kärleksrik, / o var den högste Fadern lik.
3. Ännu han till sin nådastol / ej någon vägrar kalla, / ty nådens liksom dagens sol / går upp ännu för alla. / Än flödar kraft av Jesu blod / likt Herrens regn till ond och god.
4. Men syndar vi på Herrens nåd, / vår dom vi själva vållar. / Så låt oss dämpa hämndens råd / och vreden återhålla, / att över den ej solen må / kanske för alltid nedergå.
5. Kom, broder, räck mej här din hand / till vänskap och försoning. / När mänskor knyter fridens band, / blir fröjd i änglars boning. / Men om vi ej förlåter här / så blir oss ej förlåtet där.
6. O Herre, du vår Fader är, / och dina barn vi blivit. / Så lär oss hålla friden kär, / o du som den oss givit. / Välsigna oss i all vår tid / och låt oss mötas i din frid.
Text: Johan Olof Wallin 1816, bearb. Musik: J Schop ("Till härlighetens land igen")

210 ÄLSKA HELT OCH FULLT VARANDRA, / syskon, det är Herrens bud! / Ej med ord blott, men av hjärtat, / ty så älskar Herren Gud! / Den som ej sin broder älskar / vandrar kvar i mörkret än / och går främmande för honom / som är själva kärleken.
2. Älska helt och fullt varandra, / ty vår Gud med välbehag / ser på barnen, när att älska / är dem alla lagars lag. / Änglarna ock lyster skåda / när Guds barn, i kärlek ett, / nu i Herrens fruktan delar / med varandra ljuvt och lett.
3. Älska helt och fullt varandra, / kära syskon, utan list! / Älska rent och varmt och trofast! / Kärlek både först och sist! / Kärlek, denna gudalåga, / brinna skall i evighet. / Den skall ock därhemma vara / summan av vår salighet.
Text: Joel Blomqvist

211 BEVARA, GUD, VÅRT FOSTERLAND! / Håll över det din starka hand / och var dess hägn i strid som frid, / i sorgens som i glädjens tid.
2. Gud, skydda detta kära land, / från sjö till sjö, från strand till strand. / Sänk över det din milda vård, / som sommardagg på rosengård.
3. Välsigna varje trofast själ, / som önskar det av hjärtat väl, / men slå vart ondskans uppsåt ned, / som vill dess fall och stör dess fred.
4. Låt det få bli och vara ditt, / befolkat, tryggat, glatt och fritt, / på kärlek bördigt som på råd / och uppfyllt av din Andes nåd.
5. Du hjälpte det ur mörker opp / liksom en blomma ur sin knopp, / så låt det ock till tidens slut / mitt i ditt ljus få vecklas ut.
6. Det ljuset är ditt helga ord, / en sol för himmel och för jord. / Giv att det klart oss lysa må / och aldrig mer ifrån oss gå.
Text: J L Runeberg, ngt bearb

212 JAG HAR EN GUDSTJÄNST SÅ STOR FÖR GUD, / fast föga avskild och stilla, / där arbetskläderna är min skrud / och trohet krävs i det lilla. / Ja, skall jag en gång det stora få, / jag måste trogen min uppgift stå, / i Jesu fotspår med lydnad gå //: och leva i Jesu vilja ://
2. Och när jag frågar mej varje dag: / vad skulle Jesus nu göra? / så ger han kraft att ta nya tag, / att leva enligt min lära. / Om av och till det blir vardagsgrått / och det jag gör verkar trist och smått, / med bön och bibel blir allting gott //: för Jesus är själv mej nära ://
3. I allt Guds vilja är underbar, / han har vid Ordet sej bundit, / där ädelstenar och guld jag har / till livets byggnadsverk funnit. / Och när jag en gång till svars blir ställd / och domen över mitt liv blir fälld, / Guds verk i mej består provets eld //: allt annat har snart förbrunnit ://
4. Så är mitt arbete stort för Gud / som kallat mej till mitt yrke, / där arbetsdräkten är helgad skrud / och arbetsplatsen min kyrka. / Så har jag hos mej Guds frid och fred, / till allt jag gör stiger änglar ned, / all Guds välsignelse har de med, //: som dagen så är min styrka ://
Text: Matias Orheim 1909 (25 år) Musik: Matias Orheim

213 VARDAGSKRISTEN VILL JAG VARA, / syn för sägen bär Guds ord. / Samklang mellan liv och lära, / det är himlasång på jord. / Så som hav och sjöar vida / speglar himlen, klar och blå, / ska en vardagskristen sprida / festglans kring det vardagsgrå.
2. Vardagskristen, döpt till yrket, / född av Herrens Ande god, / han som helgar hem och verkstad, / skrivbord, kök och handelsbod. / Mynt och vara får Guds stämpel, / fusk på dörren visas då. / Altarljuset i Guds tempel / festglans ger det vardagsgrå.
3. Se då var den sjuke sitter! / Hör på den som ber om råd! / Möt en sviken eller bitter! / Hjälp varann att se Guds nåd! / Locka leendet ur tårar, / himlen ska du ana då. / Mitt i nöden får vi spåra / festglans i det vardagsgrå.
4. Vardagskristen vill jag vara, / syn för sägen bär Guds ord. / Samklang mellan liv och lära, / det är himlasång på jord. / Dör jag klädd i vardagskläder, / hemma får jag byta om! / Efter veckans slit mej gläder / festglans i Guds helgedom.
Text: Matias Orheim 1916 (32 år), A.H. 1992, 2008 Melodi:

214 FARVÄL KÄRA VÄNNER! Det måste dock ske, / att vi nu ej längre varandra får se. / Det kostar väl på, men vår Faders behag, / o må det oss även behaga i dag! / Han känner vårt bästa, och lyda vi må / och resdräkten taga, då han säger: gå!
2. Vi skiljs ej för evigt, ty vi är ju ett / i honom som rike och barnaskap gett. / Och snart får vi samlas i glädje och frid, / då slutad är vandringens oro och strid. / Fast vägarna skiljs, vi mot hemmet får gå; / Gud låte oss alla det livsmålet nå!
3. Ja, hjälpe oss Herren, att vad oss än sker / vår tro och vår kärlek må växa alltmer, / att hoppet blir stadigt och vandringen god, / att aldrig vi umbär vår Frälsares blod, / att över förmågan ej frestelsen går / när satan får sålla och striden blir svår.
4. O Herre vår Gud, du vår Fader så kär, / vi alla tillsammans nu beder dej här, / att ingen ibland oss förlorad ska gå, / att en gång tillsammans vi hos dej ska stå / i Jesu rättfärdighets skinande skrud / som Lammets fullkomliga, saliga brud!
5. Om mer vi här träffas, det står i Guds hand, / men må vi blott mötas i himmelens land / och aldrig mer skiljas, då skaran så stor / för evigt får se var vår Frälsare bor! / Åt honom vi lämnar vår kropp och vår själ / och säger varandra i hans namn: Farväl!
Text: Clara Ahnfelt, bearb. A.H. 2008 Musik: Folkmelodi

215 FÖR SISTA GÅNGEN VI KANSKE NU / tillsammans varit, det skiftar ju beständigt om här på jordens rund. / Vårt liv det varar en liten stund.
2. Farväl ni kära och älskade, / igenom blodet förlossade. / Vi möts ju åter, men när och var, / ja, det vet bara vår Gud och Far.
3. I himmelen är den sälla ort / där vi får mötas, o tänk, så stort, / att inför allmaktens store Gud / få bära namnet: en Kristi brud!
4. Ja, kära vänner, ej må vi då / så fasta pålar här nere slå! / Snart randas dagen då brudgummen / skall hämta oss från förgängelsen.
5. Guds ord och löften är medlen att / oss hålla uppe i tvivlets natt. / När känslan växlar i ebb och flod, / en blick på löftena ger oss mod.
6. Den gode herden själv före går, / och vi får följa i herdens spår. / För fienden han oss skydda vet, / tills han har fört oss i säkerhet.
7. Men under det att vi tågar dit, / vi må med allvar och heligt nit / till våra medmänskor ropa: "Kom! / Till Jesus, Frälsaren, nu vänd om!"
8. Snart stundar frihetens ljuva tid, / då vi får mötas i evig frid. / Så framåt! Snart är ju striden slut, / för evigt får vi då vila ut.
Text: August Östlund (1846-1945), ngt bearb. A.H. 2008Musik: Folkmelodi

216 MIN BÅT ÄR SÅ LITEN och havet så stort, / men Jesus har gripit min hand. //: När Jesus styr båten, då går det så bra / på vägen till himmelens land ://
2. Nog möter mig motvind och dimma och storm, / men Jesus har gripit min hand. / När Jesus styr båten...
3. Jag vet ej om resan blir lång eller kort, / men Jesus har gripit min hand. //: När Jesus styr båten...

217 MÅ INGET I VÄRLDEN OSS SKILJA / från Jesus, vår broder och vän! / O må vi blott lyda hans vilja, / så möts vi därhemma igen.
2. Må vi under jordlivets strider / frimodigt på Frälsaren se! / Då bleknar de minnen som svider / och detta som nu gör oss ve.
3. Snart Jesus skall komma och hämta / till himmelens glädje sin brud. / Som brud har hon mycket att vänta: / all glädje och sällhet hos Gud.
4. Så gläd dej, du himlaarvinge, / och lev blott för Jesus din tid! / Din ande till hemmet sej svinge, / snart är du därhemma i frid.
5. Men se något mera på Jesus / och glöm vad du varit och är! / Din Frälsare heter ju Jesus, / de svaga i famnen han bär.
6. Kom Jesus, kom snart hit tillbaka, / vi längtar tills allting blir klart! / Vi väntar på dej och vill vaka: / Kom Jesus, vår Herre, kom snart!
Text: Per August Olsson 1861 (v. 1-4, 6) Anders Nilsson 1891 (42 år), bearb. A.H. 2008 Musik: Folkmelodi

218 VAD HETER SKEPPET som er för till evighetens hamn? / Vårt skepp, det är förbundets ark och Kristus är dess namn. / Vårt segel fylls av nådens vind, till salighet det går. / Vi ankrar snart vid hemmets strand, där Lammets bröllop står.
2. Hur många är ni där ombord som far till evig vår? / Vi tusen sinom tusen är, av nåd vi leva får. / Vårt segel fylls...
3. Vem är då lotsen som er för på livets vida hav? / Vår lots är Herrens Ande god, som aldrig styr i kvav. / Vårt segel fylls...
4. Vår fyrbåk, det är Herrens ord, Guds nåd vårt resepass. / Se, Lammets verk på Golgata, dit pekar vår kompass. / Vårt segel fylls...
5. Finns det då plats för fler ombord som fara får med er? / Ja, här är rum för vem som helst, fri resa Gud oss ger. / Vårt segel fylls...
6. Och när vi en gång lyckligt fått till hamnen komma fram, / vår sång skall bli om dina sår och om ditt blod, Guds Lamm! / Vårt segel fylls...
Text: Fredrik Engelke Musik: Okänd

219 DÖDEN ÄR INTE DET SISTA. / Lutad mot Ordets stav, / ser du när ögonen brista / landet som Herren dig gav.
2. Döden är inte det sista. / Strax stiger vårens sav. / Inte ens det skall du mista, / som nu är gömt i en grav.
3. Döden är inte det sista, / livet finns bortom dess hav. / Herren går fram till min kista, / täckelset lyfter han av.
4. Fängsel och stängsel skall brista, / mörkret bli ljust igen. / Döden är inte det sista, / den är begynnelsen.
5. Alla Guds heliga visste: / Över min vilas mull / KRISTUS skall stå som den siste / för sin uppståndelses skull.
Text: Tore Nilsson

220 LEVER VI, SÅ LEVER VI FÖR HERREN. / Dör vi, så dör vi för Herren. / Om vi lever eller dör, / om vi lever eller dör / hör vi Herren till, / hör vi Herren till.

221 UPPSTÅNDELSEN OCH LIVET ÄR / du, Herre Jesus Kristus kär. / Och den som tror på dej, vi hör / ska leva även om han dör. / Och den som lever och som tror / ska aldrig dö. Det är Guds ord.
Text: Martin Luther efter Joh. 11:25, A.H. Melodi: "Misströsta ej, o kristen god"

222 VAR ÄR DEN VÄN SOM ÖVERALLT JAG SÖKER? / När dagen gryr, min längtan blott sig öker. / När dagen flyr, jag än ej honom finner, / fast hjärtat brinner.
2. Jag ser hans spår varhelst en kraft sej röjer, / en blomma doftar och ett ax sig böjer, / och i den suck jag drar, den luft jag andas / hans kärlek blandas.
3. Jag hör hans röst där sommarvinden susar, / där lunden sjunger och där floden brusar, / jag hör den ljuvast i mitt hjärta tala / och mig hugsvala.
4. Ack, när så mycket skönt i varje åder / av skapelsen och livet sig förråder, / hur skön då måste själva källan vara, / den evigt klara!
Text: J O Wallin 1818 (39 år) Musik: J Cruger 1640

223 HOPPET ATT JESUS FÅ SKÅDA / fröjdar mej här på min färd. / Då endast friden ska råda / långt från en bullrande värld. / Givs det väl skönare ämne / här för min tro och min sång / än att få hoppas och vänta / Jesus på skyar en gång?
2. Då ska ej nöden mej trycka, / aldrig en suck såsom här. / Aldrig mer stormar ska rycka / mej mot de klippiga skär. / Givs det väl skönare ämne...
3. Synden ej mera ska såra, / hjärtat ej brista i gråt, / satan ej mer mej bedåra, / vi då för evigt skiljs åt. / Givs det väl skönare ämne...
4. Ska jag än läggas i mullen / kan det ej störa mitt hopp. / Hoppet ska grönska på kullen / tills jag förklarad står opp. / Givs det väl skönare ämne...
Text: K G Sjölin 1910 (53 år), ngt bearb. A.H. 2008 Musik: K G Sjölin

224 HÖR, SKAPELSEN SUCKAR, DEN SUCKAR SÅ TUNGT! / Vad kan väl den sucken betyda? / I stunder då allt i naturen är lugnt / och blommor ses markerna pryda, / den sucken mot höjden dock stiger.
2. Fast allting i skapelsens morgon var gott, / då Herren välsignade jorden, / förbannelsen sedan däröver har gått / och givit från södern till norden / en prägel av ouppfylld längtan.
3. Guds barn går ock höljda i ringhet och brist, / en kämpande, bidande skara. / Dock stundar förlossningens timme till sist, / då Gud sej i dem skall förklara / i härlighet, skönhet och ära.
4. Ja, pris vare Herren, det kommer en dag / då skapelsen suckar ej mera! / Allt skall då så fullkomligt ställas i lag, / och Gud skall i alla regera. / Välkommen den dagen skall vara!
Text: Lina Sandell, ngt bearb. Mel. O Ahnfelt ("Var är du, var är du")

225 I TIDENS AFTONSKYMNING bland skuggorna jag står / och ser de sista strålar från sol som nedergår. / Snart Mänskosonens tecken skall glimma klart i skyn / och varje hjärta gripas av denna stora syn.
2. I tidens aftonskymning vad ävlan, kamp och strid / bland jordens barn i gruset, / liksom på Noas tid. / Man bygger och planterar, till köpenskap man går, / och sorglös hop ej aktar den dom som förestår.
3. I tidens aftonskymning till krig det rustas vilt / och många tusen redan sitt blod på marken spillt. / Men ack, det är blott början till födslosmärtan svår, / då hämndens vassa lie de stora skaror slår.
4. I tidens aftonskymning hörs mången smäda Gud / och öppet utan fruktan förtrampa Herrens bud. / Ja, druvorna på jorden för skörden mogna fort, / då vredens press skall trampas därutom stadens port.
5. I tidens aftonskymning tungt sömnen faller på / och många brudetärnor med släckta lampor stå. / När Mänskosonen kommer, som han har sagt förut, / o månne han skall finna på jorden tro till slut?
6. I tidens aftonskymning dock gyllne stjärnor le / på löftets klara himmel. I hoppet vi dem se. / Väl kommer storm och mörker med vedermödans tid, / men sen en ljuvlig morgon med glädje, ljus och frid.
7. Men denna morgon randas för Lammets brud allen, / som under väntanstiden sin dräkt bevarat ren. / Hur härligt morgonsången då klinga skall en gång, / när hon sin brudgum hälsar med fröjd och jubelsång!
Text: Conrad Björkman Musik: Folkmelodi

226 INNANFÖR ELLER UTANFÖR / bröllopssalen en gång, / innanför eller utanför / evigheten så lång? / Innanför eller utanför, / lyss till min frågande sång. / Innanför eller utanför, / var skall du stå en gång?
2. Ropet snart höres kring världen gå: / "Brudgummen ses i skyn!" /Änglaskaran kring honom står. / O vilken härlig syn! / Innanför eller utanför...
3. Dörren öppnas till himlens sal. / Änglar hörs harpor slå. / Utanför är det natt och kval. / Mörkrets härar där står. / Innanför eller utanför...
4. Salig skara till dörren går, / tågar med jubel in. / Härlig brudgum där inne står, / hälsande bruden sin. / Innanför eller utanför...
5. Fåvitsk hop står i mörkret kvar. / Lamporna slocknat ut. / Hemska öde: bli lämnad kvar, / oljan har tagit slut. / Innanför eller utanför...
6. "Herre, öppna din dörr igen!" / ropar man nu och ber. / Svaret kommer från brudgummen: / "Jag känner inte er." / Innanför eller utanför...
7. Utanför eller innanför, / ack, besinna det väl! / När Guds kallande röst du hör, / stäng inte hjärta och själ! / Innanför eller utanför...
Text: Oscar Halloff Musik: Okänd

227 JAG LYFTER UPP TILL GUD MIN SÅNG / ännu en gång / från dessa jordens dalar. / Vår Herre Kristus hämtar mej / snart hem till sej / i himlens höga salar. / Med blixtens fart / han kommer snart, / då hörs hans pris / på annat vis / när Guds basuner talar.
2. När jag ser träden skjuta blad, / jag blir så glad, / för då blir det ju sommar! / När himmelrikets blomster gror, / så glad jag tror / att snart Guds rike blommar. / Hans kyrka är / hans brud så kär, / har lampan tänd / och själen vänd / mot Konungen som kommer.
3. Jag hör hans underbara röst / med frid och tröst / från höga himlar tona: / "Jag kommer, se, jag kommer snart! / Håll det du har / att ingen tar din krona. / Var glad, min brud, / jag är din Gud, / vårt bröllop står, / med mej du får / som himladrottning trona!"
4. I Anden ser sej bruden om / och säger: "Kom! / Hans glädje är för alla!" / Och den som hör det, säger "Kom, / till Gud vänd om, / låt Anden på dej falla! / Du som har törst / får komma först, / det räcker till / för vem som vill, / när livets vatten svallar!"
5. Se, ny blir himlen, ny vår jord, / det är Guds ord, / hans löfte underbara! / O se, Guds tält bland mänskor är, / han själv är där / och bor ibland sin skara! / Det gamla fort / ska vika bort, / all sorg ska fly / för glädje ny. / O tänk att där få vara!
*6. Ja, amen, evigt lov och pris / på alla vis / och visdom, makt och styrka / tillhör dej, Gud, i evig tid, / som gett oss frid / och gjort oss till din kyrka! / Halleluja! / Med glädje ska / vi minnas det / i evighet / och dej i sanning dyrka!
Text: M B Landstad 1861 (59 år), A.H. 2002, 2007 Musik: A.H. 2002, alt. Wittenberg 1533 (se SvPs 424)

228 JESUS KOMMER, JESUS KOMMER, / snart basunen höras skall. / Han i majestät och ära / då skall ses av världen all. / Må vi alla äga olja / kvar i våra lampor då, / att vi må när Jesus kommer / in i Herrens glädje gå.
2. Är du redo, själ, jag frågar, / är du redo möta Gud? / Lever du för Herren Jesus, / älskar du hans ord och bud? / Må vi alla äga olja...
3. Må ej världen oss bedåra, / må ej synden ta oss fatt, / att vår lön ej bliver döden / och vår framtid evig natt. / Må vi alla äga olja...
4. Säll är den som väntar Herren, / säll är den som redo är. / Den skall Herren rikt belöna / med en evig krona där. / Må vi alla äga olja...
5. Led mig så, o Herre Jesus, / att jag efter livets slut / lyckligt når den sälla hamnen / och hos dig får vila ut. / Må vi alla äga olja...
Text: J A Hultman Musik: J A Hultman

229 MED VÅRA LAMPOR REDO, iklädda snövit skrud, / vi väntat på vår brudgum, när hämtar han sin brud? / Vi vet att i oss själva finns inte något gott, / ty både olja, ljus och dräkt har vi av honom fått. / Se, brudgummen kommer! Då hämtar han sin brud / om hon har lampan redo och bär sin vita skrud.
2. Gå ut att honom möta! Se, vägen öppen står, / bestrålad av den klarhet som från hans panna går. / Tag mot hans bröllopsbjudning, så oförskylld och blid, / o dröj ej, tag din lampa, kom till evig fröjd och frid. / Se, brudgummen kommer...
3. Se, genom öppna dörren där skymtar bröllopsfröjd! / Visst är envar där inne för evigt glad och nöjd, / visst är han själv mer ljuvlig än varje dödlig man, / men ack, när dörren stängs en gång, den mer ej öppnas kan. / Se, brudgummen kommer...
Text: Sankeys sånger, Erik NyströmMusik: Okänd

230 NOG HAR VI VÄL KORS HÄR I VÄRLDEN FÅTT, / nog har vi väl möda och strid, / dock måste en kristen bekänna därvid: / vi har det blott alltför gott!
2. När syndaförlåtelsens gränslösa skatt / dig skänkes för intet av Gud, / och när du har utvalts till Frälsarens brud, / må hjärtat ej då vara glatt?
3. Som gäster och främlingar vandrar vi här, / men leds av vår Frälsares hand. / Det felande barnet han tuktar ibland, / det tröttnande barnet han bär.
4. Själv var han ju frestad på jorden som vi, / han känner vår fiendes list. / Han hjälper det frestade barnet till sist / och ger oss sin seger och frid.
5. Han kommer till doms med en skara så stor, / en gång, då all tid skall ta slut. / Väl den som i Kristus då har kämpat ut, / lycksalig den själ som då tror!
6. Om här vi har njutit vad världen vet / att nämna som sällhetens höjd, / men inte i Gud fått vårt liv och vår fröjd, / i domen vad hjälper väl det?
7. Men trogna Guds barn, om din strid än var het, / om hjärtat än blödde därvid, / när du får gå in i din Herres frid, / är du mindre salig för det?
8. Du käraste Frälsare, herde så god, / barmhärtig och nådig oss var! / I döden, i domen, o var vårt försvar! / Oss hjälp för ditt dyrbara blod!
Text: Charlotte af Tibell Musik: Ur Pilgrimsharpan

232 //: NÄR ALLA HELGON TÅGA IN, / när alla helgon tågar in, / Gud, låt mej vara med i den skaran, / när alla helgon tågar in ://

233 NÄR DEN GYLLNE MORGON skördemännen går / fram och trohetslönen av sin Herre får, / skall basunen ljuda över hav och land, / änglar träda fram och räcka dem sin hand. / Gyllne morgon, gyllne morgon! / Sista natten svunnit hän! / Vi går ut att möta Frälsaren med fröjd, / halleluja, ära vare Gud i höjd!
2. När den gyllne morgon de avsomnade / träder fram ur gravarna att Herren se, / jubelrop och sång skall fylla himmelen, / ty de kära evigt mötas får igen. / Gyllne morgon...
3. Denna gyllne morgon inför tronen där / de av glädje strålar, fast de gråtit här, / ty det första är förgånget, anden fri, / jordisk sorg och möda evigt är förbi. / Gyllne morgon...
4. När den gyllne morgon kommer med sin glans, / skall ock jag då räknas såsom en av hans? / Skall du vara med där i den stora kör, / som till Lammets ära sina harpor rör? / Gyllne morgon...

234 //: SNART, JA MYCKET SNART / ska vi möta Konungen :// Snart, ja mycket snart, / ska vi möta Konungen. / Halleluja, halleluja, vi ska möta Konungen!
2. //: Inga tårar mer / när vi möter Konungen :// Inga tårar mer / när vi möter Konungen. / Halleluja, halleluja, / vi ska möta Konungen!
3. //: Han gör allting nytt. / Vi ska möta Konungen :// Han gör allting nytt. / Vi ska möta Konungen. / Halleluja, halleluja, / vi ska möta Konungen!

235 SNART RANDAS EN DAG, så härlig och stor, / för alla som älskar Gud. / Dess sol aldrig skyms av skuggornas flor / och aldrig hörs klagans ljud. / O härliga dag som randas för mig, / o härliga mål på pilgrimens stig! / Min längtan, min blick alltmer till dig drag, / du härliga Jesu Kristi dag.
2. I ära och makt vår Konung sig ter / och kallar de sina hem. / Ej avstånd, ej död skall skilja dem mer, / ej synden mer plågar dem.O härliga dag...
3. För korset vi får en underbar lön, / för ringhet konungslig glans, / för törnbeströdd stig en boning så skön, / för svärdet en segerkrans. / O härliga dag...
4. Vi vet inte tid, vi vet inte stund / då gryningen inne är, / men likväl vi vet på löftenas grund / att frälsningen snart är här. / O härliga dag...
Text: Andrew L Skoog Musik: Andrew L Skoog

236 //: AMEN! LOVET OCH PRISET, / Amen, vishet och tack, / Amen, äran och makten och starkheten tillhör vår Gud och Lammet ://
1. Det är dessa som kom ur den stora bedrövelsen / och som gjort sina kläder vita i Lammets blod. / Därför står de nu inför Guds tron och tjänar honom i hans tempel / och han som sitter på sin tron skall vara mitt ibland dem. / Amen! Lovet och priset...
2. Ingen hunger och törst skall plåga dem mera, / varken sol eller eljest brännande hetta, / ty Guds Lamm ska leda dem och föra dem till livets vattenkällor, / och Gud skall torka alla tårar bort från deras ögon. / Amen! Lovet och priset...

237 AMEN SJUNGE VARJE TUNGA, / Amen är vår himlasång / Amen får vi evigt sjunga, / Amen för Guds tron en gång. / Amen, där är livets älv. / Amen kallar han sej själv.
*2. Amen, Herrens Krist skall råda. / Amen är hans löftesord. / Amen, vi hans under skådar, / Amen, Herrens kraft är spord. / Amen, botad är all nöd, / Amen, bytt i liv vår död.
*3. Amen, lov och pris och ära, / Amen, Lammet och vår Gud! / Amen klinge fjärran, nära! / Amen är vår lovsångs ljud. / Amen, snart vi Gud får se! / Amen, ja, det skall så ske!
Text: Nils Brorson 1742 (52 år) Musik: A P Berggreen 1859

238
ATT FÅ VARA FÖRSONAD MED HIMMELENS GUD, / att få vara iklädd hans rättfärdighets skrud, / att få äga Guds frid / i sitt hjärta alltid, / det är nåd, ja underbar nåd.
2. Att få äga i Jesus en Frälsare god, / att få rening från synden i Gudslammets blod, / att få tro Herrens ord, / vara gäst vid hans bord, / det är nåd, ja underbar nåd.
3. Att få vittna om honom som köpt oss åt Gud, / att få bringa all världen försoningens bud, / att få leva var dag / under kärlekens lag, / det är nåd, ja underbar nåd.
4. Att få stå bland de frälsta i himlen en gång, / att få sjunga därhemma de saligas sång, / att få jublande där / möta Frälsaren kär, / det är nåd, ja underbar nåd.
Text och musik: Thure Byström 1949 ( 37 år)

239 DE SKALL SE HANS ANSIKTE, / och de skall bära hans namn på sin panna. / De skall se hans ansikte, / och de skall bära hans namn på sin panna. / Det behövs ej längre ljus, / och det skall inte mer bli natt, / ty Herren Gud, / ty Herren Gud / skall lysa över dem.

240 I DEN STILLA AFTONTIMMA, / medan löftets stjärnor glimmar, / flyr min tanke hem från gruset / till Guds barn i fadershuset.
2. De har redan övervunnit, / de har fram till målet hunnit. / Men i Bibeln står beskrivet / hur de hade det i livet.
3. Abraham som löftet trodde / medan här i tält han bodde / nu för Jesu Kristi lydnad / är en himmelrikets prydnad.
4. Där hörs Isaks glada stämma / och tänk, Jakob är där hemma, / nu för evigt sann och ärlig, / ren och helig, skön och härlig.
5. Den som sjungit herdepsalmen / ser jag svinga segerpalmen. / Fast kung David mycket syndat, / Herren till hans frälsning skyndat.
6. Frälst ur syndens sämsta brunnar / om Guds nåd med fröjd förkunnar / usle rövarn, som i nöden / hos Guds Lamm fann liv i döden.
7. Klädd i dräkten vita, rena / står Maria Magdalena, / genom blodet frälsad vorden, / fast en syndare på jorden.
8. Den som tyckt sej vara värdig, / mer än andra god, rättfärdig, / passar ej i ljusets salar, / där om Lammets blod man talar.
9. När Guds eldsblick honom hinner, / som en rök hans prakt försvinner. / Han befinns då syndbelastad / och blir ut i mörkret kastad.
10. Herre Jesus, dej förbarma! / Hjälp oss syndare så arma / att det ljusa målet hinna, / genom blodet du lät rinna.
11. Gud, när ögonen skall brista / låt den tanken bli min sista: / Jesu blod från synd mej renat / och med honom mej förenat.
Text: Gideon Våhlberg Musik: Folkmelodi ("Tryggare kan ingen vara")

241 JAG HAR I HIMLEN EN VÄN SÅ GOD, / en vän så god, en vän så god, han har mej löst med sitt eget blod / från satan, synden och världen. / Han lyssnar alltid till hjärtats bön, / han har mej lovat en krona skön, / som jag skall bära som nådelön, / sen jag en gång slutat färden.
2. Jag ser i ordet hans sköna bild, / hans sköna bild, hans sköna bild, / han är så tålig, han är så mild, / han är den bäste av alla. / Han är en hjälte som ingen ann, / för mej han stridit och seger vann, / i honom jag nu ock segra kan: / för mej skall fienden falla.
3. Mitt skuldregister han plånat ut, / han plånat ut, han plånat ut, / på mina skulder han gjorde slut, / den bördan slipper jag bära. / Jag är i honom så ren för Gud, / ty han har klätt mej i helig skrud, / och därför höjer jag lovets ljud / så gott jag kan till hans ära.
4. För Gud jag sjunger så nöjd och glad, / så nöjd och glad, så nöjd och glad, / ty han berett mej en härlig stad, / där jag för evigt skall vara. / Visst är jag fattig och ringa här, / och köttet ofta mej gör besvär, / men ingen ovän skall nå mej där / i himlens vitklädda skara.
5. I himlen finns det en sabbatsro, / en sabbatsro, en sabbatsro, / där alla de som på Jesus tror / får vila ut efter striden. / Där finns ej sorger, där finns ej nöd / och ingen smärta och ingen död, / blott liv och hälsa i överflöd, / och ingen ände på friden.
6. Där får jag skåda min vän så god, / min vän så god, min vän så god, / som här lät offra sitt eget blod / till min och allas försoning. / Där brusar sången så hög och klar, / en glädjeström genom hjärtat far / - men nej! den far ej, den stannar kvar / i himlens härliga boning!
Text: Nils Frykman 1886 (44 år), ngt bearb. Musik: Theodor Söderberg 1872 (27 år) ("Det sjöng en fågel på lindekvist"), bearb. 1886

242
LAMMET SOM DÖDAT ÄR, DET ÄR VÄRDIGT, / Lammet, ja, Lammet som dödat är, det är värdigt / att ha all makt och härlighet / och visdom och starkhet och ära / ja, ära och pris och lov i all evighet, / i evighet, / amen, / amen, / amen, / amen.

243 NÄR FÅR JAG SE DIG, Frälsare kär, / ren och förklarad bliva dig när? / När ser mitt öga / dig i det höga / sådan du är?
2. Stå vid min sida, se, jag är svag. / Du äger makten, hjälplös är jag. / Ser du mig digna, / stöd och välsigna, / hjälp mig var dag.
3. Ja, gör mig stark i kraft av ditt namn, / skänk mig din nåd och för mig i hamn. / Nåden kan rena, / nåden allena / öppnar din famn.
4. Går ibland kära vänner min stig / rolös och arm dock känner jag mig. / Friden jag vinner / först då jag finner / vägen till dig.
5. Människor sviker, du håller tro. / Salig är den som hos dig får bo. / Jesus, var med mig, / lys mig och led mig / hem till min ro.
6. Snart får jag se dig sådan du är, / får ibland vänner vara dig när. / Då skall min tunga / högt dig lovsjunga, / Frälsare kär!
Text: W Malmivaara 1903 (49 år), A Takolander 1927 (52 år), ngt bearb. Musik: M Nyberg, alt. V Söderström

244 O JESUS, ÖPPNA DU MITT ÖGA / så jag kan se hur rik jag är! / Jag har en Fader i det höga //: som fadersomsorg om mej bär ://
2. Jag har en Broder vid hans sida, / som alltid talar väl för mej, / en evig nåd, som går så vida //: som himlavalvet sträcker sej ://
3. Jag har en Tröstare i nöden, / en Hjälpare, en vän så god. / Jag har ett evigt liv i döden, //: en evig frid i Jesu blod ://
4. Jag har ett fast, orubbligt rike, / vars grundval aldrig bäva kan. / Jag har en krona utan like, //: ett arv som Jesus åt mej vann ://
5. Än mer, fast synd och brist mej plågar, / jag är en mäktig Konungs brud, / fast otron ofta ler och frågar: //: var är din höghet och din skrud? ://
6. Gud, låt ditt ord i mej få tona / så jag kan se din härlighet / och aldrig glömmer bort den krona //: du mej berett av evighet ://
Text: Lina Sandell 1861 (29 år), övers. A.H. 2007 Musik: v Pfeil, alt. folkmelodi ("O att den elden redan brunne", med borttagna repriser).

245 O TÄNK NÄR I GUDS FRÖJDESAL / en gång församlas skall / av jordens många släkters tal //: de frälstas skara all :// av jordens många släkters tal / de frälstas skara all!
2. O tänk när Herrens vittneshär, / hans tjänare på jord, / de millioner möter där //: som trodde Herrens ord :// de millioner möter där / som trodde Herrens ord.
3. O tänk, vad frid i himlens höjd, / vad kärlek, tacksamhet, / o tänk vad lov och pris och fröjd //: och ljus och härlighet :// o, tänk vad lov och pris och fröjd / och ljus och härlighet!
*4. O Herre, vad din nåd är stor! / Oss alla till dig drag, / och låt oss vara där du bor //: på denna högtidsdag :// och låt oss vara där du bor / på denna högtidsdag.
Text: W A Wexels 1846 (49 år), Lina Sandell 1859 (27 år), ngt bearb. A.H. 2008

246 PÅ BRÖLLOP JAG BJUDITS AV URTIDENS GUD / i himmelens sköna palats. / I dräkt, o så vit, / med blodtvagen svit / jag skyndar att taga min plats. / Håll gyllene porten på glänt, / att den som dej älskat och känt / må lyckligt nå fram, / o Jesus, Guds Lamm, / håll gyllene porten på glänt!
2. Min synd, den var mycken, men allt han förlät / i blodet, vars kraft jag nu känt. / Han viskade ömt: / jag aldrig dej glömt, / se gyllene porten på glänt. / Håll gyllene porten på glänt...
3. Det kommer från jorden en skara så stor, / en skara, som solen har bränt. / Snart helas vart sår, / snart torkas var tår. / Håll gyllene porten på glänt. / Håll gyllene porten på glänt...
4. O tänk vilket jubel, o tänk vilken sång, / den brusar likt svallande flod. / Ty slut är all nöd, / ej mer någon död / för dem som han köpt med sitt blod. / Håll gyllene porten på glänt...
5. Ur stora bedrövelsen kommer de då, / en skara som världen ej känt. / O tanke så skön! / Till dess blir min bön: / Håll gyllene porten på glänt. / Håll gyllene porten på glänt...
Text: F A Bloom Musik: J A Hultman (Ur Solskenssånger)

247 SNART SKALL BRÖLLOP FIRAS i vår Faders hus, / bröllopsborden dukas under palmers sus. //: Tänk, vad bruden aktas: / gödda kalven slaktas, / nattvard firas under harpors brus ://
2. Se vad ståtlig anblick i de blå gemak! / Salomos tapeter ifrån golv till tak. //: Under palmer gröna / pärleportar sköna, / o vad härlighet och kunglig smak! ://
3. Se hur borden gnistrar såsom klar kristall! / Nu det nya vinet äntligt drickas skall. //: Kungar och profeter, / hjältar och poeter, / skönt de strängar sina harpor all´ ://
4. Känner du väl honom, som kring bordet går, / ögonen som lågor och som snö hans hår? //: Se på mantelbrämet / och på diademet, / är det inte själve Fader vår? ://
5. Nej, det är ju Sonen, klädd i bröllopsskrud, / han som bjudit alla mänskor hem till Gud! //: Se, hur glad han tjänar / sina ögonstenar, / fast han valde sej en fattig brud ://
6. Säg mej, om du känner brudens anletsdrag? / Under över under - det är du och jag! //: Du och jag är bruden / i den vita skruden, / kan du sörja mer en enda dag? ://
7. Änglarna sej skyler för Guds milda Lamm, / bruden, endast bruden träder dristigt fram. //: Se, nu skall hon krönas, / rikligen belönas / för vad här hon led av hån och skam ://
8. Nu har Lammets hustru fått sin äkta man, / ingen, ingen mer de båda skilja kan. //: Nu ej sorgen, smärtan / skiljer dessa hjärtan, / som så länge, länge sökt varann! :/
9. Hör, vad sång och jubel där i himlens sal, / strängaspel och pipa, puka och cymbal! //: Toner underbara / ljuder silverklara, / hör, vad sång och spel förutan tal! ://
10. Men hur skall en mänsklig tunga här förmå / tolka vad som skall i himlen försiggå? //: Det kan ej förklaras, / men det kan erfaras, / och det väntar jag med glädje på ://
Text: Eric Bergquist 1890 (35 år), ngt. bearb. (v. 10)Musik: Folkmelodi i F-dur,alt. folkmelodi i Bess-dur (Solskenssånger) med repris endast av sista raden

248 UPP, UPP MIN SJÄL OCH SJUNG! / Stig dristigt upp ur gruset, / inställ dig fri och glad för Guds och Lammets tron. / Fast blicken svag och tung / måst blunda vid det ljuset, / så utgjut dock ditt hjärtas fröjd med jubelton. / Ty du till fröjden / som är i höjden, /till Lammets stora bröllop friköpts med hans blod. / All himlens helga prakt / av Herrens stora makt / har skänkts åt dig, det är ditt arv, din skatt, din lott, / så fröjda dig, betänk, min själ, vad nåd du fått!
2. Du ej vid Sinai / i mörker, blixt och dunder / behöver bäva mer, du bjuden är till fest, / att Sion få bese / och Salems glädjeunder / hos Nya Testamentets Medlare och Präst. / Om lystna världen / har frid i flärden, / så sjung du ändå: "Gud ske lov, halleluja!" / Ty fast du än är här / och svaga hyddan bär / så får dock hjärtat vara vid sitt hem, sin skatt. / Där kan, där bör, där skall det vara dag och natt.
3. O vilken härlig lott / att Herren lik få vakna / och där förklarad skåda honom som han är! / Då är allt glädje blott, / jag ingenting skall sakna, / nej, då är Lammets brud fullkomligt ren och skär. / Mig kronan räckes, / jag övertäckes / med Jesu Kristi härliga rättfärdighet. / Min gamle Adam svår / och varje bitter tår, / allt blir förbytt i helighet och härlighet / och Gud får pris och lov och tack i evighet.
4. Då redan här jag får / så ofta lycklig vara, / fast dunkel blick blott delvis kan min Herre se, / då himmelsk sång mig når / re´n här med toner klara, / hur härligt skall ej sedan allt för mig sig te! / I lyckans stunder / Guds kärleks under / så ljuvligt strålar mig till mötes redan här. / Men när jag tänker på / att en gång jag skall få / med alla frälsta sjunga Lammets nya sång, / då blir min själ för ändlöst jubel alltför trång.
5. Den nya visan där, / den sjungs till Lammets ära, / och gammal och utsjungen kan den aldrig bli. / Den vill jag redan här / så gott jag kan mig lära / och stämma in i himlens glada melodi: / Guds Lamm ske ära, / som kom oss nära / och som på korset återlöst oss med sitt blod! / Det värdigt är all makt, / kraft, rikedom och prakt, / lov, starkhet, ära, pris och tack båd först och sist! / Och himlen svarar: Amen, det är sant och visst!
Text: Johan Kahl 1745 (24 år), bearb. Musik: Finsk folkmelodi, alt. Joel Blomqvist (i så fall med repris på sista raden i varje strof).

249 VILKEN SÄLLHET OCH FRÖJD, / som i himmelens höjd / Herren Jesus de sina berett! / Genom tron vi nu ser / vad i himmelen sker, / enligt ordet som Herren oss gett!
2. Man ser stora och små / i Guds åsyn där stå / i den himmelska staden så skön, / där är alltid nytt år / och en blomstrande vår, / allt förenas i kärlek och bön.
3. Denna härliga stad / gör mej jublande glad, / då jag hoppas få bo där en gång. / Den har rymliga hus, / den är strålande ljus / och är tolvtusen stadier lång.
4. Lika stor är dess bredd, / majestätiskt beredd, / lika svindlande hög är dess höjd. / Ej är någonsin spord / sådan stad på vår jord / med en evig och fullkomlig fröjd.
5. Alla helgon går fram, / faller ned för Guds Lamm, / och han säger: Min älskade brud, / du är ljuvlig och täck, / utan skrynkla och fläck, / i din snövita, fotsida skrud.
6. Där hörs harpor och sång, / där blir tiden ej lång, / Herren Jesus är mitt ibland dem. / Ingen klagan och nöd, / ingen suckan och död / finns där mer i de saligas hem.
7. Vilken salighet där, / vilken sabbatsro kär / som står redo i himmelens höjd, / där Guds barn finner ro. / De behöver ej tro, / verklig åskådan är deras fröjd.
8. Pris ske Lammet, som dog / på ett kors och så drog / upp mot himlen min fattiga själ! / Nu med omsorg och flit, / för att hjälpa mej dit, / han mej tuktar och fostrar så väl.
9. O min Frälsare blid, / i mitt främlingskaps tid / var mej nära, förklara ditt namn! / Snart jag hoppas att få / till Jerusalem gå. / Jag vill dö i din trofasta famn.
Text: N.M.W. Separattryck 1870, bearb. 1985, 2008 Musik: Juhani Martikainen

250 HAVENS HAV ÄR NÅDENS HAV. / Över grus och gräs och grav / svallar vindens mjuka brus, / väller sommarns sken och ljus.
2. Och mot havet sjunger den / starka älv, som om igen / vaggar släktena till ro / som i grus och grifter bo.
3. Herrens hav är kring vår ort. / Här har himmelen sin port. / Boken öppnas, livets älv, / solen som är Kristus själv.
4. Herrens hav är gränslös nåd. / Ytterstfors i Herrens råd / skänkts oss till ett heligt rum, / rikt av evangelium.
5. Släcks en gång vår sommar ut, / nådens hav har intet slut. / På dess strand i himlens land / samlas vi av Herrens hand.

Text: Tore Nilsson Musik: Joel Blomqvist ("Sabbatsdag, hur skön du är")