tisdag 8 mars 2016

Sant att syndafallet väger




1. Sant att syndafallet väger
mer än vi förstår.
Sant att Jesu blod dock äger
mera kraft ändå.

2. Sant att synden är förskräcklig,
hjärtats ondska svår,
lika sant att hjälp tillräcklig
ges i Jesu sår.

3. Sant, ja sant att vi förlorat
all vår härlighet,
lika sant att Gud utkorat
oss till salighet.

4. Sant att vi är fjärran gångna
bort från Gud, vår far,
lika sant att alla fångna 
Jesus friköpt har.

5. Sant att otron gör oss smärta,
ja, förtvivlan här,
lika sant att än vårt hjärta
Gud dock större är.

6. Sant att törnen än kan stinga
Jesu kära brud,
sant att dessa ändå inga
tvingar bort från Gud.

7. Sant att korset ofta plågar
Sions vandringsmän,
lika sant att så man tågar
bäst mot himmelen.

8. Sant att här vi får försaka
världens härlighet,
lika sant att vi får smaka
himlens salighet. 

Text: Karl Johan Palmberg 1870 (28 år)
Musik. Jonas Andersson 1907 (56 år)

lördag 6 februari 2016

Välsignade stunder som Jesus oss ger



1. Välsignade stunder, 
som Jesus oss ger, 
då frälsningens under 
tillsammans vi ser, 
då ordet förkunnar 
vårt eviga väl,
//: då Jesus är nära ://
att väcka och lära 
och trösta vår själ! 

2. O Jesus, vår Herre, 
din Ande oss giv! 
Vi har ju dess värre
ej krafter, ej liv, 
ej tro och ej kärlek, 
om du inte ger
//: vadhelst vi behöver, :// 
du hör våra böner
och nöden du ser. 

3. Vi är ju så kalla, 
ja, hårda som sten 
av födelsen alla;
det finns bara en
i himlen, på jorden
som vill och som kan 
//: vårt hjärta förändra :// 
vårt hjärta omvända, 
du ensam det kan. 

4. Så vänd du vårt sinne 
mot målet i tid,
och giv att vi finner 
vår frälsning och frid, 
vår näring, vårt liv
i vad du för oss gjort:
//: ditt blod och din pina :// 
har gjort oss till dina, 
så dyrbart och stort! 

5. Dej därför förbarma 
och tänk på vår nöd. 
Ja, gör oss nu varma
och res oss ur död.
Låt lagen få väcka, 
låt nåden bli stor,
//: låt Anden få verka, ://
så alla kan märka, 
att du bland oss bor! 

Text: Clara Ahnfelt, bearb. A.H.
Musik: Oscar Ahnfelt 


Välsignad den dagen





1. Välsignad den dagen, då jag här fick se
hur kärlekens hav översvallat!
Välsignad den stunden, som Gud velat ge,
när han mej till nåden har kallat,
mej nyfött och renat, upptagit till barn!
Då löstes jag arme ur träldomens garn,
ty Jesus har dött i mitt ställe.

2. Låt satan fritt ryta och ha ingen ro,
min Jesus skall skydda och freda.
Låt jorden omstörta, låt prövas min tro,
Guds Ande skall trösta och leda.
Fast synderna är liksom sanden i hav
och trycker och följer mej jämt till min grav,
har Jesus dock dött i mitt ställe.

3. Sant är det, när stormar på stormar uppgår,
och skyarna börjar att tjockna,
när böljorna fräser och hårdare slår
och elden i lampan tycks slockna,
då fäller jag modet, men håller dock i:
min synd är förlåten och då är jag fri,
ty Jesus har dött i mitt ställe.

4. Jag slipper väl en gång i vågsvallet ro,
jag ser för mej himmelska stranden.
Där skall jag få inta vad här jag fått tro

med fröjd i de levande landen,
och evigt åtnjuta försoningens nåd
och inse och prisa Guds eviga råd,
att Jesus har dött i mitt ställe.

5. Tack, himmelske Fader, min skapare huld,
som Sonen i hjärtat förklarat!
Tack, mildaste Jesus, som borttog min skuld
och mödan för mej inte sparat!
Tack, helige Ande, min hjälpare god,
som lärt mej vad värde det är i hans blod
som nådigt har dött i mitt ställe!

Text: Ur Sions Nya Sånger 1778, ngt bearb.
Musik: Christian Adolph Nystad 1542

söndag 29 november 2015

Din Konung kommer, Sion, träd




1. Din Konung kommer, Sion, träd
med glädje till hans möte!
Hans väg med palmers grenar kläd
och jubla vid hans sköte!
Ja, han som förr bebådad var
till världens frälsning kommit har.

2. Saktmodig han sitt intåg gör,
han skriar ej och ropar.
Hans röst man ej på torgen hör
och ej bland yra hopar.
Han nalkas ej med larm och prakt,
fast allt är honom underlagt.

3. Han kommer ej som stormens brus,
som jordskalv ej och låga.
Men lik den stilla vindens sus
hans stämma nu hörs fråga:
"Vill du få ro? Vill du bli min?
Får jag i hjärtat komma in?"

4. Ja, kom med frid i våra bröst,
sträck ut din milda spira,
du Konung rik på nåd och tröst,
vars ankomst vi vill fira.
Till dej nu våra böner går:
Välsigna du vårt kyrkoår!

Text: Carl David af Wirsén, ngt bearb.

lördag 28 november 2015

Korset är de kristnas broder





1. Korset är de kristnas broder,
törnebusken rosens moder,
mörka moln ger grönska god.
Guldet skall av hammarn smidas,
druvan under pressen vridas,
//: mänskan lära tålamod ://

2. Ljust och mörkt i världen blandas,
lätt och tungt man ömsom andas,
lust och jämmer följs här åt.
Här är fröjd och sorgetimma,
solsken växlar om med dimma,
//: glada leenden med gråt ://

3. Varför vill jag då på jorden
sitta jämt vid glädjeborden?
Om jag vill bli Jesus lik,
bör jag fostran väl fördraga
utan att i otid klaga,
//: ty hans kärlek gör mej rik! ://

Text: Olof Kolmodin, bearb.
Musik: Tysk

söndag 15 november 2015

Korsets väg vi ser dej gå





1. Korsets väg vi ser dej gå,
tålig mitt i nöden.
Att vi skulle livet få,
ger du dej i döden.
Ej du flyr från kval och ve,
ej de dina glömmer,
när i mörkt Getsemane
smärtans kalk du tömmer.

2. När den bittra korsets stig
blodig du ses vandra,
du i kärlek innerlig 
tänker blott på andra.
Med din genomstungna hand
våra band du lossar,
frälsar oss från ormens tand
och hans huvud krossar.

3. Från ditt kors du ser, trots kval,
världens öknar blomma,
och till himlens fröjdesal
hednaskaror komma.
Bortom graven ser du ljus,
brustna band och snaror,
hemma i din Faders hus
fullt av frälsta skaror.

4. Jesus, jag dej likna må,
hjälp mej att dej följa
korsets väg med törnen på,
genom dödens bölja.
Lär mej offra, Herre kär,
kämpa, be och vaka.
Jag vill vara där du är,
glädjas och försaka.

5. När jag här i mörker går,
låt min ande skåda
genom tron den ljusa vår
dina löften bådar.
Jaga undan mörka skyn,
otrons kalla dimma,
låt i skön profetisk syn
skördefälten glimma!

Text: Nils Hylander 1906 (45 år)
Musik: Johann Crüger

lördag 14 november 2015

Förgäves ropar den redan dömde


 



1. Förgäves ropar den redan dömde
om någon lindring i all sin nöd,
fast här om lycka och frid han drömde,
den drömmen slutat med evig död.
Han nu kan aldrig ur djupet fara
till frälsta skaran i himlen opp,
ty se, befäst då ett svalg ska vara,
som ej ger rum för en skymt av hopp.

2. Men lugn som Abrahams trygga sköte
ska mången Lasarus vila där,
som efter nöd gått sin ro till möte,
fast han var glömd och föraktad här.
Han redan här hade i sitt hjärta
en himmelsk frid, ty han svarat ja
på Herrens kallelse, och hans smärta
är nu förbytt i halleluja.

3. Men ve, ur djupet den själen klagar,
som nu sitt purpur, sin ära mist,
som här förspillt sina nådedagar
och här föraktat sin Herre Krist.
Ett nej är ropet som ännu ljuder,
ett nej, ur pinan blott än ett nej
och nåd ej Herren nu längre bjuder,
ty när han bjöd den, man ville ej.

4. Hur är det nu, har du hopp om livet?
Är du försonad med Herren Gud?
När blev åt Jesus ditt svar väl givet?
Tänk om du saknar hans bröllopsskrud?
O svalget vidgas alltmer, ty redan
sej skiljer livets och dödens stråt.
Än finns det väg mellan dem - men sedan
för tid och evighet skils de åt.

5. Du här kan vandra kring hela jorden
fritt över haven du segla må,
du här kan lyssna till nådesorden
och här kan du dem ur hågen slå.
Men där i ändlösa evigheten,
ack, där är valet ej längre ditt,
ty där ej erbjuds den saligheten
som du försköt, när den bjöds dej fritt.

6. Så hör idag hur dej Jesus ropar,
hör hur han kallar dej ömt vid namn!
Med kärlek än han dej överhopar
och går emot dej med öppen famn.
Än är ej svalget befäst, än ljuder
hans röst, som gärna dej frälsa vill,
men kom, ja, kom medan Herren bjuder,
nu må du svara ditt "ja" därtill!

Text: Clara Ahnfelt 1863 (45 år), ngt bearb.
Musik: K-G Sjölin, alt. folkmelodi tr. 1894